IT'S OVER, IT'S DONE!
Århundradets lättnad. Vill liksom sovgråta, gråtskratta och gråtdricka tills jag sovsover tre dagar i sträck.
Ikväll kommer vi sitta på puben och bara vänja oss vid att det här skolåret är över.
Plugg-wizard
Nu gäller det! I morgon har jag min sista inlämning och jag måste helt enkelt bli klar med allt idag. Det finns ingen annan utväg. Slutspurtspeppen, slutspurtspeppen, slutspurtspeppen. Det finns ingen tid till att dö på insidan, ha panikattacker, gråtfester och nervösa sammanbrott. Idag måste jag vara plugg-wizard och bäst i hela världen.
Alla gifs och bilder jag inte fotat själv går som vanligt att hitta på min tumblr.
Eurovision, kanaler och mat (vad annars liksom)
Imorgon har jag terminens sista redovisning och på fredag har jag min sista inlämning. Needless to say att jag är dying on the inside, så jag tänkte att vi kunde ta en titt på allt trevligt som hände förra veckan istället.
Skrotade runt i mina kvarter och beundrade all grönska utanför den hemliga trädgården som bara är öppen en gång i veckan.
Skrotade runt i mina kvarter och beundrade all grönska utanför den hemliga trädgården som bara är öppen en gång i veckan.
Pluggade en himla massa och försökte klura ut vilka ackord jag spelade. Måste gjort fel någonstans för inte sjutton finns det här ackordet?
Sen blev det dags för Eurovision! Jag och Felicia spexade till det med våra allra mest drag queen-aktiga sminkningar och mötte Magda för att åka till SOAS (Felicias skola).
De har nämligen en alldeles egen eurovisionkommitté och hade ordnat fin-fint med hundra ballonger, massa flaggor och 400 chokladbollar.
Jag och Danny hade distansbråk angående vem som egentligen förtjänade att vinna. Jag hejade ju bara på massa tacky bidrag medans han tyckte att man var tvungen att heja på den som har bäst låt. Det märks tydligt att engelsmän inte förstår charmen med eurotrash och en superspexig show. Jag menar hallå Rumänien! Operasjungande Dracula med superviga dansare och vulkanaktig scen.
Lagade mycket god mat. Nya favoriterna är couscoussallad med röd pesto, basilika, spenat och pocherat ägg, och kronärtskocka med vitlökssmör. Kronärtskockorna fick jag för 60 pence styck (alltså typ 6 kronor) och de var bland de godaste jag ätit.
7 grader och regn i slutet av maj botade inte direkt min skoldepp så jag satsade på att köpa massa frukt och grönt på Walthamstow Market för att ge mig själv en vitaminshock. Fick allt på bilden för 4.50 (alltså typ gratis).
Tomaterna och paprikan ungsrostades tillsammans med vitlök, peppar och basilika (alltså min älskade basilikaplanta som fortsatt att växa och gett mig nya blad ända sedan början av februari!).
Tomaterna och paprikan ungsrostades tillsammans med vitlök, peppar och basilika (alltså min älskade basilikaplanta som fortsatt att växa och gett mig nya blad ända sedan början av februari!).
Danny och jag kirrade som sagt biljetter till Field Day och hade skoj och oskoj hela dagen. Fler bilder och mer om festivaldagen i detalj kommer om några dagar.
Jag var värsta pluggisen och var i skolan hela söndagen, men när jag var klar åkte jag till Salt House för att se Tasha spela. Hon har verkligen förbättrats dundermycket sedan vi började vår utblidning. Hon skriver galet vackra låtar och sjunger som en ängel. HON KOMMER BLI KÄNDIS!
Vi tog hennes bil ner till Little Venice för att fika och snacka skivbolagsgrejer. Little Venice är ett himla snobbigt område i västra London, men hallelujah vad vackert det är! Vi satt på Café Laville som ligger precis på kanalen och njöt av att solen äntligen kommit tillbaka.
Sista bilden från förra veckan är tagen nere vid Regent's Canal (alltså inte samma som den i Little Venice) nere vid Angel. Jag och Danny tog kvällspromenad och slog oss ner med några burköl och pratade om saker som gör en glad ända in i benen. Han vet verkligen hur man skakar ur alla demoner ur min skalle. En av många anledningar till varför det är så himla lätt att vara kär i honom.
Jag var värsta pluggisen och var i skolan hela söndagen, men när jag var klar åkte jag till Salt House för att se Tasha spela. Hon har verkligen förbättrats dundermycket sedan vi började vår utblidning. Hon skriver galet vackra låtar och sjunger som en ängel. HON KOMMER BLI KÄNDIS!
Vem fan e du?
1. Hur gammal är du?
22
2. Hur gammal känner du dig?
Känner mig alltid äldre men samtidigt säger jag ofta att jag är 20 eller 21 när folk frågar (bara för att jag glömmer bort hur gammal jag egentligen är). Tror jag gärna vill vara 19 men min mentala ålder är väl närmre 30.
3. Vad har du gjort i dag? (nu när jag skriver detta är det söndag snart måndag)
Jag pluggade hela morgonen, åkte till skolan där jag jobbade fram till 16.30, sen åkte jag till Abbey Road för att se Tasha spela på Salt House. När hon var klar åkte vi bil till Little Venice för att snacka skivsläpp och dricka te. På kvällen drack jag burköl vid Regent's Canal med den där killen jag är kär i och pratade om svåra saker och mindre svåra saker som vilken smak vi skulle vara om vi var en glass.
4. Sommar, höst, vinter eller vår, vilken föredrar du? Varför?
Höst och vår. Gillar årstiderna med mest förändring. Tycker oftast att vintern är för kall och mörk och sommaren är för varm och opålitlig. Brandgula lönnlöv i mängder, morgonfrost och precis lagom tempratur för en tunn jacka
och en halsduk, eller körsbärsblom, ljusgrönt gräs och kvällar som bara blir ljusare och ljusare, det är min melodi.
5. Är du besatt av någonting?
Blir helt besatt av vissa tv-serier. Just nu är det såklart Game Of Thrones, har gått upp en timme tidigare varje måndag hela säsongen bara för att se det senaste avsnittet. Annars är jag förstås besatt av Harry Potter och Sagan Om Ringen.
6. Nämn tre saker som man kanske inte vet om dig?
1. Jag prenumererade på Kalle Anka till jag var 17.
2. Jag är allergisk mot apelsinskal
3. Jag mår på riktigt dåligt varje gång jag råkar kliva på en gatubrunn (OCD much?).
7. Hur vill du tillbringa din pension?
Har liksom alltid tänkt på pensionen som något i tre delar. Först vill jag gärna förtidspensionera mig och först bo någonstans varmt som typ Spanien eller i ett litet hus i Italien med citronträd i trädgården. Sedan vill jag bo några år i skärgården där jag mest fiskar, planterar grejer och spelar gitarr vid vattnet. Kanske jobbar på en poesisamling eller en roman. I slutskedet på min pension (om jag blir sådär huvagammal som mina far och morföräldrar) vill jag hemskt gärna bo på ett soft ålderdomshem där jag kan hänga med andra tanter och gubbar som också är trötta, sjuka och bara vill prata om hur gött det var på det tuffa 00-talet. Vill liksom fortsätta ha massa kompisar och inte bli isolerad, deprimerad och bara vänta på döden. När döden kommer vill jag liksom känna att även fast det är lite sorgligt och jobbigt att lämna världen så känns det ändå helt okej.
8. Har du någon gång brutit ett ben?
Bröt handen en gång när jag cyklade. Jag skjutsade Teppy nedför backen mot Larsberg en tidig sommarkväll och fick så himla mycket feeling av alla sommarkänslor att jag flängde ut benen från pedalerna och skrek "JIPPI". Det var förstås inte särksilt genomtänkt eftersom det gick väldigt fort och jag inte kunde sätta tillbaka fötterna. Vi flög av cykeln och jag spenderade halva sommaren med handen i rosa gips och Teppy haltade som en tant.
9. Var i världen skulle du vilja befinna dig just nu?
I Olivetta (Emmas landställe i Italien). Vill åka för snabbt på krokiga vägar, dricka barbera d'alba, duscha i det lilla vattenfallet, plocka örter längs med vägen, räkna eldflugor och bada i havet. Allt tillsammans med Emma och alla våra kompisar förstås.
10. Vad är du på för humör just nu?
Just nu tycker jag att livet är lite orättvist av många anledningar. Men jag känner mig också hopfull om framtiden och jag är också väldigt kär.
11. Vilket är ditt favoritgodis?
Marabou Mjölkchoklad alla dagar, alla väder, men snackar vi smågodis är det kanske fizzy bubbliz, knattar, sura colanappar eller lysmelk.
12. Vilken är din favoritaffär?
I Stockholm är det Myrorna i Hjorthagen och i London är det 162 Holloway Road. Båda ställena ser inte mycket ut för världen men man kan alltid fynda asbra grejer och det är alltid billigt.
13. Är du morgon- eller kvällsmänniska?
Lite både och. Älskar att vara uppe tidigt på morgonen och känna att man får saker gjort, men är också världens nattuggla och jobbar alltid sent på kvällarna och älskar att vara uppe längst på fest.
14. Har du blivit sydd någon gång?
Nej.
15. Hur såg ditt liv ut för tio år sedan?
Året innan jag fyllde tolv hade mina föräldrar skiljt sig och det var riktigt svårt att vänja sig vid skillnaden. Var väldigt ledsen hela tiden men ville liksom inte visa det för jag ville ta hand om mamma och pappa. Mamma flyttade till Bodal och jag hade många kompisar som bodde i närheten och de hade alla skilda föräldrar så de hjälpte mig må bättre. Det var då jag började förstå riktiga vänner är minst lika viktiga som familj. Samtidigt började de första faserna av puberteten. Knubbistuttarna ersattes av riktiga bröst och helt plötsligt var man tvungen att lista ut hur i all fridens namn en tampong fungerar och varför man är så himla arg hela tiden. Jag läste mycket KP och lyssnade på Savage Garden.
16. Vem gjorde senast något extra speciellt för dig?
Igår höll jag på att få en panikattack, men då ringde kom han hit till där jag bor och sa att vi går ut och gör något kul istället. Vi köpte burköl och promenerade vid kanalen och var sådär typiskt romantiska som man bara kan vara om man är vi tycker jag.
17. Är du blyg?
Både ja och nej. Är ganksa extrovert och gillar att prata högt och träffa nya människor, men är livrädd för att ragga och kan inte ta en komplimang utan att rodna eller skämta bort vad som sagts.
18. Vad heter du i andra namn?
Karin och Iréne.
19. Vill du gifta dig?
Har aldrig tänkt det. Tror att de flesta som växt upp med skilda föräldrar har svårt att känna den romantiska längtan till att gifta sig, men det ändras kanske när man blir äldre. Jag och Danny brukar säga saker som "när vi gifter oss kan vi göra det här" eller "då ska vi bo där" men det är ju bara filosofiskt skojande (...eller....??!?!?!?!?).
20. Har du, eller har haft, något smeknamn?
Ungefär en miljon. K.Gun, K, Kagun, Katie Gun Bun, Kat, Kattis, Kattgurt, Grisen, Korven, Beyoncé, Kitty, Kittycat (usch hatar den), Kvinns, Quinsie, lillasyster (nej inte av min storasyster), Kafferina och bebba. Hatar när folk kalla mig Katta. Har liksom aldrig varit en Katta och det är bara idioter som kallar mig det. Vet liksom alltid när någon inte känner mig över huvud taget om de kallar mig Katta.
FIELD DAY
NÄMEN VA? Jo jag är så fräck att jag tar pluggpaus och istället för att svettas över oavklarade projekt tänker jag dricka öl i solen (regnet?), dansa till Animal Collective, trängas med hipsters, ta dubbeldos av pollenmedicinen och hångla i gräset.
Field day; här kommer vi!
Field day; här kommer vi!
Alla järn i elden
Tja, tja bloggen!
Här sitter jag mitt i natten och gör en sån där typiskt skön grej som att jobba på tusen saker samtidigt. På måndag börjar min sista tentavecka och jag har en halv miljon grejer att göra klart tills dess. Samtidigt jobbar jag på att lösa alla komplikationer jag stött på med EP-släppet. Efter en hel del bristande kommunikation, en massa uppfuckande från olika håll och diverse nervsammanbrott är skivplanerna back on track och även fast releasedatumet blir himla försenat så är det ändå skönt att ha ett färdigt datum (mer info kommer skitsnart).
Här sitter jag mitt i natten och gör en sån där typiskt skön grej som att jobba på tusen saker samtidigt. På måndag börjar min sista tentavecka och jag har en halv miljon grejer att göra klart tills dess. Samtidigt jobbar jag på att lösa alla komplikationer jag stött på med EP-släppet. Efter en hel del bristande kommunikation, en massa uppfuckande från olika håll och diverse nervsammanbrott är skivplanerna back on track och även fast releasedatumet blir himla försenat så är det ändå skönt att ha ett färdigt datum (mer info kommer skitsnart).
I skrivande stund jobbar jag på att färdigställa skivomslaget tillsammans med Nadine (via cyberspace). Det är en massa knepiga beslut som måste fattas, men det är också himla skojigt att se hur allt tar form.
Ett stycke supersnygg fjäder jag fotade idag till insidan av omslaget.
Födosök i vildmarken (läs; flum i östra London)
I söndags gjorde jag och Danny världens knäppaste grej. Vi gick nämligen på en vandring i vildmarken (okej inte vildmarken, men ett stort grönområde i östra London) där man fick lära sig om vilka växter man kan äta och vad man kan använda som medicin.
Låter det flummigt? Det var ganska flummigt. Så här såg det ut!
Killen med de yviga gesterna var "matspecialisten" och drog upp diverse nässlor, blommor och märkliga blad ur marken och sa saker som "åh den här hade jag i en piffig sallad förra veckan tillsammans med...." (fast på engelska förstås). De hade inte räknat med att så många människor skulle komma och insåg ganska snabbt att det var svårt att göra sig hörd inför en publik av 100 (!!!) scout wannabes. De delade därför upp gruppen i ett matlag och ett medicinlag. Eftersom gubben med de yviga gesterna verkade ganska jobbig bestämde jag att vi skulle följa med den mer sympatiska medicintjejen.
Låter det flummigt? Det var ganska flummigt. Så här såg det ut!
Killen med de yviga gesterna var "matspecialisten" och drog upp diverse nässlor, blommor och märkliga blad ur marken och sa saker som "åh den här hade jag i en piffig sallad förra veckan tillsammans med...." (fast på engelska förstås). De hade inte räknat med att så många människor skulle komma och insåg ganska snabbt att det var svårt att göra sig hörd inför en publik av 100 (!!!) scout wannabes. De delade därför upp gruppen i ett matlag och ett medicinlag. Eftersom gubben med de yviga gesterna verkade ganska jobbig bestämde jag att vi skulle följa med den mer sympatiska medicintjejen.
Hon hette Rashika och kunde allt om växter. Bäst var förstås att hon visste också precis vad man kunde äta, men hon visste också hur man kunde använda de olika växterna för att bota/lindra diverse problem.
Nu har jag förstås glömt bort vad den här växten hette, men jag vet att den är ganska god och är jättebra att äta eller göra te på om man har problem med lungorna. Den hjälper till exempel mot bronkit och när man kanske har slutat röka och behöver läka lungorna.
Det här är mugwort (gråbo på svenska). Förr använde man den mycket som en bitter krydda till kött och fisk och innan man började använda humle, brygde man även öl med den här växten. Den är ganska bitter, men funkar ändå att ha i sallad eller i soppor. Rashika sa att det är viktigt att äta mycket bittra grönsaker för det hjälper till med matsmältningen.
Mugworts medicinska områden är många, men främst har den användts som lätt lugnande när man känner sig orolig eller är deppig. Brygger man starkt te på den stimulerar det även hjärnan så att man drömmer spexiga drömmar.
Sen kom solen fram och allt blev liksom tusen gånger härligare. Vi gick runt i tre timmar och tittade på alla möjliga blommor och blad. Lärde oss att hagtorn fungerar som hjärtmedicin, fläderträd mot hösnuva och att ungefär allt går att äta. Vi hittade också vettiga grejer som vilda kryddor och ruccola!
Hur fint var det inte? Hade tusen sommarkänslor och tyckte det var heltoppen att få promenera runt på fina ställen samtidigt som man fick lära sig något. Lära sig grejer = coolt.
Turen nådde sitt slut vid ett café i Springfield Park och möra i benen slog vi oss ner med lite mezetallrikar i solen.
Jag känner att jag vill göra det här ungefär varje helg, men tyvärr var det här bara ett årligt jippo så jag får vänta ända till nästa år för att få göra det igen. Kan dock verkligen rekommendera att åka till Lea Valley bara för att kanske äta picnic, utöva någon slags sport (om man tycker det är kul) eller ta med sig en flora och lära sig allt det här själv. Det fanns galet mycket björnbärsbuskar, vild ruccola och kryddor som växte lite var stans så åk dit, ha trevligt och plocka lite grejer till middagen.
Känsloregistret inför dagens teoritenta
Exams exams exams
Tentaveckor, tentaveckor, tentaveckor...
Man tycker att det borde kännas som att hjärnan växer, men det känns snarare som att för varje sak jag gör klart dör någon del av min skalle.
Jag skulle kunna skriva något sjukt peppigt som att "vi klarar biffen" eller något sjukt seriöst som "50% av alla tonåringar är utbrända innan studenten" (OBS! Ofakta! Eller alltså säkert sant, i alla fall om man går på VRG, men alltså fortfarande ofakta), men just nu känner jag bara för att dra täcket över huvudet, bli tjockare och låtsas vara en liten kattlarv eller nåt.
Vi kan klara biffen i morgon istället.
I have more dreams than you have posters of your favorite teams
Har jag berättat om min senaste kärlek? Jag är nämligen helt störtförälskad i Youth Lagoon. Kanske lite sent upptäckt, men nu har vi äntligen hittat varandra!
Varje låt får mig att känna mig som tonåring i romantisk indiefilm. Tänker mycket på när jag var töntkär i högstadiet, åka pulka i pudersnö och äta syltmackor med oboy. Titta på läskig film, första hånglet, skrapsår på knäna, trimmade mopeder och folköl på lekplatsen.
Passar perfekt nu när våren helt plötsligt blivit grå här i London och det enda man vill göra är precis allt annat i världen än att plugga inför sina sluttentor.
Varje låt får mig att känna mig som tonåring i romantisk indiefilm. Tänker mycket på när jag var töntkär i högstadiet, åka pulka i pudersnö och äta syltmackor med oboy. Titta på läskig film, första hånglet, skrapsår på knäna, trimmade mopeder och folköl på lekplatsen.
Passar perfekt nu när våren helt plötsligt blivit grå här i London och det enda man vill göra är precis allt annat i världen än att plugga inför sina sluttentor.
♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
OBS! Lyssna även på senaste plattan "Wondrous Bughouse".
MALMOST THERE!
LÖRDAGEN VI ALLA VÄNTAT PÅ (eller...?) ÄR ÄNTLIGEN HÄR!
Jag tar absolut nödvändig paus i min plugghets för att fira högtiden som slår jul, kwanza, påsk och alla aftnar i världen. EUROVISION!
Felicias universitet har en Eurovision-kommitté (!!!) som styr festligheter i deras uppehållsrum och jag har dragit på mig mina glittrigaste kläder, mina längsta lösfransar och partyhatten sitter på sned. TAGGEN PEPPEN TAGGEN! Klockan 8 kör det igång här borta. Vem hejar ni på egentligen? Jag vill så gärna heja på Finlands smbd/antifeminismlåt som sjungs av finska Katy Perry, men det känns för omoraliskt så jag får väl heja på Rumäniens dracula-opera eller tråk-Sverige (alltså låten är ju tokpeppig men han är lika spännande som mellanmjölk på scenen).
Jag tar absolut nödvändig paus i min plugghets för att fira högtiden som slår jul, kwanza, påsk och alla aftnar i världen. EUROVISION!
Felicias universitet har en Eurovision-kommitté (!!!) som styr festligheter i deras uppehållsrum och jag har dragit på mig mina glittrigaste kläder, mina längsta lösfransar och partyhatten sitter på sned. TAGGEN PEPPEN TAGGEN! Klockan 8 kör det igång här borta. Vem hejar ni på egentligen? Jag vill så gärna heja på Finlands smbd/antifeminismlåt som sjungs av finska Katy Perry, men det känns för omoraliskt så jag får väl heja på Rumäniens dracula-opera eller tråk-Sverige (alltså låten är ju tokpeppig men han är lika spännande som mellanmjölk på scenen).
Snöhögar, Buddy, Tiny och hej då (Sthlm del 2)
Dagen efter Börjes konsert gick jag bort mot lidingöbron för att ha en tuff fotografering med min barndomsvän Malin. Vi klättrade på de här snöhögarna som var nästan högre än träden trots att det varit 20 grader varmt hela veckan.
Jag har inte sett alla bilder än men här är ett smakprov på mitt bästa "smize". Skjortan köpte jag några dagar innan på Myrorna i Hjorthagen för ynka 65 spänn.
Måndag kom och jag åkte in till stan för att hänga med världens bästa Gutti. Vi gick på skjortjakt på söder. Jag tyckte han skulle slå till på den här fräna bowlingstassen med namnet "Buddy" på framsidan (och McKInley på baksidan, precis som i Glee). Gutti var mindre road.
Jag var fortfarande trött i fötterna efter allt hoppande på Bruce Springsteen konserten, men vi traskade ändå runt ungefär hela Södermalm, ända tills vi kom fram till Zinken...
...där skulle vi ju träffa den här sköna pinglan!
Måndag kom och jag åkte in till stan för att hänga med världens bästa Gutti. Vi gick på skjortjakt på söder. Jag tyckte han skulle slå till på den här fräna bowlingstassen med namnet "Buddy" på framsidan (och McKInley på baksidan, precis som i Glee). Gutti var mindre road.
Jag var fortfarande trött i fötterna efter allt hoppande på Bruce Springsteen konserten, men vi traskade ändå runt ungefär hela Södermalm, ända tills vi kom fram till Zinken...
...där skulle vi ju träffa den här sköna pinglan!
Sofia läser sin sista termin på Forsbergska och vi gick dit för att äta sushi i deras trädgård. Alltså, hur gärna vill man inte plugga där?
Tillbaka till de finare kvarteren! Vi tog en sväng förbi sysse och slog oss ner i Humlan i väntan på...
TINY! Tiny är Jimmys nya hund som är ungefär det gulligaste jag sett. Alltså jesus!
Jag tycker Mattias och Jimmy ser ut som bröder nu när Jimmy slopat sin trendiga platinablonda klubb-look.
Daniel och Jocke. Daniel ser ut som den förlorade Weasly brodern!
Jimmy och Helena Cantarell-Westlife och HCW och Mattias.
Alltså TINY!
Max, Molly och jag.
Vi satt i Humlan från 16 - 23 och drack oförskämt mycket öl, lekte lekar, åt take outs från Vapiano och kramades en del. När solen var helt borta skyndade vi till "Dovas" (alltså på Sveavägen som heter typ Lion Bar eller nåt). Blev så himla ledsen att de renoverat om och liksom...förstört sunkigheten. Dessutom hade de gjort sig av med alla stammisglas i taket. Inklusive mitt alldeles egna K.Gun-glas som jag förtjänade det där året efter studenten när jag var på Dovas typ tre gånger i veckan. SORGEN!! Men alltså, vi hade ju trevligt ändå. Jag var superflabbig och förjävla nöjd över att vara med alla mina allra finaste finingar.
På morgonen hittade jag de här lapparna i min väska. Vi hade lekt den roliga lappleken och de här fick jag. Tycker nog att de summerar min personlighet riktigt bra.
Det var tomt och tyst i lägenheten. Djuren sov, väskan stod packad i hallen och mamma var i Malmö. Tänkte på hur pionerna var knoppar när jag kom till Sverige och nu var den första helt utslagen.
Jag klappade katten, ringde mormor och farmor, grät lite och spelade en sista truddelutt på pianot.
Som tur var fick jag åka till flygplatsen med syrran och världens bästa Attila. Allt känns liksom alltid lite bättre när man har ett snällt fluffigt djur i närheten. Även svåra saker som att säga hej då till allt som är viktigt.
Det var tomt och tyst i lägenheten. Djuren sov, väskan stod packad i hallen och mamma var i Malmö. Tänkte på hur pionerna var knoppar när jag kom till Sverige och nu var den första helt utslagen.
Jag klappade katten, ringde mormor och farmor, grät lite och spelade en sista truddelutt på pianot.
Som tur var fick jag åka till flygplatsen med syrran och världens bästa Attila. Allt känns liksom alltid lite bättre när man har ett snällt fluffigt djur i närheten. Även svåra saker som att säga hej då till allt som är viktigt.
Jaktstugan, Debaser och the Boss (Sthlm del 1)
Jag åkte direkt från Arlanda till Drottninggatan för att sitta fira styvbrorsan Marcus födelsedag i den svenskaste delena av Grill.
Jag åt den här brutalt goda tonfisken med edamamesallad, friterade makirullar och massa sås.
Tonfisken halstrade man själv på en het sten vid bordet. Det var helt sinnessjukt gott!
Jag åt den här brutalt goda tonfisken med edamamesallad, friterade makirullar och massa sås.
Männen åt kött och kvinnorna åt fisk och skaldjur.
Vickan som jobbat på Grill berättade att många kunder som bokar bord inte vill sitta i "Jaktstugan" (där vi satt) för de tycker det är osmakligt att sitta bland de uppstoppade djuren när de äter kött. Jag tycker väl bara att det är helt rätt att man ska bli påmind om vad det är man äter.
Vickan som jobbat på Grill berättade att många kunder som bokar bord inte vill sitta i "Jaktstugan" (där vi satt) för de tycker det är osmakligt att sitta bland de uppstoppade djuren när de äter kött. Jag tycker väl bara att det är helt rätt att man ska bli påmind om vad det är man äter.
Grill är ju himla flådigt och maten var fantastisk. Snacka om bra start på min stockholmsvecka.
Dag två köpte jag smågodis i den här superfräsiga Star Wars-burken (godispåsar är sååå 99) och på kvällen hade jag taco fiesta med Helena Herb och Albin.
Dag tre hängde jag med mormor och på kvällen träffade jag Max, Terri och Terris alla tandläkarpolare. Vi drack öl på mosebacke innan det började regna och vi fick dra vidare.
Älskar att sista bilden ser ut att vara tagen på 70-talet.
Det slutade såklart att regna så fort vi gick, men vi fortsatte ändå ner till Debaser. Där var det för en gångs skull inte proppfullt (pga torsdag klockan typ 9 eller nåt). Det serverades ännu mer öl och jag läste smarta visdomsord på toaletten.
När det blev för kallt på debban gick vi på jakt efter någonstans att sitta ner inomhus och det enda alternativet som hade platser var sunkisen After. Det var första saken som spräckte min stockholm-är-en-drömstad-bubbla och jag tänkte att det är så himla trist att det finns så få ställen att gå ut på nära till hands. Man kan liksom inte bara dra runt hörnet för att hitta en mysig pub med ok priser som man kan i England.
Dag fyra och jag taggade inför den stundande konserten med bästa plattan Tunnel Of Love och drog ut på stan för att låtsasshoppa.
Jag var såklart en av dem som fotade körsbärsträden i Kungsträdgården, men skämdes lite för det var liksom ingen som tittade på träden. Alla bara tog bilder. Måste betyda att alla Stockholmare har smartphones och bloggar nuförtiden.
Typiskt osvensk marknadsföring av nya "ABBA the museum" (lol). Jag ville hemskt gärna gå dit men biljetterna var så fasansfullt dyra. Kändes ovärt.
Jag tog tuben hem till Helena Herb för att äta min efterlängtade skagenröra och bli bjuden på middag. Vi satt på balkongen och njöt av sommarvädret.
Sedan åkte vi till Kungsholmen, hem till Helena Cantarell-Westlife och hennes kille Bruzze. Vi hängde på innergården tills det blev för kallt, drack gin & tony och hade ni vet sådär trevligt som man har.
Jag fick se tuff ut på polaroidbild och Molly fick vara apsnygg bakom massa ljus.
Deras lägenhet är så himla tjusig och snyggt inredd. Det blir ju gärna så när en konstnär och fotograf delar boende. Helena CW var sommarblond och supersnygg.
Men vid midnatt tackade jag Molly och Phew för oss och drog vidare mot stan...
Tillbaka till Debaser för att hänga med sköningarna Anton och Hufflepuffs snyggaste elev (bild 2). Anton har lovat att inte klippa sig förrän Zlatan gör det så han sportar världens fränaste man.
Sen kom den stora stora dagen. Dagen som var hela anledningen till att jag ens var i Sverige. Vi skulle ju äntligen få se Bruce Springsteen!!!!!!! Stefan, mamma och syster Helena var mina vapendragare.
Alltså vilken konsert det var! Jag kunde liksom inte ta några bilder för jag dansade hela tiden och när jag väl drog upp mobilen för att ta en bild var jag så skakis att kameran inte kunde fokusera.
Han spelade först hela Wrecking Ball-skivan (alltså den senaste) och när han var klar med det höll han ett tal om hur rörd han är över att få ha blivit en del av den svenska kulturen och att det svenska folket har så mycket kärlek för honom. Han ville hedra detta förhållande med något alldeles speciellt och sa "so we will play the whole Born In The USA album from start to finish". Alltså jag tjöt så högt att jag trodde jag skulle kissa på mig. BITUSA har ju lätt alla de största hitsen och flest av mina favoritlåtar. Vi dansade, sjön, dansade och hoppade. När han spelade "My Hometown" fick jag värsta pangvärken i hjärtat och grät en skvätt.
Efter hela skivan var spelad kom han tillbaka in på scenen och körde ytterligare en timme av de bästa låtarna (dock inte Hungry Heart, Tougher Than The Rest och One Step Forward Two Steps Back som jag hade hoppats på). Näst sista låten visades ett videomontage av när han spelade med Clarence Clemons (saxofonisten i E-Street Band som gick bort 2011). Kombinationen av att konserten började lida mot sitt slut, alla känslor som triggats under konserten och det här otroligt rörande videomontaget gjorde att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna. Det liksom bara strömmade ner för kinderna och jag bara dansade och dansade och dansade och grät och grät och grät.
Det var den bästa konserten jag någonsin varit på.
Del två av resan kommer snart.
Dag fyra och jag taggade inför den stundande konserten med bästa plattan Tunnel Of Love och drog ut på stan för att låtsasshoppa.
Jag var såklart en av dem som fotade körsbärsträden i Kungsträdgården, men skämdes lite för det var liksom ingen som tittade på träden. Alla bara tog bilder. Måste betyda att alla Stockholmare har smartphones och bloggar nuförtiden.
Typiskt osvensk marknadsföring av nya "ABBA the museum" (lol). Jag ville hemskt gärna gå dit men biljetterna var så fasansfullt dyra. Kändes ovärt.
Jag tog tuben hem till Helena Herb för att äta min efterlängtade skagenröra och bli bjuden på middag. Vi satt på balkongen och njöt av sommarvädret.
Sedan åkte vi till Kungsholmen, hem till Helena Cantarell-Westlife och hennes kille Bruzze. Vi hängde på innergården tills det blev för kallt, drack gin & tony och hade ni vet sådär trevligt som man har.
Jag fick se tuff ut på polaroidbild och Molly fick vara apsnygg bakom massa ljus.
Deras lägenhet är så himla tjusig och snyggt inredd. Det blir ju gärna så när en konstnär och fotograf delar boende. Helena CW var sommarblond och supersnygg.
Men vid midnatt tackade jag Molly och Phew för oss och drog vidare mot stan...
Tillbaka till Debaser för att hänga med sköningarna Anton och Hufflepuffs snyggaste elev (bild 2). Anton har lovat att inte klippa sig förrän Zlatan gör det så han sportar världens fränaste man.
Sen kom den stora stora dagen. Dagen som var hela anledningen till att jag ens var i Sverige. Vi skulle ju äntligen få se Bruce Springsteen!!!!!!! Stefan, mamma och syster Helena var mina vapendragare.
Alltså vilken konsert det var! Jag kunde liksom inte ta några bilder för jag dansade hela tiden och när jag väl drog upp mobilen för att ta en bild var jag så skakis att kameran inte kunde fokusera.
Han spelade först hela Wrecking Ball-skivan (alltså den senaste) och när han var klar med det höll han ett tal om hur rörd han är över att få ha blivit en del av den svenska kulturen och att det svenska folket har så mycket kärlek för honom. Han ville hedra detta förhållande med något alldeles speciellt och sa "so we will play the whole Born In The USA album from start to finish". Alltså jag tjöt så högt att jag trodde jag skulle kissa på mig. BITUSA har ju lätt alla de största hitsen och flest av mina favoritlåtar. Vi dansade, sjön, dansade och hoppade. När han spelade "My Hometown" fick jag värsta pangvärken i hjärtat och grät en skvätt.
Efter hela skivan var spelad kom han tillbaka in på scenen och körde ytterligare en timme av de bästa låtarna (dock inte Hungry Heart, Tougher Than The Rest och One Step Forward Two Steps Back som jag hade hoppats på). Näst sista låten visades ett videomontage av när han spelade med Clarence Clemons (saxofonisten i E-Street Band som gick bort 2011). Kombinationen av att konserten började lida mot sitt slut, alla känslor som triggats under konserten och det här otroligt rörande videomontaget gjorde att jag inte kunde hålla tillbaka tårarna. Det liksom bara strömmade ner för kinderna och jag bara dansade och dansade och dansade och grät och grät och grät.
Det var den bästa konserten jag någonsin varit på.
Del två av resan kommer snart.
Festivaldag med valpar, pirater och Dickens.
En lördag bestämde Danny och jag oss för att åka på utflykt till Kent.
Vi åkte till den lilla staden Rochester där det vankades May Day Festival.
Så fort vi kom in i staden var det som att vi hamnat mitt i en filminspelning för en knäpp piratfilm. Alla var utklädda och dansade och sjöng.
De här killarna stannade oss för att berätta en sjörövarhistoria om ett hemskt havsmonster.
Det var jättespännande och ganska skojigt. Jag kände mig som ett litet barn.
Mest var jag avundsjuk på allas fräsiga kläder och önskade att jag också hade klätt ut mig.
I den här fräna kåken bodde Charles Dickens. Jag som älskar Dickens och historia var megaimpad.
Magnolian blommade och jag lyckades smygfota han som aldrig vill vara med på bild.
Alltså alla de här små gubbarna med blomster på finten ♥
Överallt var det fullt av morris dancers (alltså personer som dansar engelsk folkdans). Det finns otaliga varianter, men det viktigaste verkar vara att man dansar till dragspelsmusik och att man har bjällror på fötterna.
Den här lilla dragspelsgubben var min absoluta favorit. Tyckte han påminde om den "bruna trollkarlen" Radagast i the Hobbit.
Alltså alla de här små gubbarna med blomster på finten ♥
Överallt var det fullt av morris dancers (alltså personer som dansar engelsk folkdans). Det finns otaliga varianter, men det viktigaste verkar vara att man dansar till dragspelsmusik och att man har bjällror på fötterna.
Den här lilla dragspelsgubben var min absoluta favorit. Tyckte han påminde om den "bruna trollkarlen" Radagast i the Hobbit.
Den här tanten var också en favorit. Tänker att spela dragspel i rosa dräkt måste vara en av de bättre aktiviteterna i världen.
Världens färgfest! Vi var helt överrens om att det är så här det måste kännas att ta LSD.
Asagammal kyrka med blommande träd.
Det var sommarvarmt och alla människor såg så himla glada ut.
Vi satte oss utanför slottsruinen för att äta picknick och ta paus från dragspelsmusiken.
Mätta och belåtna gick vi in i slottsparken där det fanns massa karuseller och tuffa band.
Slänggunga som är den bästa sortens karusell.
Världens färgfest! Vi var helt överrens om att det är så här det måste kännas att ta LSD.
Asagammal kyrka med blommande träd.
Det var sommarvarmt och alla människor såg så himla glada ut.
Vi satte oss utanför slottsruinen för att äta picknick och ta paus från dragspelsmusiken.
Mätta och belåtna gick vi in i slottsparken där det fanns massa karuseller och tuffa band.
Slänggunga som är den bästa sortens karusell.
Blev nästan tårögd av att vara så nära ett vattendrag som inte är Themsen.
Nere vid stranden låg ett piratskepp.
Rochester är helt klart min nya favoritby. Den har liksom allt man kan begära; gamla hus, Dickens, ruiner, festivaler, dragspelsfantaster och inte ett enda Starbucks eller Tesco så långt ögat kan nå.
Killar man gillar + glass + valp = ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Så himla fint också att det är massa unga människor som är engagerade. Det verkar även vara fullt av gothare i staden och sånt är ju alltid toppen.
En till favoritgubbe. Känns så sorgligt att när jag blir gammal kommer jag inte få ha ett sånt där skägg.
Gammal godisaffär där vi köpte fudge och coconut ice. Det var supersmaskigt förstås.
Nere vid stranden låg ett piratskepp.
Rochester är helt klart min nya favoritby. Den har liksom allt man kan begära; gamla hus, Dickens, ruiner, festivaler, dragspelsfantaster och inte ett enda Starbucks eller Tesco så långt ögat kan nå.
Killar man gillar + glass + valp = ♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥♥
Så himla fint också att det är massa unga människor som är engagerade. Det verkar även vara fullt av gothare i staden och sånt är ju alltid toppen.
En till favoritgubbe. Känns så sorgligt att när jag blir gammal kommer jag inte få ha ett sånt där skägg.
Vi avslutar den fantastiska dagen med den här mer än fantastiska valpen. Blev helt dödskär och ville sno med mig den hem.
Who wants to boogie? (alla får feeling)
Snart är min vistelse slut i Sverige och jag ligger sjukt efter med massa inlägg (och det mesta i livet egentligen). Här är bilderna från Pollys episka födelsedagsfest.
Det var cocktailtema så alla hade dragit fram sina fräsigaste blåsor för att inte vara fega. Hanna var döläcker och såg ut som Khaleesi från Game Of Thrones.
Det var cocktailtema så alla hade dragit fram sina fräsigaste blåsor för att inte vara fega. Hanna var döläcker och såg ut som Khaleesi från Game Of Thrones.
Alltså hur bra är inte det här!?!? Hanna och Harry ♥
Georgia var förstås för cool för klänning och sportade istället vit kostym med Joan Jett-tisha.
Världens finaste Polly. Hennes föräldrar hade fixat en sån himla fet fest. De hade hyrt Hugo's i Kensal Green som är en jättemysig restaurang/bar och de hade massa mat, heliumballonger och ÖPPEN BAR (!!!!).
Framåt midnatt bars den här gigantiska tårtan in (red velvet, så god) och Polly fick hålla tal. Hon var supertankad och skrattgrät hela tiden. Det slutade med att hon var tvungen att sluta prata och sa bara "WHO WANTS TO BOOGIE??". Det ville alla.
Rupert, Tasha och Ivan. De spelade asagrym musik så vi fick dansa till Stevie Wonder, Michael Jackson, TLC och Beyoncé.
Kanske onödigt att påpeka att alla blev jättefulla för det var ju trots allt öppen bar. Här stilade Patricia med att kunna utföra fylleyoga i stilettklackar. Freddie försökte kopiera...
Kanske onödigt att påpeka att alla blev jättefulla för det var ju trots allt öppen bar. Här stilade Patricia med att kunna utföra fylleyoga i stilettklackar. Freddie försökte kopiera...
Men misslyckades ganska rejält.
Pollys kompsiar och min snygga Patricia.
Nathan fick feeling med ballongerna och jag skrek bara "OMG THIS IS TOTALLY YOUR ALBUM COVER" för i mitt fulla tillstånd tyckte jag väl att det var det snyggaste jag sett.
Gulle-Ivan.
Ivan, jag och Freddie.
Polly var helt överlycklig och bara halvvägs genom kvällen hade alla kommit överrens om att det här var årets bästa fest.
Kanske lite tack vare att de hade en photobooth med massa skojiga utklädnader i. Jag och Patricia fick feeling och låtsades att vi var på ett kryssningsfartyg och hade en affär.
Ingen vill gå hem men till slut var vi tvungna...fast....det betydde inte att vi slutade festa.
Pollys kompsiar och min snygga Patricia.
Nathan fick feeling med ballongerna och jag skrek bara "OMG THIS IS TOTALLY YOUR ALBUM COVER" för i mitt fulla tillstånd tyckte jag väl att det var det snyggaste jag sett.
Gulle-Ivan.
Ivan, jag och Freddie.
Polly var helt överlycklig och bara halvvägs genom kvällen hade alla kommit överrens om att det här var årets bästa fest.
Kanske lite tack vare att de hade en photobooth med massa skojiga utklädnader i. Jag och Patricia fick feeling och låtsades att vi var på ett kryssningsfartyg och hade en affär.
Ingen vill gå hem men till slut var vi tvungna...fast....det betydde inte att vi slutade festa.
Jag, Liz, Nathan och Freddie hoppade in i en bulle och drog till Islington där vi gick på Rattlesnake och fuldansade till stängning. Jag var kräkfull och skrattade tills jag trillade omkull. ÅRETS FEST! ÅRETS FEST!
Hur ska vi toppa den här kvällen?
THE BOSS
Yes, det händer, det händer äntligen. JAG SKA SE BRUCE SPRINGSTEEN! Hela mitt liv har lett fram till det här ögonblicket. Äntligen äntligen äntligen!
Med mig har jag Stefan, Helena och min vrålsnygga mamma. Hur cool är inte hon?
Tusen bilder och tre besök till The Old Queen's Head
Långa timmar vid mixerbordet blev lite roligare när någon ritade dit snoppkontrollen. Lite roligare blev livet i allmänhet när solen inte gick ner förrän halv åtta på kvällen.
Jag hade spelning på the Finsbury en kväll. Det gick sjukt bra och de andra banden (Bitch 'N' Monk och Yazmyn Hendrix) var också galet bra.
Polly rockade med sin röda Les Paul och jag blev intervjuad på riktigt för första gången.
Skolan kändes jävligt tung och jag sportade den här minen ungefär varannan minut. Nathan och jag spelade in en hotlåt som vi skrivit tillsammans.
Felicia skickade ett förvirrande sms och jag drack kaffe med Iréne som hälsade på över helgen.
Jag hade en till spelning på the Finsbury. Den här gången var det Robyns födelsedag och det bjöds på massa skojig musik.
Jag fick äntligen se Anna Von Hausswolff på the Village Underground. Hon var helt fantastisk, fast det var så himla hög volym (pensionärsvarning) så vi var tvungna att stå allra längst bak för att inte få ont i skallen.
Magnolian började äntligen blomma och jag tog omslagsbilder med Nadine.
Jag började pimpa hemsidan och fajtades med diverse designtrubbel.
Det var tillräckligt varmt för att luncha i parken och Maxie festade till det med ett glas vin.
Dannys kompis Remlap hade konstutställning på The Dentist i Homerton. Danny klottrade på väggen för att en gång för alla bevisa att han är längre än mig.
HImlen var klarblå och det luktade sommar. Vi hoppade på bussen och åkte till Walthamstow Village.
Vi gick till Village Kitchen för att käka middag. Jag åt sallad till förrätt med friterad halloumi, rödbetor och ärtor, och Danny åt duva (???).
Till varmrätt blev det lax med fänkålskompott och makrill med rödbetsrisotto.
Jag köpte blomlådor och planterade violer på balkongen. Lite senare hittade jag på tusen saker att göra istället för att plugga. Till exempel förvandla mitt finger till en liten dinosaurie.
Kände mig fierce och träffade syrran och hennes kille som hälsade på en helg.
Har blivit helt besatt av de här "nyttiga" bananpankakorna. Man mixar bara två ägg med en banan och steker små plättar i lite olja. Jag har också i lite vanilj och salt i smeten för att få lite extra smak, sen äter jag dem med lite honung. HUR GOTT SOM HELST!
Instagram-art. Eller nåt.
Allt blommade och jag dammade av solglasögonen.
Vi hade lektion i "Alex och Leslie-rummet" på skolan (Alex till vänster, Leslie till höger) och snicksnackade om hur kul det ska bli på deras bröllop i sommar. Efteråt spelade vi fotboll i parken (läs; jag tittade på).
Jag och Felicia promenerade hem från Oxford Circus med paus för öl och burritos vid Regent's Canal.
Hängde hemma hos Tasha och Hanna en kväll och njöt av deras feta utsikt. Dagen efter åkte jag till Rochester på utflykt med Danny (har massa bilder därifrån som jag ska visa senare).
Dagen efter Pollys födelsedag (tänkte att vi tar de bilderna i ett separat inlägg) var jag tillbaka på The Old Queen's Head för att se Alex spela. Älskar badrummet på övervåningen. Det känns som att man är i ett litet torn i ett sagoslott. Som sagt, vill bo där.
Den här killen (Tim) var himla gullig och sjöng fantastiskt. Älskar när folk kompar sig själva med ukelele.
Alex var grym som vanligt. Saknar verkligen att inte ha honom min klass. Han är ju min nr 1 homie!
Efter honom spelade Chrystina Tomlin (som sjöng som värsta souldivan, lyssna på henne online!) och jag käkade en veggie roast för att döda min bakfylla.
Nästa dag var jag tillbaka IGEN på the Old Queen's Head, den här gången för att själv spela. Jag var nervös och skrev om texten till en låt bara några minuter innan jag började spela (skön planering).
Danny och Rem kom till spelningen och vi gick till parken för att äta pizza efteråt.
Dagen efter Pollys födelsedag (tänkte att vi tar de bilderna i ett separat inlägg) var jag tillbaka på The Old Queen's Head för att se Alex spela. Älskar badrummet på övervåningen. Det känns som att man är i ett litet torn i ett sagoslott. Som sagt, vill bo där.
Den här killen (Tim) var himla gullig och sjöng fantastiskt. Älskar när folk kompar sig själva med ukelele.
Alex var grym som vanligt. Saknar verkligen att inte ha honom min klass. Han är ju min nr 1 homie!
Efter honom spelade Chrystina Tomlin (som sjöng som värsta souldivan, lyssna på henne online!) och jag käkade en veggie roast för att döda min bakfylla.
Danny och Rem kom till spelningen och vi gick till parken för att äta pizza efteråt.
På kvällen gick vi till The Library för att fira Mikes födelsedag. Han håller i en poesikväll där första måndagen varje månad. Det är väl inte världens bästa event direkt, men det bjuds alltid på några pärlor. Till exempel den här gullisen med prickig skjorta och stor sammetsfluga. Han rappade om saker man inte ska oroa sig över och fnissade som en liten tjej.
Take Me Home, Country Roads.
Guten Morgen!
Jag har haft cirka århundradets bästa helg. Allt har liksom varit solig, blommigt, skojigt och jag har liksom haft feeling hela tiden.
Igår var jag på en mysko (läs; typ dålig) poesi-/musikafton och mitt i kavalkaden av märkliga uppträdanden klev en söndersolad gubbe upp på scenen iförd något som Barry Manilow säkert sportade i början på sjuttiotalet. Han såg helvild ut och började spela Take Me Home, Country Roads. Det var så dåligt men helt plötsligt blev jag fruktansvärt känslosam och kände damn, kemun, och hewwe guuu på samma gång. Och när han sa "now everyone" kunde jag inte göra annat än att sjunga för full hals och kämpa för att inte några tårar skulle smyga ut ur skallen.
I stunden fattade jag inte vad det var för vansinne som drabbade mig, men nu förstår jag förstås...
Jag åker ju hem till Sverige idag!
Alltså John Denver ♥
"THIS IS THE ALBUM COVER"
I morse (läs; en timme sedan) när jag vaknade var det här det enda som fanns i min handväska...
Jag måste helt enkelt haft världens bästa kväll. Jag ska berätta om den så fort bakisdöden lämnat mig.
FEST FEST FEST
Igår hade jag sista lektionen för det här året och idag lämnade jag in mina färdigproducerade låtar som jag kokat ihop för "Recorded Demonstration". Nu väntar två veckor "ledigt" innan min tentaperiod börjar. Efter några sömnlösa veckor och en hel del svordommar ska det bli skönt att ta lite paus från skolan. Visserligen har jag ungefär en miljon grejer att göra under de kommande två veckorna men just nu känner jag bara oerhörd pepp och starka festkänslor.
Jag har än så länge firat med att köpa skojiga hårprylar på Primark och eftersom jag inte behöver spela gitarr på hela tre dagar har Felicia målat mina naglar i festlig vårfärg. Nu lyssnar vi på Frank Ocean och dricker prosecco.
BRING IT ON FRIDAY!!!
Diggar ni nya hårprylen?
Fuck fuck fuck a duck
Igar jobbade jag 14 timmar i strack och idag verkar som att det blir en skon repris pa den arbetsdiciplinen.
Klockan ar nastan 21 och jag ar i skolan for att gora klart mina produktioner som maste lamnas in i morgon.
Gar igenom foljande delar av kansloregistret:
