Mother Tongue
Ibland kommer jag på hur sjukt det är att det finns flera språk i hjärnan. Att jag som 100% svensk helt obehindrat pratar engelska även när hjärnan försvinner i milslånga tankar på svenska. Det är nästan något magiskt med det. Alla låtar jag skriver är på engelska, allt kreativt är på engelska. Englska är mitt arbetsspråk, men hela jag är ändå något mer.
Min kompis Agnes Török, som för tillfället pluggar i Skottland, håller på mycket med spoken word och har bland annat skrivit det fantastiska alstret nedan som heter "Mother Tongue". Stycket resonerar verkligen med hur jag känner inför mina två språk. Svenska är språket som jag växte upp med, som jag lärde känna mig själv med och som satte ord på alla känslor. När jag började träffa Danny hade jag en massa känslor som var svåra att beskriva, för jag hade ju bara varit riktigt kär på svenska förut. "Jag är kär i dig" går inte att översätta till "I'm in love with you" för den engelska versionen översätts tillbaka som "jag älskar dig". Vad hände med att bara vara kär? Vad gör man när man vill säga en massa saker men som man aldrig behövt översätta förut?
Likaså nu, med engelska. De senaste två åren har jag pratat, skapat, tänkt och känt mer på engelska än svenska och det är nästan som att det ändrar mig som person. Nu finns upplevelser, tankar och känslor som inte passar med mina modersmålsbegrepp. Engelskan är språket som blev kärlet för min kreativitet, och nu är det språket jag älskar, skrattar och gråter med, för jag vill dela allt jag är, med någon som inte förstår vad lagom betyder, eller varför Yrrol är så himla kul. Något sånt är värt att ändra sitt språk för.
Min kompis Agnes Török, som för tillfället pluggar i Skottland, håller på mycket med spoken word och har bland annat skrivit det fantastiska alstret nedan som heter "Mother Tongue". Stycket resonerar verkligen med hur jag känner inför mina två språk. Svenska är språket som jag växte upp med, som jag lärde känna mig själv med och som satte ord på alla känslor. När jag började träffa Danny hade jag en massa känslor som var svåra att beskriva, för jag hade ju bara varit riktigt kär på svenska förut. "Jag är kär i dig" går inte att översätta till "I'm in love with you" för den engelska versionen översätts tillbaka som "jag älskar dig". Vad hände med att bara vara kär? Vad gör man när man vill säga en massa saker men som man aldrig behövt översätta förut?
Likaså nu, med engelska. De senaste två åren har jag pratat, skapat, tänkt och känt mer på engelska än svenska och det är nästan som att det ändrar mig som person. Nu finns upplevelser, tankar och känslor som inte passar med mina modersmålsbegrepp. Engelskan är språket som blev kärlet för min kreativitet, och nu är det språket jag älskar, skrattar och gråter med, för jag vill dela allt jag är, med någon som inte förstår vad lagom betyder, eller varför Yrrol är så himla kul. Något sånt är värt att ändra sitt språk för.
Drömmar om öst
Jag drömmer om bakelser i Budapest, promenader i Salzburg och norrskensutflykter på Island.
Allt tack vare min nyfunna vän/fiende Groupon. Det har gått från att sukta efter massage för 10 pund till Asien för 2000 pund, men värst är nu alla de här "jag skulle ju nästan ha råd" grejer som flyg, två nätter på hotell och FRUKOST i/till Budapest eller Prag känns så oerhört frestande. 99 pund och kanske ytterligare 100 för att kunna äta på restaurang, åka buss och kanske köpa en liten souvenir, känns ju nästan som något även en student skulle kunna skrapa ihop.
Allt tack vare min nyfunna vän/fiende Groupon. Det har gått från att sukta efter massage för 10 pund till Asien för 2000 pund, men värst är nu alla de här "jag skulle ju nästan ha råd" grejer som flyg, två nätter på hotell och FRUKOST i/till Budapest eller Prag känns så oerhört frestande. 99 pund och kanske ytterligare 100 för att kunna äta på restaurang, åka buss och kanske köpa en liten souvenir, känns ju nästan som något även en student skulle kunna skrapa ihop.
Drömmer mig bort ännu längre och dreglar efter omöjliga semestrar istället.
Stormarna, vindarna, vindarna, stormarna
Här i England stormar det om nätterna och på dagarna slår vindarna en slött i ansiktet, som om vädret är bakfullt och eländigt.
Jag gillar det förstås. Stormarna.
Jag gillar det förstås. Stormarna.
Keep me hanging on
Sad, sad, sad day.
Blir alltid ledsen när musikhjältar dör. Det är som att allt blir lite fult och fel. Odödlighet känns så ouppnåbart.
BBs bebis
Blondinbella har avslöjat könet på sin ofödda bebis. Till världens lättnad/fruktan väntar hon alltså en pojke. I blogginlägget berättar hon att de redan bestämt namnet och att det börjar på bokstaven "G". Jag tyckte världen förtjänar en lista på mina bästa gissningar.
Topp 5
Gargamel
Topp 5
Gargamel
Gandalf
Gunde
Godric Gryffindor
Glenn
Namnen hon inte väljer;
Göran "för sossigt"
Gerry "tänk vad jobbigt för alla som läser hans namn och inte kan vara säkra på vad han har för kön"
Gert "rimmar med stjärt"
My favorite kind of pop
Vem är inte dödsförälskad i Lorde? Hon är coolare än coolast och jag bara älskar när man gör popmusik på ett sånt här jävla fett sätt! LOVE IT LOVE IT LOVE IT!
Tänk om man hade varit lika cool som henne när man var 16!
Stormar, spelningar och snuskautomater
Löven var fortfarande gröna, men molnen, luften och vindarna visade klara tecken på att hösten var på väg.
Jag hade en spelning på ett litet café i östöstra London. De var sjukt gulliga och välkomnade mig med rosor, brie bagels och hallonsmoothies. Sålde en miljard skivor och gjorde succé. Kändes riktigt riktigt bra.
Gick till Cybercandy en morgon för att lyxa till det med lite svenskt godis. Det blev en plopp och en dumleklubba.
Efter att ha lovat min frisör att inte locka håret så himla mycket för att undvika slitage har nya grejen blivit fläta rakt bak och stor hatt. Känner mig lite som en cowgirl då, typ som Wendy från hästtidningen jag prenumererade på när jag var liten.
Pizza Huts septemberspecial var den här groteska pizzan. Jag kan inte begripa vem som skulle vilja äta den? Även om man gillar hamburgare och pizza så känns det här som en...jag vet inte...en......jag vet inte... bara fel helt enkelt.
Läste om den här favoriten och skrattade och grät hela tiden. Jonathan Safran Foers berättarstil är helt fantastisk och man blir så himla berörd av alla karaktärer och hur allt hör ihop. ÄLSKAR den här boken.
Har börjat med morgonpromenader längs med Regent's Canal (som ligger ännu närmre nu när vi bor på Caledonian Road). Kanalbåtarna är så himla mysiga och ser nästan ut som flytande trädgårdar.
Hade spelning på Hootananny i Brixton. De hade ett helt sjukt ljudsystem med asastora högtalare. Kände mig som ett riktigt proffs när jag fick spela på en sån stor scen med sånt bra ljud.
Fick jättebra respons från publiken och bandet som spelade efter mig, Phillious Williams, var sjuuuuukt bra.
En kväll tajmade jag solnedgången precis när jag gick förbi St Pancras. Fick starka Hogwarts-vibbar och fick lite gåshud.
Var på Deryls födelsedagsfest på en pub och hittade den här sköna varuautomaten inne på tjejernas toalett. Vanligtvis brukar de innehålla tandborstar, tamponger och ibland (men väldigt sällan) kondomer. Den här automaten hade alternativen "Sexy Surprise", handklovar och "the pink pill" som alltså är ett slags örttillskott som ska hjälpa kvinnans njutning (sänkt pris från fyra till tre pund. Riktigt kap!!!). Haha åh! Allt med den här automaten är så fel och kul på samma gång.
Förrförra veckan var jag uppe i Manchester för att spela in lite nya låtar. Älskar tågresan upp dit, landskapet är så vackert, grönt och...mjukt. Man blir liksom lite svältfödd på naturupplevelser när man bor mitt i London.
Den här sköna "skylten" satt mellan tågspåren på en av stationerna. Man vet att man är ute på landsbygden när man måste påminna människor om att det är dumt att klättra på dumma ställen.
Bodde uppe hos Nigel och Thea som ni vet. Deras minsta unge, Asher, har blivit så himla stor! När jag var där i våras var han bara en liten bebis som sa "mommy mommy", nu snackar han hur mycket som helst och är supersocial.
Jag var så himla sjuk när vi var i studion och bråkade lite med Nigel, men det var fortfarande roligt. Det är alltid kul att vara i studion och kunna spela in alla idéer som annars bara flyter runt i huvudet.
Spelade på Proud Galleries en lördag. Det var varmt, som om sensommaren sträckte sig hela vägen in i oktober, och uteserveringen var jättevackert dekorerad.
Inne vid stora scenen där jag uppträdde hade de en megastor discokula. RIKTIGT FETT!
Sköna killarna Johan och Joel har precis flyttat till London och kom till spelningen för att heja. Efteråt drack vi en miljard öl och tog igen allt som hänt sen gymnasiet.
Efteråt drog vi sliskig kinesisk take away i Camden, med pitstop på Sainsbury's för att köpa löjligt mycket whiskey och ginger ale, innan vi åkte till Turnpike Lane för att gå på fest hemma hos Arianna (tjejen i mitten).
Danny var på konferens i Finland och kom hem med finska presenter som Marianne och muminklubba. Snusmumriken var mitt livs första förälskelse och det visste förstås Danny.
Förra veckan träffade jag och Felicia vår gammla rummis Henrik. Henrik, världens gullis, som spenderat senaste året i Afghanistan, har äntligen flyttat tillbaka till London och vi firade med hamburgare på Byron.
Min var en portobello svamp-burgare. GALET GOTT!
Dagen efter var jag på Dannys bästis nya bands första spelning på 12 bar club. Det var smygpunkigt med svängiga refränger och höga gitarrer.
Tycker vi tar paus här innan jag berättar om den stora coola helgen som var alldeles nyss. Hihihihi...
Never wanna know the name of your new girlfriend
Tvärtystnad igen. Förlåt.
Det kanske är lättare att förlåta mig om jag bjussar på något riktigt smaskigt, som en asfet låt till exempel.
Minns ni när jag pratade om världens asabästaste MØ? Hon som sjöng "Waste of a time"? Hon har i alla också släppt den här låten som är min nya favvo! Lite som en dansk Lana Del Rey med en touch av Motown. Ap-fett!
Det kanske är lättare att förlåta mig om jag bjussar på något riktigt smaskigt, som en asfet låt till exempel.
Minns ni när jag pratade om världens asabästaste MØ? Hon som sjöng "Waste of a time"? Hon har i alla också släppt den här låten som är min nya favvo! Lite som en dansk Lana Del Rey med en touch av Motown. Ap-fett!
Lite glad och lite trött på livet
Sitter på tåget och väntar på att få börja åka hem till London. Den här resan har haft sina solskensstunder och ibland har det glidit in på riktigt bajsiga skitmoments. Det är många viljor som ska igenom och mycket dötid när nån himla loop ska redigeras tusen gånger om.
Ché i studion idag.
Det hade varit så fantastiskt om man kunde göra det här på en obegränsad budget så man känner att man kan ta kafferaster, jamma fram det bästa ljuden utan press och kunna ta det lugnt om man har feber och ser i syne (som jag gjort de senaste dagarna).
Men, men, livet från den ljusa sidan; nu sitter jag ju på tåget, med en påse doritos och lyssnar på de asfeta trummorna som vi spelade in idag. Rocktober är här för att stanna!
I mitt midlandshem
Jag är hemma hos Thea och Nigel. Jag har gullat med barnen, gullat med katterna och ätit världens största curry.
Nu dör jag paltkomadöden och förbereder mig inför morgondagen. Det är lite nervöst, dels pga halsproblemet, men mest för att jag så när som på aldrig spelar den här låten vi ska spela in och jag känner mig lite osäker.
Det kommer säkert bli great, måste bara komma ihåg att vara cool, modig och ha kul så brukar det lösa sig.
