Den stora summeringen del 2
Augusti närmade sitt slut och äntligen var det dags för Robyn och Kirstie att gifta sig. De gifte sig i Camden Town Hall och JÄVLAR va massa bölande det var under ceremonin. Det var så oerhört romantiskt och skitfint och jag kunde liksom inte hålla mig. Jag spelade och sjöng när Kirstie gick ner för altaret och jag var tvungen att stirra ner i golvet för att inte börja böla redan då.
Kirsties klänning var det drömmigaste jag någonsin hade sett!
Och Robyn såg ut som en asglammig prinsessa i sin glittriga brudklänning.
Mottagningen hölls på 6 St Chad's Place, en undangömd pärla vid King's Cross. De hade ordnat med en blåskvartett som ledde alla gäster genom Bloomsbury från rådhuset till festlokalen (sjukt fiffigt och superfestligt) som sedan stannade kvar och spelade under fördrinken.
Borden var indelade i olika elevhem och jag var i SLYTHERIN (?!?!??!?!) tillsammans med bästa gänget. Det var sjukt fint dukat och maten var svingod.
Toaletterna var asfina, som tågkupéer och när jag ändå hade telefonen framme passade jag på att ta en selfie. Det var ju pastelltema så jag hade tagit på mig det enda pastelliga jag hade i min garderob och matchade med svart.
Älskar den här bilden! Perfekt tajmad regnbåge och världens finaste brudpar.
Tårtorna och cupcakesen var från Primrose Bakery och var förstås farligt goda.
Ja alltså sen blev det inte så mycket mer bilder. Det blev en sjuhelvetes fest och jag dansade tills fötterna bokstavligen blödde. VILKET HIMLA TOPPENBRÖLLOP!
September började. Jag låtsades ha gröna fingrar och fick feeling för mustiga soppor.
Nadine värmde hjärtat på the Islington.
Jag fortsatte mina svenska husmanskostfasoner.
Skrev en låt med Jonathan Whiskerd.
Röstade på svenska ambassaden där de hade ett kylskåp vid ingången till röstningslokalen med Alexandra p
Pascalidou på (?).
Det blev många promenader i sensommarvärmen.
Och jag hade spelning på the Green Note i Camden.
Sen var det dags för Callyfest. Aka ÅRETS BÄSTA DAG.
Eller ja, bäst å bäst, men en dag om året förvandlas vår gata till en skitmysig endagsfestival full av skojiga saker som ett dansgolv där man kan lära sig dansa till exempel salsa och the electric slide!
Det delas ut gratis lokalbrygd öl...
...spelas massa musik...
...och om man vill kan man spela själv också.
Jag fick en fräsig makeover, åt ostiga muffins, drack massa öl och var allmänt superhappy.
Ni ser ju!
Sen började jag på mitt nya jobb som nanny hos en svensk familj i Hackney där jag skulle jobba varje måndag. Det innebar mest att chilla i London Fields, leka med bilar och ta långa tupplurer. Ett ganska soft jobb helt enkelt.
Men redan efter två veckor var jag tvungen att säga upp mig för jag blev erbjuden världens bästa jobb som låtskrivarlärare på The University Of South Wales.
Så nu åker jag till Cardiff varje onsdag och undervisar på ett 100% riktigt universitet (like a boss). Det är heltoppen och jag ska berätta om det mer utförligt i ett eget inlägg. Allt ni behöver veta nu är att jag bara råkade bli lärare och får hänga i Cardiff där alla skyltar är skrivna på låtsasspråket Walesiska och där det finns knäppa saker som e-ciggsaffärer och rugbyarenor.
En höstkväll fick jag och Josefin gratisbiljetter till Magnus Betnér på Leicester Square Theatre. Det var ganska kul men jag har svårt att uppskatta hans typ av humor till fullo. Den sortens humor när skämten är svinmörka och obehagliga bara för att provocera och tänja på gränserna.
Sen hände något skitjobbigt. Min älskade, världsfina, superbästa farmor gick bort. Efter 96 år på den här jorden var det dags för henne att säga god natt. Jag grät i en vecka och det var så förjävligt att inte kunna vara där och säga hej då.
Som tur var hade jag redan (innan farmor blev sjuk) bokat in en sverigeresa veckan efter farmor gick bort och fick trösta mig med Sofias nya valp Decibel.
Vi bara klappade hundvalp i flera timmar, drack vin innan klockan tolv och jag suktade så himla mycket efter Sofias megafina lägenhet.
Mormor fick också trösta och hon gav mig sin fina dräkt från sena 60-talet som jag tokälskar. Ännu en tröst var förstås att Stockholm alltid är så himla fint även när hela livet känns fult.
Anledningen till att jag hade bokat in den här resan var dock att jag skulle spela på Cirkus. Min gamla gymnasieskola hade 20års-jubileum och de hade bett mig spela.
Ett sånt stort uppdrag kräver ett band, så jag ringde runt och lyckades dra ihop det här toppengänget. Johan på piano, Markus på gitarr, Danielle på körsång, Edwin på bas och Steve Sherlock (ja det är hans riktiga och asrockiga namn) på trummor.
Det var en väldigt speciell kväll med ett fullpackat cirkus och massa musik.
Jag var jäkligt nervös men det gick strålande och jag kände mig som en riktig jävla rockstjärna.
Tillbaka i London var det dags för ännu något tugnt. Hatties minnesceremoni. De höll evenemanget i hennes barns skola och det var så fint dekorerat med galet mycket ljusslingor och girlanger överallt. Hela kvällen var helt i Hatties anda, full av vacker musik, god mat och godare viner. Hennes man, föräldrar, syskon och bästa vän höll tal och jag stod längst bak i rummet för att ingen skulle höra mitt gråtande. Det var en otroligt sorglig men också fantastiskt fin kväll som avslutades med fyrverkerier och goda minnen.
Det var utmanande veckor med mycket sorg i hjärnan samtidigt som jag försökte lära mig balansera mitt hurtiga tvålsäljande med den nya rollen som lärare.
Helt plötsligt var jag tillbaka i ett disigt Stockholm för att vara med på farmors begravning.
Solen sken hela dagen, Solna kyrka var proppfull av blommor och en tenor sjöng så golvet skakade. Ett pampigt adjö, precis som farmor hade velat ha det.
Och oj va jobbigt det är att skriva om det nu. Det gör så ont att veta att jag inte får säga hej igen eller komma på fika med Nescafé cappucino och gelehallon igen. Jag kommer sakna att sitta i hennes kök och bläddra i hundtidningar, skvallra om kändisar och lyssna på alla historier om kriget, alla karlar som försökt gifta sig med henne och alla hennes glamourösa äventyr. Men mest av allt kommer jag sakna hennes otroliga optimism, hur hon alltid välkomnade en med omåttlig glädje och värme. Världens finaste helt enkelt.
♥
Kommentarer
Postat av: Frida
Men guuu :'( Vad fint skrivet.
ps jag vill också vara så cool och snygg som du alltid lyckas vara??
ps2 har också alaska tvålen hemma, luktar så sjukt gott??
Svar:
MittHogwartsliv
Trackback
