Julens alla smaker
Personalen julpyntar sitt svåraste och det är så skönt engelskt småstadsaktigt tacky att jag bara smälter. Samtidigt frossar jag på min julkryddade tekaka och lyssnar på den jazziga julmusiken. Det är verkligen första veckan på julen. Hur mycket det hela än borde äckla mig så gör det faktiskt inte det. Vet inte om det är för att jag inte är hemma och slipper all julstress, eller om allt bara är gulligare i en småstad, eller om jag bara vuxit ur hela min cyniska attityd mot julen... Nej det sistnämnda vågar jag inte riktigt tro på. Vem vore jag utan en rejäl nypa bitterhet?
Någonting är det i alla fall, jag tycker till och med att dvdbrasan på väggen framför mig är gullig. Herre jävlar jag använde till och med ordet gullig... Va? Helvete jag känner mig som blondinbella. Om jag inte aktar mig nu så kanske jag blir en töntig squib som gillar att gå till gymmet (ja om ni inte redan visste det så är Blondinbella en solklar squib och ja, jag vet låter lite rasistiskt men Blondinbella är en Squibarnas dåliga ansikte).
Oh yeah.... Där kom jag tillbaka. Nej min cyniska sida är inte förlorad. Nu ska jag öva på lite nya trollformler.
(Min nya polare Farmer Pickles)
God Morgon, Good Morning, Guten Morgen.
Idag bär det av till B'ham (Birmingham som det stavas men inte låter nästan) bekvämt nog ligger det bara en dryg timma iväg från kära Nantwich så det blir en skön drive back ikväll. Tyvärr är jag trött som en röv eftersom jag knappt sovit någonting och på något sätt har jag lyckats misslyckas med en helningsförtrollning och lider av täppa, snuva och hosta (blööö).
Skiter väl jag i, jag rockar på i glada takter och börjar morgonen med mitt ledmotiv
http://www.youtube.com/watch?v=i8DT0aw9-Ks
Tillbaka till Uggletornet
Igår var vi och rockade i Milton Keynes vilket innebar en övernattning hos Theas mamma som bor i en miniliten by i Oxfordshire. Theas mamma heter Eileen och ser precis ut som man förväntar sig att en halvgalen irländsk häxa ska se ut och hennes beteende detsamma. Den lilla byn hade 88 hus och låg mitt ute i ingenstans och alla hus hette something something -cottage. Huset vi bodde i hette the Green och var så exakt engelskt det kan bli. Allt ifrån gångjärnen på dörrarna till de hemska hälften gula hälften gröna väggarna i köket, till mitt sovrum med rosarosiga tapeter, till alla möbler som såg antika ut. Något extra kul var att Eileen hade massa falkar och ugglor (jag saknar min uggla väldigt mycket så jag blev glad). Jag kunde inte fota alla för de flesta var ute och levererade post men här är två skönheter att förundras över.
Slowmotion
Vad jag bryr mig om nu
är att du kommer nära mig
även om det är försent att älska dig
Vad jag bryr mig om nu
är att från samma säng
lyssna till samma regn
Vad jag bryr mig om nu
är att få ut dig ur skallen
är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen
den tar slut från kyss till kyss
Vad jag bryr mig om nu
är att aldrig ge hjärtat rakt ut
Vad jag bryr mig om nu
är att du ligger vaken
i morgontimmen när regnet slår mot fönstret
och det låter som om det går på dig
Vad jag bryr mig om nu
är att du då ser det
hur smutsigt livet blivit
Och vad jag bryr mig om nu
är att se din blick så sårad
när alla löften klingar falskt
nästa gång du lovar någon allt
Vad jag bryr mig om nu
i dina armar om mig
även om jag vet att jag måste glömma dig
Vad jag bryr mig om är att se dig gråta
för jag har gråtit
och du ringde aldrig
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig
Vad jag bryr mig om är att se som i slowmotion
när du går sönder inuti
så som jag gjorde nyss
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaka till dig
Vad jag bryr mig om
är att höra dig andas
veta att du är nära
förlåt, nu slutar jag
Vad jag bryr mig om är att du kallar på mig
även om inte kommer tillbaks till dig
säg nånting
säg nånting
Vad jag bryr mig är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig
Vad jag bryr mig är att du kallar på mig
även om jag inte kommer tillbaks till dig
Vad jag bryr mig är att du kallar på mig
York
Jag rockar på väldigt rejält och jag har faktiskt lärt mig några nya trollformler som jag får praktisera och föra vidare när jag kommer hem. Jag saknar Hogwarts väldigt mycket och framförallt alla mina grymma trollkarls- och häxkompisar. Allt som allt är det ändå en väldigt sund hemlängtan, en lagom portion av insikt till hur mycket jag älskar alla och att jag faktiskt har något att se fram emot när jag kommer hem (annars hade jag nog stannat här ett bra tag till).
Nu ska the opening act Rod Clements snart gå på scen, han är megacool och sjukt rockig. Vi hörs snart kamrater.
SALUT!
BAH, HUMBUG!
I wish I'd see a field below
Vet inte vad. Önskar att magin inte gick ur mig så lätt ibland. Sitter och deppar ihop till Field Below av Regina Spektor, känns som att hon har ungefär samma känsloregister som jag. Jag försöker dra upp mig med Two Birds istället, men det funkar inte riktigt. Lika bra att krascha ordentligt en stund och få det överstökat. Nu ska jag tänka på något vackert och sorgligt.
Förlåt
DU ÄR SÅ JÄVLA GAY
(visst är jag älskvärd)
Sheriff i Nottingham
Jag befinner mig i Nottingham. Står vid världens snuskigaste bar (som i och för sig ligger i världens coolaste klubb, och jag har ett helt rockklubbrum och en balkong som är ovanför publiken för mig själv bortsett från Egan och klubbägaren). Barnvaktar mitt bästaste med en honungsöl i handen och spelningen rakt under näsan. Klubben känns som lite fel ställe att ha en unge på grund av allt glaskross, att fötterna fastnar i golvet av all öl och att Egan nyss hittade en joint i baren där han sitter. Allt låter bra i alla fall och publiken ser rockig ut.
När spelningen är slut blir det som vanligt signering lite efterfestande men ytterst lite ikväll för det är raka vägen till London senare. Imorgon blir det Tv spelning på BBC och förhoppningsvis lite rännande på stan innan dess. Jag kommer med fler magiska uppdateringar då.
<3
Living La Vida Rocka
Spelningen ägde rum i "Bristol Folk House" där de bjöd oss på smaskig veganmiddag med organsikt vin och öl till dryck (jag dreglar fortfarande när jag tänker på hur gott det var). Jag och Egan hade ett eget lekrum som var ett konstklassrum med en säng. Tog inte särskilt lång tid innan jag insåg att rummet användes för kroki lektionerna och sängen jag satt på var till för modellerna...euww...hoppas att de hade bytt överkast.
Vid ett var allt klart och vi satte oss i bussen för att resa hemåt. Vi satte på radion för att lyssna på Bob Harris programmet som Thea spelade in i London i tisdags. Allt lät schysst och programmet var 1,5 timme långt och när jag inte trodde att det kunde bli bättre så avslutades radioshowen med Don't Stop Believing (journey dauh). Det var sjukt rockigt men också lite vemodigt för det fick mig att sakna alla mina rockiga Hogwartskompisar såklart. Men the show must go on och jag somnade strax efter det i den vaggande rockbussen.
Fåglar över Chester Zoo
TWIST AND SHOUT
Imorgon börjar allvaret, imorgon börjar rockturnén.
Startsträckan till mitt kommande äventyr har haft sina upp och nedgångar men just nu känns allt stabilt och lite rockförspel i Liverpool och London den senaste veckan har triggat mig inför allvaret. Imorgon börjar det som sagt och Winchester är första platsen som skall rockas sönder, så här ser turnéschemat ut:
Ja jävlar, här ska det rockas.
På tal om rock
Vi ska tydligen göra en till show (så nu är det 24 spelningar på 30 dagar, plus ett tv framträdande och en hel del i radio) och den showen skall göras tillsammans med.......
......(trummvirvel)........ STING!
Det kallar jag rock!
SJUKT MED FUCKING JÄVLA MEGAROCK! SUG PÅ DEN! SUG PÅ DEN! SUG PÅ DEN! SUG PÅ DEN!
(förlåt men jag är exhalterad)
1 vecka, 1 week, 1 woche
Efter att nu ha spenderat 1 vecka och 1 dag i Regnland kan följande konstateras;
1. Det regnar väldigt mycket (men egentligen inte mer än vad det gjort på Hogwarts om man tänker efter, det är bara det att man tänker extra mycket på när det regnar här eftersom man är i Regnland).
2. Alla dricker te jämt... mig själv inkluderad.
3. Det finns en snygg kille i hela staden.
När man kommer till ett nytt land kan man förvänta sig vissa kulturkrockar, här är en lista över de kulturkrockar jag hade förväntat mig:
1. Det enorma tedrickandet (jag har kommit fram till att man dricker så mycket te i Regnland för det är det enda vettiga man kan göra med deras vidriga kranvatten)
2. Bilratten sitter på fel sida och alla kör därför på fel sida av vägen.
3. Folk pratar konstigt, och därför förstår man inte alltid vad de säger.
Många av de där sakerna känns ganska självklara, det var därför jag hade förväntat mig dem... här är en lista på oförväntade kulturkrockar.
1. Man går tydligen ut och dricker själv, man gör det även hela tiden.
2. Man skrapar inte av det översta lagret med smör i paketet när man tar utan man skär av en bit på djupet.
3. Man tar inte av sig skorna inomhus, inte ens om man har fötterna på sängen eller soffan.
4. Ingen använder strumpbyxor förutom jag och en tjej jag såg igår.
5. Det verkar finnas fler småbarn i åldern 2-4 än vad det finns vuxna människor i staden.
6. Ingen kan göra kaffe, inte ens baristorna.
Nu kommer jag inte på mer saker bara för det, men jag kan garantera att detta inlägg snart kommer få en uppföljare med listor på underliga saker folk har för sig här.
Hej då, Goodbye, Thüss!
Skanks and Hammerfall
Tyvärr var de flesta pubar ockuperade av brittiska mugglartjejer som inte använder strumpbyxor och matchar ett par horskor med Shakiras jeansshorts, en Manchester United tröja eller tutttopp, och ett helt gäng lårcelluliter. Där det finns skit finns det också flugor, och flugor var det gott om. Dvs Rooney look-a-likes som består av en begynnande flint, fattig munhygien, världens största ölmage och fula jeans (med tillhörande halvstånd). g och käre Ellen undrade hur vi skulle kunna fly undan denna glada skara med skanks och vem skulle man följa efter för att hitta till ett schysst ställe. Då fick vi syn på en lång kille med cool skinnjacka och midjelångt Hammerfall hår. HONOM FÖLJER VI EFTER! Men han sprang iväg... Besvikna drog vi fötterna efter oss och tänkte nu är det kört, tills vi fick syn på ett litet hak "The Bowling Green"... Här går vi in... Lagom till att jag ska gå fram till baren för att beställa en pint vem får jag syn på? HAMMERFALLKILLEN!!! Jag visste att min inre rock skulle leda mig rätt. The Bowling var inte bara helt fritt från skanks, utan bjöd även på bra musik från en rockig jukebox (istället för det ljuva most wanted 99 som ljöd överallt annars) söta killar med snelugg och Fred Perry tröjor, trevlig bartender och ett pint för 2 pund och 10 pence.
Fin kväll med andra ord, avslutade den med en öl hemma i stugan med Thea och Nigel. Idag vet jag inte riktigt vart mitt äventyr kommer ta mig men helt klart någonstans rockigt.
Okej UK
Resan gick som sagt jättebra och allt har varit kanon fram tills i morse när en förtrollning snetände och lämnade mig med en enorm lust att spy och 39 graders feber. Har försökt kurera mig på bästa sätt men jag är inte riktigt säker på hur man gör. Ikväll var annars planen att jag skulle ge mig ut på den lilla staden och bepröva utbudet av krogar, när man är i Regnland (UK) är det väl nästan obligatoriskt att gå till puben minst en gång om dagen?
Än så länge befinner sig mitt farliga uppdrag i en seg startfas och det underlättas då inte av att jag ligger i feberkoma på mitt rum, men allting har sin tid och snart är mitt rockiga mission i full fart.
Ni som inte fattat det än så innebär mitt farliga uppdrag skötseln av den värsta typen av monster som finns. Här är en bild på det lilla missfostret.
Visst ser han fullkomligen livsfarlig ut? Det kommer inte bli en lätt match det här inte...
2:a November
Nu är jag framme och jag har tagit de första stegen på mitt farliga uppdrag. Än så länge går det ganska bra men jag är tröttare än en röv och kommer slockna vilken sekund som helst. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva mer än att resan gick nästan megabra och att häxan och trollkarlen jag bor med är supergulliga. Rackarns vad jag är trött, kan inte ens tänka ordentligt. men men wtf, jag får komma med fler magiska uppdateringar imorgon helt enkelt... kanske att jag har tagit några magiska bilder tills dess :D
Vi har förresten lyssnat på A Camp, Nick Drake, Peter Bjorn and John, Razorlight, and massa annat megabra, det är så jävla skönt att vara med människor som har bra musiksmak på riktigt! Det är verkligen guld värt, och framförallt rockigt. (Tummen upp och grattis fagerlund).
pu pu puss
I AM A VAMPIRE, I AM A VAMPIRE
Rocktober sa tack och adjö med den rockigaste sluttonen i rockens historia. Det var honungsöl i mängder, en välutvald skara av de finaste trollkarlarna och häxorna i världen, lite tårar, massa magi och framför allt sjukt mycket rock.
Så här snygga var vi...
