Ingen ska behöva sitta längst bak i bussen

Okej, att katter kanske är lite mer awesome än hundar, men att bänken är okej för kissemissar men inte hundar är väl lite väl apartheid? Samma typ av rasism hittar man på bussen "hundar ska vara längst bak".

Förtryck är faktiskt aldrig okej, inte ens i djurriket.


Kissen är Lidingö-kändisen "Centrum-Katten". Han har hållt mig sällskap i väntan på nattbussen två gånger och kan ses lite här och var i centrums butiker (på bilden är han på Konsum). I en artikel om Centrum-Katten kan man läsa att kissen inte alls är hemlös, han gillar bara att chilla i centrum och om man inte vill att han ska störa i butiken kan man alltid schasa bort honom med en vattenspruta.

Ye ye ye ye, mañana mañana.

På jobbet idag drabbades jag av en galen fnissattack och kunde inte ta minsta lilla grej på allvar på en galet lång stund. Det var pinigt/lite jobbigt eftersom jag 1: störde precis alla, och 2: för att jag för varje kvävd fnissning började tokhosta istället. Isch, inte särskilt kul att ha roligt, och med roligt menar jag väl snarare den sköna skratthysterin som kickar igång precis innan ett nervöst sammanbrott. Fast jag behöver inte oroa mig, jag drabbades ju av det nervösa sammanbrottet redan igår. Alla förvarningssymptom glömde nog bort att de ska komma innan sammanbrottet så de tänkte väl att de kunde jobba igen misstaget med att köra på dagen efter.

Summan av kardemumman: Jag är nu både hemma, mätt och ganska nöjd. Take that nervous breakdown! Jag hoppar tillbaka upp i sadeln snabbare än en gullig/dödsfarlig mästerkatt!

Gif Created on Make A Gif

Fuck yeah och allt som hör till

Helt plötsligt ändrades alla mina planer igen (som vanligt). Helt plötsligt kommer inte de kommande månaderna bestå av flytt till Hornstull, tråkiga jobb och Sverige-depp. Helt plötsligt ersätts de av lite Europaskoj, roliga jobb och rock-pepp.

Visserligen innebär mina val att jag blundar för verkligheten (som vanligt) och det medför en viss fattiglappsfaktor, men wtf, ibland måste man prioritera rock och sen när har jag någonsin haft mycket pengar?

Puss


You're such a lovely distraction

I havets djup är det väldigt mörkt, men det finns också vackra saker att titta på och väldigt mycket musik.


Någonstans i ett svart hål

Idag är en svart dag.

Jag vet att jag lovade mer inspiration, pepp och optimism på bloggen, men det kan inte hjälpas att solen går i moln ibland.

Idag har jag varit hela världens slagpåse och nu bäddar jag sängen i landet mellan existensiell kris och djuphavsdepression. Men oroa er inte. Imorgon är en ny dag och djuphavsmonster är ganska fascinerande när sältan i ögonen slutar svida.

På med snorkel och simfötter, här skall det utforskas!


Min lilla morfar mår inte bra.

Andra försöket

Igår blev inte riktigt som planerat så jag gör ett nytt försök ikväll med popfest på ACE. Först ska jag bara hänga lite hos Malin och fira att hon flyttat in i sin lägenhet igen efter diverse Amerika- och Nya Zeelandvistelser. Visserligen har hon varit hemma i typ ett halvår, men what the fudge, bättre sent än aldrig och det är faktiskt alltid kul med fest.


Ikväll ska jag sporta den här gräddisen som jag köpte i London. Den kanske är lite väl somrig, men det skadar väl inte att ha lite sommardrömmar i den här frysboxen vi kallar februari.

POPPEPPEN

Dags för fredagspeppen! På Spåret, smaskig middag och Amarone blir förtonerna till kvällens festligheter. Snart ska jag svassa iväg till Dr. Bonge på lite för och sen ska hela gänget till Debaser. Poppigt som fan!


Till exempel hoppas jag att jag träffar de här puddingarna ikväll. Grawr! Vilka läckerbitar!

Jag saknar HP

Nu är jag hemma från jobbet. Idag var en sån dag när jag kom på hur mycket jag saknar Harry Potter, så jag passar på att böla lite innan jag börjar fredagspeppen.


“They asked me if I’m going to miss Harry Potter. I just laughed…I found it a dumb question, I spent ten years of my life with all those people. We studied, learned and grew up together. I lived ten years as Ron and now, it’s like I’m missing a big part of me.” (Rupert Grint)

Hittat på wetpaint.


Pipipipipipipipipipipin pin curls

Idag ska jag jobba.

TAGGA!



Jobba med toksöta lockar.

Bridget, Bridget, Bridget och Bridget.

Igår blev det tjejmys 2.0 med Hogwarts finaste flickor: Miriam, Helena och Helena. Vi drack te, tittade på Bridget Jones, blev kära i Colin Firth (för sjuhundrasjuttioelfte gången), kände oss megasugna på en hunk som Hugh Grant och tjöt så där extremt tjejigt så fort något pinigt eller romantiskt hände.

Där satt vi i soffan, fyra fina Bridgets som förbannade singellivet och suktade efter lite närhet. Som Helena H utbrast "Tänk att få hångla för att man är kär och inte bara för att man är full". Vi skrattade åt hennes fantastiska vishet och instämde helt. Tänk att få bli megakär och SEN hångla med prinsen, istället för att råka pussa på någon som man faktiskt inte alls är intresserad av för att sedan låtsas att det betyder något, bara för att det inre fyllot inte ska behöva skämmas lika mycket.

Nä jag gillar att vara singel, men efter 1,5 år på köttmarknaden börjar alla filéer lukta ruttet och någonstans frågar hjärnan hjärtat när det tänkte klappa för någon annan igen.

Det är ju liksom så jävla fantastiskt att vara kär.




Pin curls in process, igår kväll såg jag ut som en liten tant.

Morgonmys

Äggmackor och Änglahund är en jättebra start på en halvproduktiv dag. Ingenting gör mig så glad som lite morgonmys.


TJEJKVÄLL

Ikväll kommer mina favorittjejer Adam och Oscar hem till mig. Vi ska vara förkylningsynkliga och ha tjejmys med tända ljus och tjejrullar.

Säg det med mig! Ett, två, tre:

MYYYYYYYYYYYSIIIIIIIIIIIIIIIIGT!


Allt du behöver för en lyckad tjejkväll: Champagne, SATC-boxen och lite gulliga ponnyhästar. Hästarna på bilden är Melody och Sergant Cotton Candy Rocket Cruiser.

Alla älskar kattisar


Bildsökning Cute Kitty på Google.

Shape up!

Rent allmänt känner jag att bloggen varit lite dyster den senaste tiden. Det kan ha något att göra med det här helvetesviruset som aldrig vill lämna min kropp, men det är ändå ingen ursäkt för att vara dryg och trist.
Jag har därför som mål att bli lite mer peppig här på bloggen, både för min egen skull och för alla andras. Visst är det roligare att känna sig galet taggad efter att ha trillat in på mitt hogwartsliv istället för att bära lite av mina bördor hela tiden?

Från och med nu ska det bli andra bullar! Godare, snyggare, mer spännande och galet mycket rockigare bullar!

Jag kan ju försöka i alla fall.


Mitt första steg blir att fixa naglarna. Ja, ja jag vet att jag är fåfäng, men om jag ska bli Wonder Woman kan jag lika gärna vara superhjälte ända ut i fingertopparna. Den här "manikyren" gjorde jag på mig själv i London, jag ska försöka göra en likadan ikväll.

Krank, Sjuk, Sick.

De senaste dagarna har jag fyllt min skräptv-kvot för det kommande kvartalet. För att variera mina aktiviteter i min tillfrisknandeprocess har jag därför övergått till att leta efter spännande jobb och praktikplatser. Det är ganska svårt men här och där hittar jag några guldkorn som är värda att satsa på.

Jag har liksom bestämt mig för att bli bäst på allt.


Tur att jag fick de här fina Mateusmuggarna av tjejerna när jag fyllde år. Koppar stora som hinkar är liksom bra sällskap när man är sjuk.


Skönheten vs Odjuret

Jag brukar få en del klagomål på att jag är för snygg på bloggen (fakta) och eftersom det inte riktigt stämmer överrens med verkligheten blir jag därför anklagad för ljug en hel del.

Personligen tycker jag att det är fult att ljuga och jag klarar inte riktigt av skammen som slår mig efter en saftig lögn, men att webkameran plus lite kronisk poseskada gör mig fagrare på bild kallar jag inte riktigt äkta ljug. Det är lite mer av en fantasimöjlighet och likt många kloka bloggerskor sagt före mig så säger jag; palla vara ful på bloggen! Ful kan jag ju vara IRL, och kan jag bespara cyberrymden lite fulhet är väl det bara en god gärning?

Dessutom finns det inte så mycket jag kan göra åt saken. Vad ska jag säga? Kameran älskar mig baby!






Nä jag tror inte riktigt på den looken. Dessutom, vad är bloggandet till för om inte att försköna verkligheten? Jag är min egen Walt Disney.


Working 5 to 9

Hårt arbetande tjej vågar jag inte riktigt kalla mig själv när mina arbetstimmar är ynka fyra per dag, men jobbar det gör jag och hårdheten ligger för tillfället mest i att jag fortfarande hostar som en jävla idiot. Hostmedicinen med morfinet hjälper inte lika mycket som jag hoppats, det vaggar mig skönt till sömns nattetid men på dagarna förlamar det mig mer än det hjälper.

Ikväll ska jag skapa lagom musik och titta på lagom spännande skräptv. Lagom är allt min hjärna klarar av för tillfället och överansträngning är inte min favorithobby.

Imorgon är en ny dag. Vi får se om jag kan uträtta några stordåd då.


...and shitty jobs will never be fun.


Vulnera Sanentur

Dr. Quinn + thaikrubb + pepsi = lite plåster på bakfyllesåren.


Fail.

Krispig tjej

Idag är jag krispig.

Bloggen får vila.


Utklädnadshysteri

Ikväll ska jag på fest med temat "obekväm". Just nu river jag runt i garderoben i jakt på en utklädnad, men jag har ingen aning om vad jag letar efter.


Jag lyssnar på soundtracket till Rocky Horror Picture Show. Det borde ni också göra!

Alla älskar kaninisar

Hemma från sjukan. Jag fick bra jox mot hostan och ett gulligt klistermärke för jag var en så duktig patient.


Jag valde Lille Skutt för alla älskar kaninisar.

Hot Saft

Yo, yo, yo, alla medryttare på livets stora lyckodrake!

Klockan sju skulle jag egentligen gå på cool fest-utan-byxor-fest men eftersom jag är sämst ska jag gå till närakuten istället. Farbror doktorn måste lyssna på mina lungor, för jag tror de har dött.

Lyssna på den här schyssta låten medans jag är borta. Det är min nya favvotune!


Jonathan Holmquist – Hot Saft (den där schyssta låten).


Dreaming of a boy

Nu är klockan tio och jag saknar inte Kanada längre. Eller jo det gör jag, men jag saknar en liten ängel med ful frisyr ännu mer.



För han är ju något av det finaste jag vet.

Dreaming of Calgary

Klockan är snart tio och jag saknar Kanada.

Jag saknar Kanada och alla fina kottar jag hittade där.


En kväll i suddiga bilder

Ikväll var jag, pappa, Carin, Mackan och Helena Herb på konsert. Ungefär så här såg det ut...


Först åt vi middag på Sewito. Jag åt tortellini smockfull av hummerkött och täckt i guldig hummersås.


I gästboken hade ett pucko skrivit att det var otrevlig personal och att det var september. Ett dubbelt faktafel helt enkelt, så jag klottrade ner lite fakta istället.


Sen gick vi tvärs över gatan till Nalen där vi skulle se Keep Company...


Medans vi väntade tittade vi på alla fina lampor...


..och alla vackra färger.


Sen klev de äntligen upp på scenen!


Titiyo sportade den vackraste klänningen jag sett på länge...


...och Theodor Jensen var mest sprallig och toksöt som alltid.


Det bjöds på rysningar i hela kroppen...


...och kanske lite våta ögon.


Men framför allt framkallade låtarna sjukt mycket mysfaktor.


Helt plötsligt var det slut och scenen blev jobbigt tom. Helst hade jag tagit med mig bandet hem för lite sällskap och kvällsvisor.

Syster Lycklig

I Syster Lyckligs skyltfönster hittar man idag...


Världens finaste vita skor...


Världens finaste rosa skor...


Och huvagulliga keramikgrunkor med fina prickar!

Syster Lycklig ligger på Tegnérgatan, gå dit!


Vill helst vara en björn

Idag vill jag inte lämna sängen. Idag vill jag skolka från jobbet och ta reda på exakt vad jag måste göra för att kunna gå i ide. Sova fram till April känns som en helt reko grej att göra.


Snodd från Wetpaint som vanligt.

Asså ibland... <3


Här hittade jag bilden<3

The bitch

Jag var precis en bitch. Helt oprovocerat och helt plötsligt blev jag världens största bitch.

Jag skulle kunna berätta vad jag gjorde, men jag är alldeles för bitchig för att bry mig på riktigt.

L8t3r fags!


Nu tittar jag på Donnie Darko och bryr mig skitlite om allt som är viktigt.
(Bildsökning Donnie Darko på Google).

Årets fail

Jag borstade håret lite för passionerat och råkade slå mig själv i ansiktet med hårborsten. Hårborsten träffade käften och slog av en bit av min högra framtand.

Epic fail.


Alla älskar kattisar


Bildsökning cute kitty på Google.

När kraften sviktar

The force is not strong in me today. Den här evighetsförkylningen börjar väcka minnen från förra årets punginflammation (inte särskilt great) och det gör verkligen ont i kroppen. Jag hoppas helt enkelt att jag har fel och att några timmars vilande på soffan gör mig pigg nog att gå till jobbet.


Knicked from wetpaint.

START FÖR NY BLOGGSERIE!

Vi (jag) på Hogwartslivet är väl inte bäst i världen på att vara konsekventa med bloggserierna. Hogwartslivet skiter väl i det och startar en till!

Alla trogna läsare är säkert bekanta med faktaserien Alla älskar kaninisar, well.. eftersom Hogwartslivet älskar fakta startar nu en systerserie till kaninisarna, nämligen faktaserien ALLA ÄLSKAR KATTISAR! Det är bra eftersom den bygger på fakta och katter, närmare bestämt faktat att alla älskar kattisar.


Ur arkivet

Alla är säkert fullt medvetna om att mitt liv är brutalt innehållslöst, därför ägnar jag nu den här natten (som så många andra) åt att bläddra lite i bloggarkivet. I virrvarret av gamla stavfel, sär skrivningar och fullständigt onödiga reflektioner, hittade jag inlägget "SLYTHERIN ÄR SÅ JÄVLA GAY". Det här stod i inlägget:

SLYTHERIN ÄR SÅ JÄVLA GAY.

Känns som att det var länge sedan jag påpekade detta övertydliga fakta. Slytherin kan suga min pung! Jag hat-hat-hatar Slytherin, en slytherinare särskilt, och hatar man en så kan man lika gärna passa på att fördömma hela släktet.


Inlägget fick mig att fnissa, fnysa och ge dåtids K.Gun en liten mental high five. Det känns skönt att jag så lätt, gärna och ofta är så oklokt klok.


Masterchef Fail

Igår bestämde jag mig för att jag ville göra kärlekstryfflar till min mamma så jag plockade fram min allra pyssligaste/husligaste sida och gjorde Scaleslytryfflar.


För att göra Scaleslytryfflar behöver du 500 g vit choklad, 2 msk smör, 1 dl vispgrädde och en flaska Scalesly.


Eftersom det är lätt att vinna hade jag redan en prima flaska Scalesly på kylning (lätt att fylla år och få en prima Scalesly som present av Scales). 


Sen ska man hacka 300 gram choklad och göra resten av receptet rätt. Jag hade lite svårt att vinna och gjorde därför sjukt fel, därför blev inte mina Scaleslytryfflar riktiga tryfflar. De blev snarare ett schysst klet. Kletet var megasmaskigt men jag blev lite besviken på att jag inte läste receptet ordentligt (/drack för mycket Scalesly och blev full istället för huslig). Min plan är att göra ett ordentligt receptinlägg på hur man bäst gör åssom Scaleslytryfflar nästa gång när jag gör rätt.


Uppdatering

Okej, Richard Adams och kaninisar i alla ära, men Watership Down läggs åt sidan nu för Canal+ visar en film med isbjörnsbebisar.


Bildsökning  polar bear cubs på google.


Kaninisböcker FTW

I brist på fantasi gräver jag mig ner i Watership Down och låter Richard Adams kaninvärld vara min för en liten stund.


Googlesökning book overdose.

Kärleksdeppen vs kärlekspeppen

Min singelsorg till trots begav jag mig till centrum för att fika med Adis och Teppy. Vi tant/singel-fikade på Princess och bestämde oss för att ha en singelfest i mitt chateau ikväll istället för att deppa på varsit håll.

Bra plan?







AHD-Deppen 2.0


Ensamheten som knivhugger i magen när man inser att det inte finns en kär andra hälft att leka flyplan med.


Äckliga tjejen

Yo peeps!

Jag är på jobbet och försöker låta bli att hosta på människor (för det är typ otrevligt).


Alla hjärtans dags deppen 1.0


Imorgon.

Drama drama drama

Kompisar!

Jag har fuckat upp min läpp BIG TIME. Den har spruckit galet mycket på insidan och gör ont som tusan. Det hände för att jag är så förkylningsäcklig att jag måste sova med öppen mun för jag kan inte andas genom snorkanalerna i näsan. Att sova med öppen mun leder till stört torra läppar och när jag vaknade imorse gäspade jag, utan att tänka mig för och *crack* så började det blöda från min annars så kyssbara överläpp.

Ack och ve, vilka katastrofer som drabbar mig!


Jag lovar att det är värsta sprickan och att det är jättesynd om mig, även fast det inte syns på bilden.


Äre du eller är det den klappande apan?

Visst kan man kalla melodifestivalen ett slöseri med tid, men visst har det ändå ett visst underhållningsvärde. Jag syftar självklart på den elektriska brysselkålsdvärgen, Marie Serneholts totala avsaknad av naturlig charm och Christian Walz slående likhet med en cymbalapa.


Likt.

Skriver liten musik och drömmer om omöjligheter


Sjuklogg

Tja tja bloggen,

hostan höll mig vaken hela natten så jag tog sällskap av Helen Hunt och Colin Firth för att sedan vaggas till sömn av New York Stories. Idag har jag fortsatt mitt självömkande med en bra bok och jättemycket näsdukar. Egentligen vill jag vara pigg/festlig så jag kunde ha fest ikväll, det hade liksom varit fint med en fest.

Tur att jag har en gullig katt att hänga med i alla fall.


Osminkad, men jag har åtminstone riktiga kläder på mig och en liten hurnifurni i håret.

Äre ni eller äre Busungarna?!?


Så likt. Eller hur?

Blame it on the boogies

Idag är jag sjukare än jag varit hela veckan. Jag har enbart tyckt synd om mig själv i soffan och tittat på kvalitetsprogram som "Rules of Engagement" och "The Bachelor". Det är ju allmänt känt att skräptv är det bästa botet mot dödsförkylningar.

However, det suger att vara sjuk just idag eftersom jag ville vara med och fira Kvinns födelsedag. Förhoppningsvis är hon inte helsur på mig och låter mig gottgöra min frånvaro med en trendig tjejdejt nästa vecka.

Sorry Emsven.


Tokfin vän den där Emma, här på bilden delar vi lite kvinnslig kärlek på Landet.


Helena Cantarell-Westlife

Idag var jag och Helena hos Jimmy för att bli plåtade. Det var rockigt/kult.

Här är lite schyssta backstagebilder som jag tog med min kamera.










Whello

Jag kan inte prata, min röst har tagit slut helt och hållet.

Inte lätt att vara frisk när man är så rockig som jag är.


Med vinden i håret

Jag älskar ju att ta bilder på allt och alla, särskilt när jag är utomlands i rockiga städer och framför allt när jag är i London. Därför är det jävligt knäppt att jag efter helgens äventyr i den engelska huvudstaden trillar hem med en så när som på tom kamera, även fast jag hade med mig den hela tiden.

Mest blev det bilder på mig med vinden i håret.










Rocken lever fastän jag är 20

Jag hade en jävligt rockig födelsedag igår. En kärleksfylld festkväll med som följdes av en mindre älskvärd bakfylla. Det bästa med att fylla år är alla fantastiska kompisar som firar tillsammans med mig. De är inte bara bra kompisar, de är faktiskt snyggast, smartast och bäst i hela Stockholm.

Nu ser jag fram emot en lång vila. Gudarna vet att jag förtjänar det nu.


Så här såg efterfestskaran ut på väg in till stan efter kalaset. Verkligen snyggt och sexigt.

BAPPABABABA BABAAA BABAAAA (asså som en fanfar)

Voila! Nu har det hänt! Jag har för första gången i mitt liv vaknat upp som en gammal hagga!
Vet ni vad? Än så länge känns det helt okej. Nu när jag är lastgammal kan jag liksom se fram emot att bli gammal och vis. Jag kanske till och med kan bli en sån där gumma som bor i skogen tillsammans med en get, en korp och ett gäng illrar/råttor/kaninisar. Där i min stuga hittar jag på knepiga gåtor och håller på med häxeri i smyg, alltid med min korp på axeln och en hemlig brygd i kittlen över elden.
Visst låter det sjukt bra? Annars kan jag alltid bli en arg gubbe med hatt och käpp, det är också rätt fint.

Nu när jag tänker på det så är det faktiskt ålrajt att bli gammal, för hur gammal jag än blir så får jag faktiskt alltid kela med mina gozedjurizar.


Det har jag bestämt.


9 min

Snart är det slut.

Bara nio minuter kvar.

Jag skriver en låt som får summera mina år som barn.


Gammal hagga

Om tre timmar är jag inte tonåring längre.

Om tre timmar är jag officiellt sett gammal.

Om tre timmar är jag 20.

Hängpattar

Klimakteriet

Döden

Osv.


Kär i köp

Jag blev så himla glad när jag packade upp min väska imorse, för den var full av massa fina saker.
På ett sätt kanske lite dumma saker eftersom allt är blommigt, prickigt och färgglatt, och det är ju allmänt känt att jag aldrig klär mig i några andra färger än färgen svart och färgen beige. Det verkar helt enkelt som att det milda vädret i London tutat i mig att "det är ju typ vår" och "det är ju för fagerlund nästan sommar". Hmm.. egentligen spelar det ingen roll för TITTA VA FINT ALLT ÄR!


Mkt mkt fin väska i perfekt storlek. Den rymmer systemkamera, brillor, pengar, godis, smink, hårborste, näsdukar och kanske en kung eller två, även fast den är väldigt liten och nätt.


Hallå, titta vilken trevlig blus (den har jag på mig idag), fina prickar och mysig gräddbrun färg.


Här är en liten del av en playsuit, hela fastnade inte på bild, men ni kan se de trevliga prickarna...

Och de fin fina knapparna.


Gräddvit tunn klänning med en slags underklänninghistoria.

Läckert va?


Jag kan nog aldrig få för mycket rosringar.


Fakta.


Bästa köpet blev nog planetens snyggaste skor från Dr. Martens.


Med extra skosnören som man kan snöra på när man vill vara extra fin.


Näst bästa köpet är en vintagehatt från Bertie & Gertie, ynka 20 pund för den här skönheten.


Det är ju sjukt värt.


Hårband från Sunday Up Market. Jag ska visa sen hur man sätter upp håret med det.


Rosett <3


Hatt  <3


Body som smälter in med mina lakan <3


Töntigt fina underkläder <3


Åh <3
Nu måste jag rusa till jobbet!

PUSS!


HOM(I)E(S)

Åh, hej! Äntligen hemma!

Min fräscha Londonhelg gick i sann bloggbrudsanda, vilket resulterade i blåsor på fötterna, tom plånbok och övervikt i alla väskorna.

Jag vill berätta allt och visa lite fina bilder men just nu är klockan på tok för sent för sånt strunt, jag ska ju faktiskt jobba imorgon bitti.

Så sluta tjata om hur mycket ni saknar mig (jag har fått ett sms på hela helgen, det var från pappa) och gör något vettigt. Vi hörs senare homies!


Snacka om att den här helgen var århundradets bästa födelsedagspresent.


05:20

Klockan är 05.20, om tio minuter kommer mammas väckarklocka ringa och jag har inte sovit en blund. Jag är rent allmänt ganska hopplös på att somna, särskilt när det ska ske på beställning och ännu mer när jag på bara några timmar ska gå igenom min jag-kan-flyga-jag-är-inte-rädd-process som annars brukar smältas över några veckor.

Gah, jag är så förbannat trött! Hur ska jag orka London-shoppa som en tok när jag är tröttare än en gammal ost?

Svaret får bli kaffe.

Annars har jag hört att knark är jävligt effektivt.


ÅH London, snart kommer jag!

ÖVERRASKNINGSHELGEN

Överraskningen är nu kläckt och vet ni vad det är vi ska göra?!?!?!?!?!!?

VI SKA ÅKA TILL LONDON!

KLOCKAN SEX IMORGON BITTI!

Åh, vilken fin familj jag har som hittar på världens bästa födelsedagspresenter!

UTROPSTECKEN UTROPSTECKEN UTROPSTECKEN



Vi ses på söndag!

La-ti-da

Skjortan gjorde sitt och jobbet är mitt!

Jag börjar på måndag.


WHALLA WHALLA!

Tja, tja bloggen!

Nu har jag inte tid med er, för jag ska på arbetsintervju.


Vad tror ni, får jag jobbet? Jag har jobbat hårt den senaste timmen för att se så anställningsbar ut som möjligt (dvs, jag satte på mig en skjorta och ska ta ut näsringen).


Vi som är Bridget Jones

Den panikartade nedräkningen till min stundande ålderdom är ingenting om jag jämför med nedräkningen till Alla Hjärtans Dag. Eftersom jag är en jävla tjej som är förstörd av romantiska komedier, dåliga tjejtidningar och Disney så är den stora kärleksdagen JÄTTEVIKTIG. Inte för att jag någonsin firat den lyckligt, bara två gånger i mitt liv har jag varit i ett förhållande den 14:e februari, och den ena spenderade jag ändå ensam på ett flyg till New York. Dagen är nog enbart viktig för någonstans tänker lilla hjärtat "i år kommer jag inte vara ensam". Den hopplöse romantikerns hopp finns och det är väl lite mysigt, men det släcks gärna ganska kvickt eftersom det är lättare att vara den evige cynikern. Bitterheten skyddar liksom mot besvikelsen.

Alla hjärtans dag förvandlar oss alla till Bridget Jones.

Sen är ju det här ett problem för mig när det gäller att hitta killar...


Snodd från wetpaint.

Spänningen är sjukt olidlig

För två veckor sedan stormade min mamma och syster in i mitt rum, fnittriga som tusan, och sa:

"Du får inte boka in något helgen innan din födelsedag *fnitter-fniss-fniss*. 4,5,6 *fniss-fniss*"

Sedan dess har jag hört dem viska bakom stängda dörrar och sett hemlighetsfulla leenden utbytas vid middagsbordet. I början var det bara spännande, men nu är väntan olidlig. Tydligen måste jag vara hemma imorgon kväll senast klockan 21.00. Då ska jag kanske få reda på vad det är vi ska göra, men det kan sluta med att de sätter ögonbindel på mig istället.

Jag har försökt pressa virrpannorna på information och bett på mina knän om ledtrådar. Det enda de har sagt är

"Ja, du måste ha med dig en tandborste"
"Nej, vi ska inte tatuera oss"
"Det är inte alls särskilt spännande"

Jag är fortfarande helt clueless, men några gissningar har jag dragit till med:

1. Spahelg
2. Tokig kryssning
3. Roadtrip till Ullared
4. Helg i Köpenhamn
5. Konsert någonstans i en håla

Drömmen skulle vara en weekend någonstans, men det känns orealistiskt. Dröm nummer två skulle vara att mamma bjudit hit Thea och Nigel i smyg, men det är ännu mer orealistiskt.
Oavsett vad det är tokstollarna har kokat ihop så blir det säkert toppen. Överraskningen är ju hela grejen.


Svennig sommarlängtan

Här i mitt vinterkalla sovrum ligger jag på golvet och lyssnar till datorns trötta fläkt som surrar högt.
Om jag blundar blir ljudet istället en syrsas ensamma symfoni en varm kväll i juli.
Med lite fantasi går det.
Med lite fantasi är jag på landet, med sommarens alla syrsor vid mitt fönster.

Aldrig känner jag mig så svennig som när jag tjatar om sommarlängtan.


Vissa dagar behöver man en kille som Fabio


Idag är en sån dag.

GIIIIIIIIIIIIIIIRLS!

Yo rollers!

Som lite tidig födelsedagspresent fick jag ett frisörbesök av mamma. Nu är jag tillbaka från salongen och jag är jättefin i håret.

Det är alltid så härligt att gå till frisören och bli ompysslad, läsa tidningar, njuta av massage etc, men idag gjorde jag det fatala misstaget att läsa Cosmopolitan. Jag kommer ihåg när jag var 14 (eller nåt sånt) och läste Cosmo hela tiden, eftersom det var EN SÅ HIMLA BRA TIDNING. Nu när jag läste den blev jag bara illa berörd och arg.
Det är som att "läsa" en 300-sidors guide till hur man bäst försätter sig i förlegade könsideal där allt handlar om mannen. Ingenting med tidningen är hälsosamt. Inte ens fitnessreportagen, för där tränar man inte för att komma i form och få bra självkänsla, utan man tränar för att komma i form så att man kan få en kille.  

Jag ska inte sticka under stol med att pinsamt stor del av min tankeverksamhet går åt till att tänka på kärlek, karlar och hnanihnani, och egentligen är det inget fel med det, men sättet som Cosmo vinklar sina reportage sätter oss tjejer i en offerposition istället för att stötta oss. Samma typ av offerposition de flesta säger att killtidningar försätter tjejer i.

Jag har inte sådär jättemycket gott att säga om tidningen Slitz, men om man jämför deras sätt att kommunicera med sina läsare så har de något som Cosmo saknar. Läser man Slitz går det inte att missa att killarna är herrarna på täppan, de vet de själva, de vet att vi vet det (även fast det mörkas) och de gör allt för att försäkra sina läsare om att de är lika AWESOME som G.I Joe. Allt som krävs för att vara din egna hålas Hugh Hefner är en penis, för så länge det finns gott om tjejer med dåligt självförtroende kan även en snuskig mupp få ligga med fräschingen på omslaget.

Den attityden saknas helt och hållet i tjejtidningar som Cosmo. Det är ju kvinnor som skriver för kvinnor (och tjejer), det känns liksom logiskt att vi skulle vilja höja oss själva till skyarna, lära unga tjejer hur man blir en riktig pungkrossare och att även fast det suger att vara ensam- så klarar vi oss utan karlarna!

Jag är inte bitter eller manshatande, jag förkastar heller inte alla tjejtidningar (God knows hur många timmar jag spenderar om året åt att modeporra med olika töntiga/fantastiska blaskor), jag är bara upprörd. Enligt mig slår tidningar som Cosmopolitan undan benen för feministisk framåtanda. Hur ska kvinnor någonsin få delad makt med män om vår nöjeslektyr proppar i oss idéer om att livet enbart kretsar runt hur vi ska framställa oss själva för män?

Det är faktiskt fel.


Visst blev jag fin i håret? Jag är blond, för alla vet att det är det killar vill ha.

Google <3


Vi som dödsälskar Harry

Vilken fin biodejt. Stockholms största HP-fans, världens bästa film och tokbra eftersnack med kall öl.


Vi åt tokigt tennisgodis

Verkligen störttokigt godis!

Danielle var en liten furni.

Sedan drack vi honungsöl. Jag var helsnabb (för van vid att tävla tävlingen "fullast vinner").
Kvällen avslutades på sleven med blask-kaffe, bulle och en snus.
Tänk att tisdagar kan vara så här bra!

BIODEJT

Tjenna bloggen!

Idag har jag nästan varit duktig.

Nu ska jag gå på bio med Danielle, vi ska se HARRY POTTER!


Glad tjej

För er som inte vet eller har glömt bort


Nu ska jag göra något viktigt.

RSS 2.0