Tvärstopp i hjärtat
Här satt jag i höstmörkret och lyssnade på Roberta Flack och blev alldeles kär när "First Time I Ever Saw Your Face" spelades bara för att den är så förbannat dödsbra. Jag tänkte ungefär "oj vilken kvinna och vilken röst och vilken låt" med tusen utropstecken. Ungefär tre minuter senare slog det mig att jag har ju faktiskt träffat Roberta Flack. Hon spelade på festivalen i Calgary och jag fick säga hej backstage när jag passade Egan. HELT SJUKT!
Ibland glömmer jag vilka knäppa äventyr jag varit på och alla supertuffa människor jag träffat. Om resten av mitt liv visar sig vara helt händelselöst och dödstrist kan jag liksom alltid minnas Roberta Flacks uråldriga divahand, Jarvis Cockers trevliga sätt, grötfrukost med The Avett Brothers, låtskrivarsnack med Carl Barat, jacuzzibad med Noel Fielding och tvärstoppet i hjärtat när jag skulle träffa Sting.
Den riktiga hösten, musik och ett paket äkta kärlek.
Den här veckan kom hösten på riktigt. Löven målade alla gator brandgula och min näsa var kall.
Jag har pluggat som en galning hela veckan och värmt mig med tusen ljus. Den här kvällen måste det ha spökat eftersom lågan såg ut så här en stund.
Med kylan kom färgpeppen och jag hade knallröda läppar varje dag.
I skolan fick jag lära mig lite om programvaran Abelton Live (som är hur kul som helst) och jag fick dreggla lite över bilden på Leslie som de satt upp i ett klassrum. De har bilder på gamla elever överallt, men Leslie är helt klart ballast.
På onsdagen for jag på äventyr i Chelsea för att se Alex och Bobby spela på en songwriter's circle. Alex var först ut och rockade sönder hela stället. Det är helt sjukt hur mycket han har utvecklats på bara ett år.
Sen spelade allra käraste Bobby. Hela gänget var där och vi sjöng stämmor på alla låtar och klappade högre än en stolt pappa på sonens första ishockeymatch.
Health food Thursday på Olive Tree i vanlig ordning. Den här veckan bjöds det på chili non carne med göttig sallad och brunt ris.
Hela datanätet hade lagt ner lagom i tid till att vi skulle ha vår produktionslektion så vi larvade oss mest. Pete (min lärare) tyckte att jag hade gjort bra ifrån mig med min danspop-låt "Closer" och jag drog en lättnadens suck.
På kvällen spelade Tasha (till vänster) på Hard Rock Café och jag hade lovat att agera kamerahen. Idag var hon och Hanna (i mitten) i Paris för att spela in en video med Hannas artistprojekt. FETT COOLT! Hanna kommer bli supermegastjärna typ nästa vecka. Likaså Tasha och Nadine (till höger) förstås.
Efter jag filmat klart bestämde jag mig för att strunta i den tråkiga tunnelbanefärden från Green Park och tog buss 19 istället. Buss 19 är heltoppen för den åker liksom förbi så många roliga ställen som jag nästan aldrig åker till annars (dessutom stannar den typ precis utanför min dörr). Här åker den till exempel förbi London Caviar House. Där man kan köpa sin lyx-Kalles och sånt.
Buss 19 åker också förbi Piccadilly Square där man kan blänga på turister och neonskyltar.
I fredags efter skolan (innan jag åkte till han den där killen med samma namn som den där tuffingen i Grease) svängde jag förbi H&M för att köpa en ny tjocktröja. Jag blev dödsförälskad i deras skylting för barnavdelningen. Liksom hallå!!! Djurkostymer, flugor och stormhatt!!!
Efter allt kul/mysigt jag gjorde i lördags hände världens bästa grej. Jag gick in på mitt lokala Budgens för att köpa ett pint mjölk och tänkte "åh va gott det skulle vara med lite kaka" och svängde förbi kexhyllan för att plocka på mig nån jädra biscuit när mitt hjärta stannade helt plötsligt. Mitt ibland alla digestives, crinkles och shortbread biscuits stod ett paket mor Annas pepparkakor. "VA?!" sa jag alldeles för högt och blev lite tårögd. För ynka ett pund och nitton pence fick jag ett helt paket äkta kärlek och nu är jag tusen gånger snällare än vad jag någonsin varit.
Söndagen inleddes med rejäl sovmorgon och pocherade ägg på rostbröd och följdes sedan av storstädning.
Jag unnade mig även ett halvt paket pepparkakor (alltså seriöst, det smakar jul i hela munnen och jag nynnar introlåten från Björnes magasin hela tiden).
Och nu precis alldeles nyss rostade jag morrötterna från marknaden med vitlök och svartpeppar, panerade zucchini och gjorde couscous med granatäpple. Himla gott och nu är jag himla mätt. Nu väntar lite plugg och kanske lite mer pepparkakor.
HEJ HOPP VECKA 43!
På upptäcksfärd i nordöstra London
Igår blev jag bjuden på äventyr i zon 3. Danny tyckte det var dags att jag fick åka på upptäcksfärd i Walthamstow. Jag var väldigt skeptisk med tanke på att det mesta jag hört om Walthamstow involverar knivslagsmål och... ja typ det, men jag vägrade att vara feg, drog på min tuffaste förortsattityd, knäppte vinterjackan (hello liksom what's up with the mother fucking vinterkyla som helt plötsligt gett London en fet bitchslap?!?!?) och lämnade trygga zon 1.
Vi började kvällen med att laga middag hemma hos Danny och efter en supersmaskig squashpasta hade Walthamstow redan klättrat upp från minus femtusen till ungefär plus tre.
Vi gick sedan till The Village som inte alls är en by eller en film av M. Night Shamaykaksakjdskha, utan en gata i Walthamstow där tydligen alla trendiga förortsbor hänger. Vi gick till the Nag's Head där vi drack Leffe i ett mörkt hörn och pratade om hur trist det är att dö (OBS! På ett väldigt odeppigt sätt).
Vi satt vid minnesväggen av kvarterskatten som hade dött förra året. Den var tydligen något utav en legend och hade till och med ett litet ale-bryggeri uppkallat efter sig. Jag tycker förstås det är heltoppen när man tar djur på allvar. Bilden från kattbegravningen var min favorit.
Efter sista beställningen gick vi vidare till the Ye Olde Rose and Crown. Där inne var det som att komma "hem" till Nantwich i Cheshire. En typisk pub för typiska working class heroes med högt i tak och hög tandlöshet. Jag trivdes som fisken i vattnet och blev fnitterfnissigt full.
Morgonen var grå, kall och regnig men mitt på torget vid Walthamstow Central hade de smällt upp ett litet nöjesfält. Jag vet att det inte syns så bra på bilden men det såg väldigt skojigt ut.
'Alléerna var fortfarande pimpade med OS-vimplar och gjorde höstlöven ännu festligare.
Vi åt lunch på ett marrockanskt café och jag fick se en del av vad som tydligen är Europas längsta marknad.
Europas längsta marknad hade ett asfett grönsaksutbud och jag gick bananas. En av mina favoritgrejer med England är att på marknader säljs nästan alltid grönsaker och frukt i stora plastskålar och man får hela innehållet för ett pund. "Pound-a-bowl" ropar frukthandlarna högt och argt, men glatt på samma gång (mkt mkt förvirrande). Eftersom vi var där vid stängningsdags fick jag zucchinin och morrötterna för halva priset och hela stillebenet fick följa med hem för endast tre pund.
Efter en noggran utvärdering ger jag Walthamstow 4/5. På ett sätt känns det som att man inte riktigt är i London när man är där borta, men samtidigt är det nog det jag gillar mest. Det är väldigt ocoolt, lugnt men lite farligt och det passar mig väldigt bra.
Dessutom måste man gilla ställen som erbjuder billig belgisk öl och världens gulligaste kille.
Tonight, tonight, dance, dance, yeah, yeah!
Den här veckan i Writer/Producer måste vi skriva/producera en låt inom genren "modern dance pop". Referensmaterialet var ungefär allt som Swedish House Mafia har gjort och typ Calvin Harris. När jag läste uppgiften första gången kräktes jag lite i munnen och nu efter att ha producerat färdigt musiken och kämpar med melodin och texten har jag passerat kräksstadiet och istället gjort entré i pistol-mot-skallen-zonen.
Oj vad det är frustrerande att lägga ner så mycket tid på musik som jag verkligen avskyr. Orden som jag annars väljer så försiktigt och målar hela världar med har nu bytts ut mot "tonight tonight" "dance dance" och "oh baby oh". Jag vet att jag inte borde klaga, det är trots allt skolarbete och vem har sagt att skolgång ska vara kul hela tiden?
Jag tar grötpaus från danspopeländet tillsammans med Anna von Hausswolff och låter hennes senaste album vara ett balsam för mina ömma öron.
BEACH HOUSE
Danny smsade mig att han lyckats få två biljetter till den utsålda Beach House-konserten på London Roundhouse den 2:a november. Jag blev überlycklig och hoppade upp och ner i en kvart. Nu peppar jag som tusan och tycker att oktober kan skynda på lite grann så jag kan gå på kul konsert med ett stycke gullig kille.
Sist jag såg Beach House var på Hultsfred förra sommaren med min allra käraste Emma. Vi hade vunnit biljetter till festivalen två dagar innan den började och åkte ner i lyxig bil, var fulla i fyra dagar, höll hand och var allmänt thug. Jag saknar Emma.
Peppen!!!
We ♥ Mondays
När Olivia fyllde år gav hennes föräldrar henne pengar för att ta ut oss alla på middag. Igår när jag var i skolan och hungrade ihjäl smsade hon mig och sa "my parents are taking us out to Byron tonight". WOHO sa jag och skyndade hem till Angel.
Vi beställde in världens största oreomilkshakes som var hur goda som helst.
Jag fick en helt utsökt portobelloburgare...
...Felicia tog deras caesarsallad med avocado och Olivia en "byron burger". Vi bestämde att vi ska gå ut på en ny restaurang varje månad oavsett hur fattiga vi är. Det är ändå inte så dyrt att gå ut i London och för att citera min bästa kompis och finansiella rådgivare Helena Herb; "det är aldrig dyrt om det är värt".
Till vår episka måltid beställde vi in bästa tillbehören; lökringar, friterad zucchini och pommes.
När vi var klara var jag så mätt att jag hade ont. Väl hemma läste vi högt ur Narnia och släckte tidigt. Bästa måndagen på länge!
Djurbebisar
Det finns väl inget mer upplyftande än att starta måndagen med ett gäng bilder på världens gulligaste djurbebisar. HERREGUD! Djur liksom.
HAPPY MONDAY!
Hälsningar från Hogwarts, dejter och skolpressen
Veckan började i helblått (skjorta från weekdays second hand och kjol från Monki) med hatt och sammetskavajen från Kenzo som jag fyndade på myrorna för 125 spänn.
Jag fick vykort från Hogwarts av Elina och Gutti. De har varit på semester i Florida (ehrm jag menar Hogwarts) och deras världsafina hälsning satte ett stort plåster på min avundsjuka.
Jag redigerade alla bilder på Hannah och fick väldigt fin respons av hennes fans.
I skolan rockade vi Jays lektion när vi repade med bandet. På bilden ser ni Polly bossa över gitarristen Ivan. De här lektionerna är helt toppen. Mest för att det är så coolt att höra hur allas musik tas till en helt annan nivå när de arrangerats ordentligt med bandet.
Ibland känns det som att man är fast i ett avsnitt av Glee. Alla brister liksom alltid ut i stämsång och får feeling. Himla speciellt.
Mitt i veckan, när livet kändes som allra mörkast, hade jag och Olivia pizzakväll. Utanför pizzerian spanade vi in i leksaksaffären bredvid. Den här dockan gav mig onda ögat och har förföljt mig i mina mardrömmar hela veckan.
Jag var sanslöst produktiv hela veckan. Producerade, skrev, sjöng och spelade in.
En kväll åt jag och Danny middag på den turkiska resturangen Kilis (4 Theberton Street). Jag åt en himla god auberginerätt med kronärtskocka, sparris och halloumi, och de hade väldigt fina lampor överallt.
På torsdagar äter vi lunch på hälsokostaffären Olive Tree vid vår skola. Allt är veganskt, supernyttigt och jättegott.
För 3.95 pund får man en sån här sexig låda full med dagens gryta, råris och sallad med avocado och groddar. Den här torsdagen var det sötpotatisgryta med spenat och kokos. HALLELUJAH!
En kväll var himlen så här fin vid stationen på väg hem från skolan.
Jag visade internet ett av mina favorithus i vårat kvarter. Tycker liksom att världen vore lite bättre om fler hus var pastellfärgade.
Kvarterskyrkan. Dit kan man gå och beundra arkitekturen och rosenbuskarna, eller tro på gud tillsammans med andra människor om man tycker att religion känns kul/övertygande.
Efter skolan på fredag träffade jag Jamie i West Hampstead för att skvallra över lunch. Soppa gjord på svarta bönor på The Kitchen Table fyllde våra magar och vi pratade om skilsmässor, New York, bitchar, hannukkah och killar.
Danny hade varit på någon knäpp äppelmarknad förra helgen och gjorde ett ljus av bivax till mig som han slagit in i julpapper. Jag sa något i stil med "thank you for being so weird" och skrattade lite dumt. Nu brinner ljuset fint i min improviserade ljusstake och jag garvar lite varje gång jag ser det.
På fredagskvällen gick jag ner till vår vinaffär på hörnet för att hitta något att kickstarta förfesten med.
Vi skulle ju på kattparty!
När vi kattat klart oss svepte vi våra drinkar och satte oss på bussen mot Old Street.
Katter i kön. Väl inne var det fullt av människor och ALLA hade kattansikten. Det kändes lovande...
...men kattfesten saknade tyvärr klös så vi tog våra vattenfasta morrhår ut på nya äventyr.
Jag blev trött, full, tvingade dj:n att spela TLC och lämnade tjejerna dansandes bland alla snygga killar för att ta 43:an hem. Tänkte "oj vad pinigt att åka hem själv med kattansikte" men det underbara med London är att typ ingen bryr sig för det är inte så himla konstigt och om någon tycker att man ser helt knäpp ut så tänker de ändå mest "oj hon måste haft väldigt kul ikväll". TACK ENGLAND!
Lördagen spenderades på Brick Lane där jag agerade personal shopper åt Danny. Vi letade efter den perfekta skjortan och finkammade hela Shoreditch. Efter fem timmars jakt, med paus för vietnamesisk nudelsoppa på Pho i Spitafields, lyckades vi hitta tre nästan perfekta skjortor och jag hittade hem till en helkväll i pyjamas och plugg.
Det kanske låter trist att stanna hemma och jobba en lördag, men det är enda kvällen då jag kan slappna av när jag pluggar.
Nu är det söndag och jag...pluggar. Det är ganska mycket att göra hela tiden och jag vill ju vara bäst på allt. Om två veckor har jag höstlov. Då ska jag ge bloggen massa kärlek och fylla den med fina inlägg varje dag.
Catface Friday
Jag ska på klubb i Hoxton med Olivia och Francesca.
Det är gratis inträde om man målar ett kattansikte. Så...
Som TLC fast lite coolare. Pga kattansikten.
I shall turn every field into stone where I walk crying alone
Martha Wainwrights nya album är ute och jag är mer än taggad på att hugga in på hela skivan och bara götta mig.
Än så länge har jag bara hört "Proserpina" men den var så vacker att jag dog tre gånger om.
Gråtfest och hjärtstopp
De senaste två veckorna har jag sett några helt fantastiska filmer. Eftersom jag är schyst och så tänkte jag dela med mig.
1. The Lovely Bones - baserad på boken med samma titel, regisserad av Peter Jackson. Handlar om en flicka som blir mördad och ser sin familj och sin mördare från världen mellan himlen och livet på jorden. Världens gråtfest rakt igenom, lite läskig, lite spännande och helt otroligt vacker.
2. It's Kind Of A Funny Story - Handlar om en deprimerad tonårspojke som är rädd att han ska ta livet av sig och skriver in sig själv på en mentalvårdsavdelning. Hela filmen känns lite som en tonårsversion av Gökboet och den lättsmälta "mörka" humorn varvas med oväntade scener som tar tag i hjärtat.
3. The Future- av Miranda July (skaparen bakom favoriten Me You And Everyone We Know). Jag har velat se den här filmen så himla länge men lyckas alltid glömma bort den. Nu har jag äntligen sett den och oh boy oh boy oh boy vad jag är glad för det! Den handlar om ett par som ska adoptera en hemlös katt men livet kommer i vägen och en månad förändrar hela framtiden.
Filmen var helt magisk! Jag fullkomligen älskar Miranda Julys berättarteknik och lugna tempo. Tre av tre kvastar!
Crystal Palace, Disney och Dolly Parton
Igår plåtade (OBS! Känner mig som värsta proffsfotografen när jag använder mig av det ordet. Jag som bara trycker på den där knappen och hoppas på att det blir bra. LOLOLOL...) jag Hannah Rose Platt i Crystal Palace Park. Crystal Palace är södra Londons motsvarighet till Alexandra Palace där jag var förra helgen. Likheterna är att de är byggda på de två högsta punkterna i norr, respektive syd. Skillnaden är att Crystal Palace brann ner och ligger nu i ruiner, men det är fortfarande fett fint där och vi hade verkligen tur med vädret.
Hannah åker som sagt till Nashville nästa vecka för att skriva med countryproffs och spela in låtar med musiker av världsklass och hon kände att hon ville pimpa sin hemsida lite inför visiten med nya bilder på hennes snygga fejs.
Alltså hennes hår!!! DÖR!!! Hon ser ut som en ung Dolly Parton innan brösten blev större än hennes huvud.
Titta! Hon är värsta disneyprinsessan.
Efter några timmar och en kopp te sade jag hej då till Crystal Palace och Londons tuffaste utsikt. Nu ska det bli spännande att visa bilderna för Hannah och se vilka hon väljer till hemsidan (hon har 800 bilder att välja av).
Veckans alla dagens
Måndag; Kappa och väska från myrorna i Hjorthagen, skjorta från Primark, svart magtröja från Monki, stetsonhatt från Emmaus på Odengatan och fjäderörhänget är från marknaden på Calgary Folk Music Festival.
På tisdagen kände jag mig lite som Zooey Deschanel i New Girl. Kavajen är från Weekdays secondhandavdelning, skjortan från mormors gardrob, rosetten från en mattsons band och kjolen är från marknaden på Camden Passage.
Onsdag; Jacka från Weekdays secondhandavdelning, skjorta från H&M (+nitar från punkt shop som jag satt dit själv), kjol från H&M och halsduk från Guttis garderob.
Torsdag; Jacka från 162 Holloway Road (fick den för 5 pund!!!), skjorta från H&M, kjolen är den från Camden Passage (har på mig den jämt!) och halsduken var min älskade morfars.
Fredag; skjorta från Weekday, kjol från H&M och halsduk från Brandstationen.
Lördag; var hemma och såg ut ungefär så här... aksjlkjflaksjflaskdfhlkjhskfjhslkhföahjglkjhadf.
Söndag; min egenpimpade favvoskjorta fick åka på igen tillsammans med morfars halsduk och kappan min syster köpte på Barkaby Outlet för ungefär en miljon år sedan. Kappan är i roströd manchester och har taxvalpar över hela fodret. Alla kläder borde ha gulliga djur på insidan.
Veckan jag försvann från internet
Förra lördagen var helt magiskt vacker med den klaraste oktoberhimlen jag sett. Först promenerade vi förbi the Albion i vårat kvarter. När folk har bröllopsfester i Islington brukar de leda vägen från kyrkan till lokalen med hjälp av hjärtan på stolparna. Det tycker jag är himla fint förstås.
Vi gick förbi de fina vintageaffärerna på Arnwell Street. Olivia var tjusig som vanligt och jag gjorde mitt bästa försök till att matcha höstfärgerna.
Vi tog bussen till city för att titta på lampor. Inne på Debenhams hängde den här bilden överallt och jag dog den stora Skarsgårdsdöden.
Vi hittade världens glittrigaste affär.
Foley Street var extra fint i solskenet.
Jag hittade världens tuffaste jacka på 162 Holloway Road men köpte den inte för den var alldeles för stickig.
På kvällen gick jag ner till La Porchetta på Upper Street för att dricka rödtjut med Nathan och Liz.
Lagom berusade fortsatte vi till Slim Jim's för att säga hej då till Luis som skulle flytta tillbaka till Frankrike.
Liz blev kaxig och hamnade i armbrytarduell med Londons största armar.
Nathan blev bjuden på shots och ville kräkas, det fick han inte för oss. Vi ville ju dansa.
Det hela slutade med en vinglig promenad hem till mig med några fyllesms till diverse vänner "I facking love u guyssss".
Morgonen efter inleddes med brunch i West Hampstead med Jamie. Hon är tjejen vi skulle bott med om det inte hade varit för att Olivia är så himla fantastisk. Jag trodde det skulle bli stelt att ses eftersom vi inte valde henne men vi hade så himla kul och vi ska gå på kompisdejt igen nästa vecka.
Efter brunchen försökte vi fynda i West Hampsteads alla charity shops, men vi fjantade oss mest.
Jag hittade en tuff lila hatt, men den var så liten att den trillade av mitt storhuvud.
Världens mest oklara skosnören.
Danny mötte mig på stationen och vi åkte vidare mot Alexandra Palace. Jag stoppade fickorna fulla med kastanjer och allt kändes så himla perfekt.
Alexandra Palace är jättehäftigt och Alexandra Park är så himla vackert. Jag hade aldrig varit där förut och tjöt till av lycka ungefär varannan meter för allt var så fint.
Vi drack whiskey i solen på terassen och pratade om cirkusartister, mentalpatienter och böcker vi älskar.
Den här pyramiden kändes väldigt Dr Who.
Parken kändes nästan förtrollad. Lite som något ur Narnia.
Vid sjön såg vi de här vråltuffa trampbåtarna och kände att vi absolut inte kunde banga.
När vi var frusna och trötta i benen sa vi hej då till svanbåten...
...och HEJ till alla rådjuren! Det fanns flera stora...
...några pyttesmå...
...och en jättestor med JÄTTEstora horn. Det finns inget jag älskar så mycket som djur. Jag var helt stormhög på hur bra dagen hade varit och utnämnde det snabbt och rättvist till bästa dejten någonsin.
På måndagen var det "tutor showcase" på the Bedford. Alla lärare från låtskrivaravdelningen på skolan spelade för alla låtskrivarelever och jag dansade och klappade trots att jag hade lite feber. Här spelar Pete Cunnah, han var mest känd på 90-talet för sitt band D:Ream, nu arbetar han mest som producent och låtskrivare för andra artister.
Här har vi Sophie Daniels (till vänster) som är rektor över låtskrivaravdelningen och min lärare i Solo Writing/Artist Writing Project. Hon brukade jobba med Simon Cowell men nu jobbar hon mest med att skriva countryhits. Till höger sitter Hannah Rose Platt (som jag tjatar om hela tiden). Hon var elev på skolan för några år sedan och nu skriver hon tillsammans med Sophie. Nästa vecka åker de till Nashville för att spela in lite hitlåtar.
Jay Stapley till vänster. Mer känd som fadern av rock n roll. Han är världsabäst. Flintisen till höger är Tony Moore. Han är mest känd för sitt gamla band "Cutting Crew" som hade en hit med "I just died in your arms tonight". Nu är han mest jobbig.
Amy Studt är ett nytillskott till lärarkåren men hon var min mentor förra året (minns ni?). Hon är mest känd för att ha haft en hit som tonåring med låten "Misfit" men hon är en absolut strålande låtskrivare och under kvällen spelade hon låtar från hennes nya album som kommer ut snart. Det var helt magiskt. Hon är som en mörkare Regina Spektor.
Sist spelade Jonathan Whiskerd med sitt band. Han är inte särskilt känd för någonting än men förhoppningsvis blir han det efter sitt nya album som han spelat in i Texas.
Resten av veckan var relativt händelselös. Jag skrev några nya låtar (några bra några dåliga), jag åt frukost på Breakfast Club, jag köpte en karta över nordvästra Tyskland, jag var på dejt med Danny och jag lagade tre olika sorters soppor.
Jag fick en ny kompis...
...upptäckte Walthamstow och Tottenham...
...och tog bilder på världens coolaste killar. Harry är äntligen tillbaka i skolan och om det är något som gör mig lycklig så är det när Nathan och Harry står bredvid varandra i matchande kläder som om de hade bestämt på morognen vad de skulle ha på sig.
Nu är det Lördag igen. Igår blev jag bjuden på middag och idag väntar en hög av plugg. Hej internet! Skönt att vara tillbaka!
Snabbuppdatering från Breakfast Club
Som ni märkt är jag fortfarande bortkopplad från cyberspace. Nu har de lovat att vi ska få det nya bredbandet körklart senast på torsdag, då ska jag ge en rejäl uppdatering på allt som hänt under veckan. Tills dess får ni följa mig på Twitter och Instagram.
Nu är jag på Breakfast Club i Angel för att ta tag i lite akuta internetärenden och självklart passa på att äta deras grymt goda Eggs Royale med discomusik som sällskap.
Alltså London!
Idag har vi varit på stan i jakt efter en lampa och matta. Vi hittade varken det ena eller det andra, men det gjorde inte så mycket. Allt är liksom helt perfekt när oktobersolen smyger fram och färgar hela staden med strålar av guld.
Nu kan ni förresten följa mitt hogwartsliv på instagram @katarinagunner.
Puss
Tillbaka till framtiden
De dåliga nyheterna är att jag fortfarande inte har bredband. De goda nyheterna är att jag har köpt en iPhone!
Jag känner mig som värsta framtidspersonen.
Hjärtat säger ja och nej på samma gång
Alltså ursäkta, förlåt och jag är så hemskt ledsen för frånvaron, men vi har för tillfället inget internet i lägenheten.
Sen sist har jag haft lyckad spelning på The Paradise (världens coolaste ställe som jag tjatar om hela tiden), misslyckats med veckans låt på temat "Contemporary Society", sovit dåligt, köpt en manchesterkavaj och varit på dejt med Danny.
Internet borde komma tillbaka imorgon eller på fredag. Fram tills dess kan ni värma hjärtat med den här spellistan; Hjärtat säger ja och nej på samma gång.
Puss
Mvh superstjärnan
Ungefär vid sjutiden ikväll fick jag ett sms från George. Han var bokad till att spela på The Waiting Room i Stoke Newington men var tvungen att ställa in och frågade om jag ville ta hans plats.
Jag är inte typen som bangar och packade genast gitarren, satte hatten på huvudet och tog 73:an till Stoke.
Det var såklart väldigt nervöst med tanke på att jag skulle spela istället för George som är ungefär bästa folkmusikern i England och promotern hade ingen aning om hur jag lät förrän jag halvt skakande stod bakom mikrofonen, men oj! OJ VA BRA DET GICK! Absolut bästa spelningen jag gjort på länge och det var knäpptyst när jag spelade även fast lokalen var proppfull. HALLELUJAH!
Efteråt blev jag bjuden på öl, mer musik och nummer till viktiga kontakter. Nu känner jag mig som värsta stjärnan och taggar inför morgondagens spelning på The Paradise.
