Winter is coming
Hösten har varit lång, brandgul och helt underbar, men nu börjar det bli kallt på riktigt här i London (eller ja, så kallt som det blir här, inte Sverige-kallt). Det är dags att säga hej då till den bästa årstiden och förbereda sig för frost och kräksjuka.
Vintern är min sämsta årstid. På vintern blir jag äldre, får köldeksem och mina midjekorta sammetskavajer samlar damm i garderoben. Tur att jag bor i England där krokusarna målar gatorna redan i början av februari och våren varar i flera månader.
Drömmen om magnoliablommor, vårskor och att lyssna på Jakob Hellman i gräset med en flaska billigt vin och en hunk får hjälpa till att hålla borta vinterdeppen och tills dess kan man ju alltid åka skridskor, dricka glögg och värma sig framför en brasa på en mysig pub.
Nu byter vi vinterdeppen mot vinterpeppen! Matt Corby – Winter
Kappa från Monki 150kr (rea), väska från myrorna 75kr, blus från mormors garderob (helt jävla gratis) och hatt från Humana; 60 kr. Fuskpälskragen köpte jag en miljard år sedan på Monkis julrea för 20 kronor. Den är jättegosig, som en liten kanin, och helt perfekt nu när jag fryser hela tiden. Den fungerar även som nackstöd/kudde om man vill ta sig en tupplur på tåget.
Roses are red, violets are blue.... penis.
Imorgon är det meningen att jag ska spela upp veckans solo writing-låt och jag är lika fast som Taylor Lautners vänstra bicep. Briefen är att skriva en orginell kärlekslåt med ordet "love" i titeln och det tycker man inte borde vara så svårt med tanke på att ungefär varannan låt jag skriver är en kärlekslåt och det är det bästa man kan skriva om. Dessutom borde det vara lätt med tanke på att jag går omkring och är så himla kär nuförtiden. Men nej, jag är fast. G-strängen har gått av och jag vill bara krypa under täcket och tiita på the Office och äta choklad. Buhä.
I en desperat jakt på lite inspiration har jag lagt madrassen på golvet, tänt all mysbelysning i mitt rum, strött ut alla mina anteckningsböcker runt omkring mig och skickat gulliga sms till min kille. Det är som att jag paddlar en kanot i en flod av halvfärdiga idéer och aldrig kommer fram till det stora öppna havet som är min låt.
Fan.
Någon som har några idéer på lager?
En masterchef, femtusen restaurangbesök och en familj.
Förra veckan var smockfull av plugg och sena nätter med djupa veck i pannan, men det blev roligare mot helgen då jag fick finbesök. Så här såg det ut:
I tisdags ville min masterchef-kille bjuda på middag. Han lagade baked eggs som var förbannat jävla gott (så gott att jag glömde att ta bild på hur de såg ut när de var klara). Först stekte han svamp med vitlök och la dem i botten av muffinsformen, fyllde sedan på med spenat, spring onions, ägg och ost. Swoosh in i ugnen och hej hej hej supergoda superägg! Jag ska prova att laga det själv och göra ett steg för steg inlägg här på bloggen.
Till det fick vi varm rödkålssallad med salvia och lite annat kul.
På onsdagen åkte jag till Shoreditch för att träffa min bonuspappa Stefan. Vi åt middag på en trendig italiensk restaurang. Han åt en machopizza och jag åt tagliatelle med lax, dill och räkor (MUMMA).
Här har vi Polly och Nathan en helt vanlig dag i skolan. Blir så glad när jag tänker på att våra skoldagar består av musiknörderi, koklockeinspelning och allmänt skoj. Det är som att jag går på drömskola med inriktning kul.
På kvällen sjöng jag stämmor och spelade munspel åt Hanna på the Star i Archway. Vanligtvis har hon Tasha med sig på stämsång och fiol men hon hade brutit ett finger och skulle gå på musikal så jag fick hoppa in. Det gick verkligen jättebra och det var så himla kul att sjunga med Hanna. Hon är ju superstar!
Här har vi killen som spelade innan oss. Han sjöng bra men var väldigt enformig.
Fredag och dags för nästa restaurangbesök. Jag och Stefan gick till The Duchess of Kent på Liverpool Road. Han åt pärlhöna med morötter, potatis och purjolök.
Jag åt havsabborre med spenat och färskpotatis. Det smakade som svensk sommar i skärgården.
Senare på kvällen kom äntligen min syster och min mamma! Som jag har väntat! Här har vi min snygga syrra som skyddar sig från regnet.
Helena har precis sålt bilen vi ärvde av morfar och jag fick 10 000 kronor av vinsten. "GÖTT" sa jag och skyndade till Denmark street för att tafsa på dessa skönheter... jag kan säga så här; pengarna finns inte längre.
Vätskekontroll på Fuller's pub. Här har vi min apfräscha mamma.
Nere vid Covent Garden hittade vi en katt som kunde göra high five.
Han såg lite ut som Crookshanks och jag ville ta med mig honom hem.
Hemma i lägenheten provades alla nya fynd...
...innan vi åkte till The Hoxton Hotel på Great Eastern Street där mamma och Stefan bodde för att ta en drink innan middagen. Helena drack cosmopolitan...
...och jag drack whiskey sour.
Restaurangbesök nummer 3 blev Lena's på Great Eastern Street.
Vi drack finfina italienska viner och jag åt en dödsgod svart fettuccine med hummer och körsbärstomater. FY FAGERLUND! FEM MILJONER POÄNG!
Söndagsmorgonen inleddes med promenad i Islington. Vi gick förbi det här megatokiga huset med hundratals juleljus och en life size krubba.
Helena tittade på dyra väskor. Jag tittade mest på bakverk.
Den här tokiga hunden satt bredvid oss när vi väntade på att Helena och mamma skulle shoppa klart.
ALLA ville ta bild med den och klappa lite granna. Den blev så klappad på att frisyren var alldeles platt när vi gick därifrån.
Efter Harrods gick vi upp till Hyde Park för att ta en titt på Winter Wonderland.
Det var helt magiskt och fult av de knäppaste julstånden jag någonsin sett! Den här älgen sjöng lite för oss och drog några roliga skämt. Han berättade också att tomten skulle komma till det här huset lite senare. Informativt och underhållande.
En snurrande karusellbar! Bästa jag sett! Kan inte alla barer vara karuseller?
Efter att ha druckit glögg, varm choklad och ätit våfflor sa vi hej då till Winter Wonderland...
...och hej till Chilangos. Alltså nachos till lunch är himla gott.
Vätskekontroll på Hundred Rising Crows på Chapel Market.
Rekommenderar verkligen det stället! Har inte ätit där än men menyn ser lovande ut och personalen är trevlig. Det är samma ägare som har restaurangen Elk In The Woods på Camden Passage där de har vrålgod frukost.
Älskar kråkor!
Jag köpte ljusslingor och nu hänger de på min bokhylla och gör mitt rum en miljon gånger mer mysigt.
Sista restaurangbesöket blev på Thai Square i Angel. De har flera restauranger runtom i London och har jättegod mat. Nudlar känns alltid som perfekt söndagsmat när man är lite bakis och frusen efter att ha varit ute hela dagen.
Det var min toppenvecka med familjekul. Nu sitter min syster bredvid mig i sängen och gör sig redo för att åka hem till Sverige. Nästa gång vi ses är det jul.
Youtube har gjort det igen
Det här är bara så sjukt jävla kul.
Don't know where I am, don't know what I do, too busy lalalalalala-loving you.
De har börjat med en ny rätt på Olive Tree. Det är en slags sötpotatisgryta med kokos, ärtor, tofu och diverse grönsaker. Till det får man en "lentil doughnut" med sås och sallad. JESUS I HIMMELEN! Dör vad gott det var.
Jag vet inte om jag genomgår någon slags identitetskris eller om jag kanske har blivit lätt hjärnskadad, men jag har gått flera dagar utan eyeliner och mascara BLAND FOLK. Inte för att jag bryr mig om hur det ser ut utan, det är mer att mina kråksparkar har målats på så gott som varje dag sedan jag var sexton och jag vet inte riktigt vem jag är utan dem. Tydligen är jag fortfarande jag. Bara lite naknare.
Det känns som att jag jobbat så himla mycket de senaste två veckorna. Tycker den här bilden på Luise när hon somnat på lektionen talar lite för stämningen på skolan just nu.
Tasha fyllde år förra veckan och hade hyrt en båt på Thamesen för att ha megafest.
Så jädra tufft och fett fint.
På insidan var väggarna täckta av planscher och diverse krimskrams. Alla ställen med discokula, ljusslingor och fiskar i taket är vinnare i min bok.
Det fanns så himla många människor att pussas och kramas med som vi inte sett på länge. Till exempel Leslie (i mitten) som sjöng lite stämsång när Sophie spelade.
Nathan och Harry, aka Rebel Actors, var sist ut att spela och de rev hela haket (som man säger).
Henry med ett väldigt litet trumkit.
Nathan med sin nya Fender Jaguar.
Harry ♥
Tasha var så himla überpepp och megatankad. Det är så födelsedagar ska vara.
Sen var det dags att ta sista tuben (det var ju trots allt torsdag). Här har vi älskade, allra bästa Caroline och hennes andra hälft Steve. Alltså de här personerna är lika fina som kaninisar.
Jag hade för mycket smink och Freddie hade lite för mycket attityd. Fast mest var vi sliriga.
På fredagskvällen gick jag och Danny till the Vintage Emporium för att titta på en liten cabaretföreställning hans kompis hade tipsat om. Föreställningen var ganska dålig men vi klagade inte. Vi fick ju sitta i gungstolar, dricka glögg och hångla.
I pausen spelade de här coola tjejerna klassisk folkmusik på fiol. Det tyckte förstås jag var toppen.
Det bästa var att man fick ta med sin egen öl eller eget vin om man ville. Varför kan det inte vara så i Sverige?
Efter ett snabbesök på en trendig pub i Shoreditch åkte vi till Walthamstow där allt är lite billigare och de har lite roligare öl. Jag drack det här ölet med supertokig etikett. Det enda rätta sättet att välja öl.
Den här veckan hade vi som uppgift i skolan att skriva ett "indie anthem" tillsammans med en manlig artist. Jag bestämde mig för att skriva med den manliga artisten Danny (aka min gulliga kille). På lördagen började vi skriva mästerverket med hjälp av en teknik som Danny brukar använda sig av. Det hela går ut på att man lyssnar på musiken man skrivit, blundar och ser efter vilka bilder som kommer upp i huvudet, sedan ritar man av det i mitten på ett stort papper. När man gjort det ska man blunda igen, försöka visualisera vad som finns till vänster, respektive höger om den här bilden och sedan rita det med. När man är färdig skriver man ner olika stödord från bilden, frågor om bilden etc. Det slutar med att man får en enhetlig riktning för låten, fina ord och stämningsfulla metaforer. Ganska komplicerat men väldigt roligt och jag kan tänka mig att det är ett jättebra verktyg att använda sig av när man känner sig fast i låtskrivandet.
På kvällen vankades det ännu en födelsedagsfest. Den här gången i New Malden (ligger typ i Surrey = fett långt bort) hemma hos Nadine.
Hon hade ordnat fint med tårta och glögg. Vi satt i musikrummet i en stor cirkel och alla gäster spelade en varsin låt. Extremt hög mysfaktor och mkt mkt trevligt.
Nadine var bäst och det med all rätt, det var ju hennes födelsedag.
SEN VAR DET DAGS FÖR TÅRTA!!!!!!!
Rachel som är hobbykonditor hade bakat den här helt otroliga tårtan. Jag tog ingen bild på insidan (pga var upptagen med att äta tårtan!!!) men varje lager hade en egen blå nyans. SUPERFINT.
Och så slutade den födelsedagen för min del.
På söndagen släppte jag en ny demo på soundcloud. Tack för fina mail och tack för att ni lyssnar! Dela gärna vidare till era kompisar! Här har ni länken Katarina Gunnerholm - The Long Way Home.
♥
The Long Way Home
Hej kompisar! Jag dör den stora pluggdöden och skriver vad som känns som en miljon låtar i kvarten (okej då kanske tre). Blogglusten får helt enkelt vänta tills jag har lite tid till att visa något fint.
Här har vi i alla fall en av de demospår jag spelade in hemma hos Nadine för två veckor sedan. Låten var den sista jag skrev förra terminen och en av mina personliga favoriter även fast den är himla knepig att spela.
Jag är så dålig på att spela in demos och lägga upp på soundcloud. Mest för att jag helst vill spela in allt helt perfekt i en bra studio och inte lite halvdant i någons vardagsrum, men ibland måste man lära sig att släppa alla pretantioner och bara göra något.
Brothers Among Wera
Alltså det där med att blogga flitigt är lite svårt när man är så lättdistraherad som jag är. Tills jag langar nästa bildbomb kan ni väl ta och lyssna på den här toppenlåten.
Jag misstänker att de alla är gamla Viktor Rydberg elever eftersom den delats flitigt på facebook av mina VRG-kompisar. De är i alla fall väldigt bra och jag ser fram emot det kommande albumet.
Fyrverkerier, kostymer, bakfyllor och bästisar.
Måndagen inleddes med inspelning av en ny demo hemma hos Nadine. Jag skulle egentligen släppt den till helgen men jag har inte haft tid att mixa färdigt.
Det var 5:e November, vilket innebär Bonfire Night och en himla massa fyrverkerier. Här har vi en del av det stora fyrverkerispelet som pågick i Walthamstow den kvällen. Luften kändes tjock av alla fyrverkerier och dimman luktade krut.
På tisdagen när jag kom hem hade jag fått ett tjockt brev från min mamma med en osthyvel i. Nu kan jag äntligen äta ost som folk!
På onsdagen kom äntligen Helena och jag fick en ny fågelkompis.
På torsdagen shoppade vi (okej Helena shoppade, jag mest tittade och sa "snyggt" eller "njae") och jag blev kär i en tröja som hade de här glitterärmarna.
Vid Covent Garden satt den här mannen och spelade tuba som sprutade eld. Avancerat gatumusicerande.
Fortfarande så kär i juldekorationerna i Covent Garden. Magiskt!
På kvällen svullade vi i ost och amarone...
...och tittade på Clueless. Paul Rudd kommer alltid vara en megahunk.
När Helena hade somnat försökte jag mixa mina låtar, men det gick sådär så jag gick och la mig jag med.
Fredag. Utanför mitt fönster satt den här snubben och chillade. Himla cool och läskig.
Vi gick till Breakfast Club i Angel.
Jag åt veggie all american fast utan vegokorv och med extra ägg.
Sen for vi till Victoria & Albert museum (min favorit).
De hade en underbar utställning av gamla kläder. Den här klänningen var på ett Vogue-omslag någon gång på det tidiga 50-talet.
Jag hittade den ultimata bikinin. Vill ha den i gult, grönt och vinrött.
Tjusig 30-talsoutfit.
Sen kom de mer historiska plaggen.
Kappan! Tänk att få glida runt i den här!
Eller den här...
...eller den här...
...eller dessa...
Den här montern var himla kul för den visade exempel på typiska "hemmaklänningar" mellan 1830 - 1840.
Den här montern visade typiska exempel på vad man hade på sig på fest (tidigt 1800-tal tror jag det ska föreställa).
Till exempel måste man ha med sig sin typiska partyvärja.
...och man får absolut inte glömma sitt partyhår!
Helt otroligt att de här kläderna är så välbevarade. Ville hem och titta på ett kostymdrama omedelbart.
Här var en annan utsällning av olika balklänningar. LÄCKERT!
Det roliga med V&A är att det är så himla stort att man kan upptäcka nya utsällningar även om man varit där flera gånger. Här är min nya favorit; en nyckelutställning.
Det är något magiskt över välarbetade nycklar. Titta på de här liksom, de måste ju leda till någon magisk dörr som tar en till Narnia.
Klockan <3
På juvelutsällningen hittade världens finaste och mest opraktiska multitool. Som en sexig schweizisk armékniv.
Glitter.
En ny temporär utsällning var över hur rocken föddes i England och hur det påverkade ungdomskulturen.
Himla snygga brudar.
...och himla snygga män.
När vi var klara for vi ner till Thamesen (är det så man stavar det på svenska?).
Hurtiga Helena.
Det hade klarnat upp och det var himla fint nere vid vattnet.
Glada kompisar. Vi åkte hem, käkade nudlar och gjorde oss extra fina.
Vi skulle ju på konsert på Bush Hall! Jenny Lindfors, en irländsk/svensk låtskrivare var förband. Hon sjöng väldigt fint.
Sen var det dags för Matraca Berg. Jag vet att jag överanvänder orden himla och magiskt men alltså det var verkligen himla magiskt. Hon är min nya countryidol.
Dessutom är hon världens babe även fast hon är 48 år.
Sedan gick vi till Hen & Chickens i Islington för att dricka drycken öl och träffa min gulliga kille.
Efter det drack vi ytterligare en miljon pints på Slim Jim's och jag var så lycklig.
På lördagen var vi bakfullare än bakfullast och låg i sängen hela dagen. Vi tittade på Never Been Kissed och Ever After.
Efter en dusch, en pizza och lite whiskey & cola drog vi till Hackney för att träffa Josefin, Lea och Karina. Vi började på Cat & Mutton som är väldigt mysigt men ganska dyrt (för att vara Hackney).
...och det slutade på Dolphin. En kväll på the Dolphin är lite som att stoppa ner handen i någon annans godispåse. Man vet liksom inte riktigt vad man kan få och ibland kan det bli riktigt äckligt, men just den här kvällen var helt okej. De spelade bra hiphop och jag var ju där med gulliga kompisar. På bilden ser ni fina Karina. Hon är lite som en cocker spaniel.
Longing to Belong (to you)
Idag är lovet slut och jag knäpper skjortans alla knappar, lägger gitarren i fodralet och letar hysteriskt efter mina böcker för att åka till skolan och lära mig saker. Helena snoozar fortfarande i sängen och jag tänker på hur sorgligt det kommer vara att vakna imorgon och inte ha henne bredvid.
Jesus, nu måste jag springa. Här har vi albumet jag lyssnat på hela morgonen.
Dagen vi hittade julen
Helena hade med sig present från Matilda.
Det var världens finaste lilla undulat som ville bli min nya kompis. Jag döpte honom Mats efter Matilda.
Vi började torsdagen med en tripp till Oxford Street för att titta på Selfridges julskyltning.
Den var väldigt fin, men inte lika spännande och kreativ som förra årets.
Men de hade väldigt söta cirkushästar.
Och Jultomtens släde hade ersatts av en discosko.
Det här var det allra bästa av hela julskyltningen. Ett supersnyggt pepparkakshus med corgihundar på taket.
En liten familj bodde i ena fönstret.
Inne på Selfridges hade de en hel julavdelning som luktade kanel och var upplyst enbart av ljusslingor.
Sedan gick vi vidare så att Helena kunde turistshoppa. Alla butiker var fulla av superglittriga kläder. Det är tydligen trendigt.
Pitstop för semestervåffla.
Vidare ner på Wardour Street suktades vi av alla läckra bakverk.
HJÄLP!
Den gröna cheescaken såg farligt god ut.
Sen var vi hungriga igen och gick in på PHO för att äta lite vietnamesiska nudlar.
Jag var en dålig bloggerska och glömde ta kort på maten.
Men titta! Josefin (Pupen) slog oss följe. Vi hade inte setts ordentligt sedan dagen innan förra julafton och hade mycket att ta igen.
Josefin är himla tuff, hon började på juristlinjen men bestämde sig för att flytta tillbaka till London för att fortsätta på musikskolan och vara med sin kärlek. Så himla bra. Älskar en bra story!
Vi fortsatte ner på Shaftesbury Avenue och gick förbi alla teatrar.
Hittade ännu mer julgrejer.
Fina tjejer.
Julstämningen pikade i Covent Garden där det var galet glittrigt och sjukt juligt.
Jag gillar egentligen inte jul så himla mycket, men alltså discokulor och massa mysbelysning är ju inte något jag kan dissa.
Den enorma julgranen.
Julijulijulejul
Inne på sainsbury's bestämde vi att vi är tillräckligt vuxna för att äta vad vi vill till middag, så vi bestämde oss för att äta ost och kex. Världens godaste mat!
Till "maten" drack vi en flaska amarone som Helena smugglat med sig från Sverige. HALLELUJAH!
Nöjd tjej.
Jag ger första dagen tre av tre kvastar!
Ang. lyx
Klockan är nästan fyra på morgonen. Jag låter den billiga ölfyllan värma min kropp i vår kalla lägenhet medans jag mumsar på det ovärdiga fyllekäket som består av en torr bit bröd. Jag började dagen med lyxig brunch, fortsatte med tur på lyxigt museum, sedan vidare till mysig middag och konsert efterföljt av all den där ölen som jag nämnde tidigare.
Jag har haft en fredag av världsklass, hånglat med min kille och nu dricker jag saft. Fast bäst av allt är att i sängen bredvid sover en av mina allra bästaste bästisar.
Och det är lyxigare än all lyx i hela världen.
Det där med mobilfoto är inte helt lätt efter en miljard pints. Tur att Helena är snygg även när hon är ur fokus.
Ett stycke färsk babe
Klockan är kvart över åtta och jag går nervöst fram och tillbaka i lägenheten. Jag har väntat hela dagen, eller kanske hela hösten på den här kvällen. Om bara två timmar kommer jag sätta på mig ullkappan, dra på mig cowboystövlarna och traska ner till Angel för att hämta en av världens viktigaste personer.
Personen Helena som är så himla viktig för mig och som jag saknar varje dag. Ibland kan jag känna att jag inte vill träffa en enda person i hela världen, jag vill bara vara själv, men på något vänster vill jag ALLTID träffa Helena.
Helena älskar superhjältar, bilar, Polen, pepsi max, öl och lök. Första gången jag träffade henne var vi 14 år. Hon hade svart page med lugg, svarta stuprör, band t-shirt och en attityd som sa "jag bryr mig fan om ingenting". Hon var den coolaste människan jag träffat och jag tänkte "wow, tänk att hon vill va min kompis". Hon är himla smart, snygg och bäst på allt hon tar sig för. Jag ringer henne alltid när jag vill ha smakråd och hon vet alltid vad jag vill ha utan att jag själv vet om det.
Om fem minuter landar hon på Heathrow och snart snart snart kommer hon var hemma hos mig och vara bara min ända fram till måndag. Vi ska dricka rödvin, äta ost, springa på stan, vara kulturella, gå på konsert, prata om killar och skeda varje kväll.
Alltså tjejen ♥
Veckan som var nyss
Här kommer veckosummeringen från förra veckan genom instagram (heter katarinagunner)!
På måndagen började vi morgonen med att ta en titt inne i den nya skolstudion. Många hakor landade på marken och alla ville pilla på alla knoppar. Vi lyssnade på Alison Krauss "Country Boy" och jag grät/fick gåshud av det perfekta ljudet som strömmade ut ur högtalarna. Man hör liksom varenda detalj av alla instrument och allt låter som om det är doppat i guld eller kristall eller nåt. Ett ord; ERHMAGERD!
Till lunch blev det morotsjuice med ingefära och lime, och i lådan blev det ratatouille med sallad och brunt ris. Allt från the Olive Tree och 100% veganskt.
På kvällen hade jag spelning på the Wheelbarrow. Det gick suveränt! Alla var knäpptysta, sa snälla saker och jag fick betalt i både riktiga pengar samt pengasorten ölbiljetter. På bilden ser ni George spela tillammans med Tom Martin. De spelade himla bra såklart och när vi alla var klara drack vi våra egna kroppsvikter i öl, spelade kort och drack rökig whiskey.
På tisdagen skulle jag bjuda Danny på middag och drabbades av lätt prestationsångest så jag drog till Sainsbury's och köpte allt som jag tycker är gott i ett desperat försök att laga något fantastiskt. Fantastiskt blev det också. Såklart. Jag är ju masterchef.
På onsdagen efter skolan var det ju dags för halloweenfesten och jag peppade satan med Cher (jag vet, jag är egentligen en medelålders transa).
Festen var lyckad, jag var cool, min bästa kompis kände inte igen mig och jag var cool. Sa jag att jag var cool?
Bakistorsdagen i skolan var skoningslös och jag var så nära ett nervöst sammanbrott att jag tyckte att allt var jätteroligt. Till exempel att Polly ser precis ut som den där tjejen från den där disneyfilmen som jag inte sett än. Inte alls särskilt kul just nu, men där och då tyckte jag det var det roligaste jag sett.
På fredagen gick jag på jakt efter en klänning till min diplomceremoni. Mormor ville att jag skulle vara så fin som möjligt och satte över typ en miljon kronor för att jag skulle kunna lura folk till att tro att jag är snygg. Jag sprang runt i stan i nästan sex timmar, in och ut i vad som kändes som tusen butiker (bilden ovan är från Selfridges, de har redan börjat med julskyltningen) och jag hittade inte en enda klänning som jag tyckte var tillräckligt bra för att köpa. Det slutade med en tripp till min favoritaffär 162 Holloway Road där jag hittade en klänning på typ en sekund. Den var jättefin och jag kände mig jättesnygg...
...och den kostade ett pund. Hörde jag lol?
På kvällen åkte jag till Chalk Farm, jag och Danny skulle ju äntligen se Beach House!
De var så himla bra, dödscoola och fantastiska. Dör på hennes röst och alla magiska ljud de skapar på scenen!
Ljusshowen var något av det ballaste jag sett. Den var helt annorlunda under varje låt. Min favorit var när det strålade in på scenen bakifrån. Det såg liksom ut som eftermiddagssol genom stora persienner.
När showen var slut gick vi vidare till Joe's och sedan till the Lock Tavern innan vi for till Walthamstow där jag fick uppleva hur en karaokekväll ter sig i en smutsig pub i nordöstra London. FANTASTISKT!
Lördag och examensdagen. Här har vi Henderson-systrarna på Wagamama. Himla fina tjejer.
Alltså den magiska karusellen och London Eye på samma bild.
Jag kan verkligen föreställa mig ett liv där jag rymmer till Paris för att jobba i biljettbåset till en gammal karusell. Jag skulle leva på fet yoghurt, rödvin, vitt bröd och kärlek från en man som heter Jaques.
Den drömmen är fin, men just nu känns min londondröm fortfarande helt okej.
Resten av lördagskvällen satt jag och Danny uppe till sent och spelade Big Star och hemsnickrat material på gitarren. Det var himla fint och på morgonen var vi ihop. Vi gick till Angel i jakt på ett frukostställe som inte var fullt.
Till sist fick vi bord på the Diner. Jag åt eggs royale (för det är något av det godaste jag vet) och french toast med lönnsirap. JESUS vad gott det var.
Mätta och lite mindre bakfulla fortsatte vi promenera runt i Islington tills ölsuget kom tillbaka och vi smet in på the Florence. The Florence ligger bakom Shell-macken på Upper Street och jag har gått förbi skylten tusen gånger och tänkt "jag undrar hur det är där inne" men aldrig riktigt velat gå in eftersom det ligger bakom en mack.
Det var så himla mysigt där inne. Fullt av rolig kuriosa och mysiga hörn att hångla i. Dessutom kunde man få en dubbel whiskey för tre pund. TRE PUND! Hallelujah! Tänk att jag har bott här i över ett år och haft den här pärlan precis runt hörnet utan att veta om det.
Vi drack IPA och utnämnde the Florence till nya kvartersfavoriten. Perfekt avslut på en jävligt schysst vecka.
Hjärtorkestern slår på trummorna
För typ två månader sedan var jag full i Hackney. På en svettig klubb träffade jag en kille i skägg och gubbkeps. Jag ville fråga om tändare, men jag röker ju inte så Josefin fick gå fram och jag satte mig bredvid som en typisk fegis. Han hette Danny, precis som Danny Zuko i Grease.
Nu vet jag att Danny är en sån där kille som går till barberare för att raka sig, köper närproducerade grönsaker och har en kompost i sitt kök. Han tycker inte om vin och dricker istället roliga ales eller engelsk cider. Danny älskar Beach Boys och när han sjunger blir jag knäsvag. Han är en bra blandning av helknäpp, rolig, seriös och filosofisk. Det bästa är att han sätter små stopp här och där i hjärtrytmen och det är så himla lätt att lita på honom. Dessutom har han världens finaste blåa manchesterbrallor.
Nu är vi ihop och så var det med den saken. Sjunde himlen, facebookhets, fjärilar, hjärorkester, tihi, osv.
Examensjippo, cirkushästar och tiotusen liter bubbel.
Igår var det dags för avslutningsceremonin för förra årets diplomkurs. Jippot hölls i Queen Elizabeth Hall i Southbank och jag var mer än pepp. Utanför träffade jag Olivia.
I foajén värmde Yazmyn upp publiken med sin fagra stämma.
Tash var supersnygg som vanligt.
Konserthallen var verkligen pampig och vi skyndade till våra platser.
Ceremonin inleddes med ett videomontage från alla skolkonserten som ägt rum det senaste året.
Leslie var med i en intervju...
...Caroline sjöng...
...Alex sa något i stil med "unforgettable and magical"... typ...
...man fick se lite av Bobby (Nadine och jag sjöng stämmor).
Leslies legendariska slutframträdande...
...och en snutt av mig med hela bandet.
Eferåt höll alla programledare tal (vår lärare var såklart bäst) och sedan kallades man upp på scen för att hämta sitt diplom och skaka hand med rektorn. Maxie vann pris för "most improved".
Likaså Tasha...
...och Hannah vann bäst av alla. Typ.
Efter alla fått sina diplom sjön Hannah en truddelutt.
Kören sjöng "No Happy Ending". Jag tyckte det var väldigt kul och sjukt opassande.
Efteråt var det mingel och dödsbra musik i foajén.
Det var kul att träffa alla muysiker som jag hängde med förra året. Här har vi Robyn, Josefin, killen som älskar Sverige så mycket att han lärt sig svenska och Guillaume. Ceremonin drog över tiden vilket ledde till att det fanns flera lådor bubbel kvar så vi haffade några flaskor och drog vidare.
Hela gänget var vrålhungriga så vi sprang så fort vi kunde...
Till Wagamama.
Vi var högljudda, dräggfulla och utsvultna. Snällisarna bredvid förevigade ögonblicket.
ALLTSÅ MATEN! Jag åt något slags nudelkör med tofu. Det var sanslöst gott!
Vi hade världens bästa servitör, servitören Philip, och bestämde oss för att ge honom lite teckningar i present... tillsammans med Josefins nummer.
Alla skrev sina egna hälsningar. Till exempel "You know you wannna get laid by me".
Alltså systrarna! Vi ska åka och hälsa på dem alla i Yorkshire innan jul.
Servitören Philip fick teckningarna som ett diplom och utnämnde oss till världens bästa kunder. Nu väntar vi med iver för att se om han ringer Josefin.
Mätta och nöjda (/packade) fortsatte vi längs med Southbank...
...till karusellen!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Vi smugglade med våra skumpaflaskor och peppade sönder på fina cirkushästar.
Hoodeladi va skoj vi hade det!
Benny boy var ståtlig som vanligt.
Vi öppnade mer bubbel (/vaskade över Thamesen)...
...och klockan var bara 18:48.
Är helt kär i den här bilden. Josefin är världens bästa brud.
Jag ville åka i London Eye men alla tyckte det räckte med karuseller för kvällen och vi gick vidare till en bar.
Alltså hur festligt är det inte med tomtebloss! Nyårskänslan var på topp!
Vi hittade ett par skor på vägen.
Jag hann ta ungefär två spegelbilder innan jag sprang till bussen för att åka och träffa Danny. Jag trodde klockan var typ tre på morgonen, men den var inte ens nio! Så går det när man börjar supa klockan fyra. Jag tror sista bildens superfniss talar för hur himla bra jag mådde och hur himla kul jag hade med det här supersköna gänget.
Det känns så lyxigt att få ha en extra examen. Den blev liksom lite som ett förspel till min stora examen som kommer äga rum år 2014. Jag ser mest fram emot den dagen eftersom jag kommer få ha en sån där skojig svart hatt och cape som de har i alla collegefilmer.
WOHO!
Attila
Jag har saknat min syster lite extra mycket den senaste tiden vilket har lett till att vi skypear nästan varje dag. Idag var en alldeles extra toppen toppendag eftersom jag även fick skypea med lilla Attila. Attila, även känd som ADHD-hunden, Patte och Attilanche, är universums absolut bästa hund och jag saknar honom varje dag. Han har allt som en världsabra hund ska ha; lurvig svans, snälla ögon, mjuka öron och superhög gosfaktor. Dessutom är han jättebra på att skälla högt och springa snabbt. Han är också jättesnäll mot katter och ibland tror han att han är en katt.
Vill vara i Sverige och gosa nu!
Jag vill också elda upp tavlan bakom Helena. Hon köpte den i Visby när hon var packad på medeltidsveckan för några år sedan. Den är fucking scary.
Death Cabaret
Jag hade tänkt skrota halloween i år, men jag ångrade mig visst (eftersom jag inte är feg).
Jag bestämde mig i sista minuten att gå på skolans halloweenfest tillsammans med Olivia. Temat var "Death Cabaret" (=hög slampfaktor) så jag bestämde mig för att klä ut mig till någon slags död cabaretkärring. Jag sökte "skeleton makeup tutorial" på youtube och hittade den här. Det var förvånatsvärt lätt att göra den här sminkningen. Det tog ungefär 40 minuter och jag behövde inte använda något mer än svart ögonskugga, eyeliner och min vanliga foundation.
Jag kände mig väldigt läskig och en kvinna jag passerade på gatan blev så skrämd att hon skrek högt.
Väl framme på The Good Ship hann jag ta den här bilden på Ellen och hennes syster, utklädda till ZZ Top, innan jag blev för full för att komma ihåg att fota resten av kvällen.
Min episka sminkning förevigades med polaroidkamera...
...och sedan bar det hemåt i stormen. Jag är verkligen nöjd över att jag sparkade mig själv i baken och drog ut på halloweenfest. Skulle varit pinigt om jag varit hemma som en typisk fegis.
Nu är det dags att däcka. Skolan börjar klockan 10.
