KEMUN KEMUN KEMUN

Nu sticker jag. Önska mig lycka till!


Polski is off to new adventures. Jesus vad jag är nervös.

Pressen, peppen, pressen, peppen!

KEMUN! Ikväll ska jag ha min första spelning i London!
Visserligen är det bara som förband och visserligen i en liten lokal vid Earl's Court, men jag ska ändå spela 40 min och den lilla lokalen är übermysig.

The Troubadour, som stället heter, är en gammal kultscen där singer/songwriters och folkartister spelat sedan slutet på 50-talet. I under 60-talet spelade bland annat Bob Dylan, Joni Mitchell, Paul Simon, Robert Plant och Sandy Denny där. Det är inte helt fel att kunna stå på samma scen och veta att några av mina allra största idoler har stått på precis samma plats. Det känns lite som att vara nära något oerhört stort.


09.33

Jag har gått upp ur sängen och ätit gröt.

Det känns i alla fall relativt ambitiöst.

Nu jävlar ska jag skriva uppsats.


Ang. att uppnå målsättningar

Klockan är 23.30. Har jag skrivit klart mina uppsatser? Nej. Har jag skrivit mina låtar? Nej. Har jag bestämt mig för vilka låtar jag ska spela på the Troubadour imorgon? Nej. Har jag druckit mjölk? Ja.




ÅH VA TRÅKIGT DET ÄR ATT PLUGGA PÅ RIKTIGT

Jag tokdör den feta pluggdöden och försöker mitt allra bästa för att komma på ett sätt att slippa skriva mina uppsatser. Än så länge är det bästa förslaget att bygga en tidsmaskin och åka tillbaka några veckor i tiden så jag kan ta det lugnt, men det känns relativt orimligt att jag skulle hinna bygga klart den innan fredag när uppgifterna ska lämnas in.

Buhu. Jag vill inte göra det här. Jag vill bara repa inför morgondagens spelning. Morgondagens spelning är ju kul, uppsatser om musikbranschen är heltrist, eller i alla fall jobbigt.

Jag säger bara:


KP

Idag fick jag ett knäppt KP-sug. Från ingenstans, helt plötsligt, blev jag bara toksugen på att läsa ett färskt nummer av Kamratposten. Kanske är det för att jag skrev en låt om mobbning förra veckan? Kanske för att vi pratade om puberteten i skolan idag? Kanske är det för att jag skriver ett brev till min brevvän Elina?
Jag vet inte varför, men en sak är säker; jag vill läsa KP...NU!

Fnissa lite åt kropp & knopp, lösa lätta korsord, känna kniven i hjärtat när insändare berättar om taskiga kompisar eller föräldrar som aldrig är där, och riva ur en fräck plansch med Lambretta på ena sidan och en bambutuggande panda på den andra. Åh KP! Vilken tidning! Vilken variation! Vilka möjligheter! Minns ni vilken topptentidning det var? Jag missade aldrig ett enda nummer och jag ville alltid skicka in en annons på brevvänsidan, men vågade aldrig. Hade jag gjort det hade den låtit så här:

"Tja KP, jag är en tjej på 10 jordsnurr som söker brevisar runt samma ålder. Jag gillar luktsudd, hästar, toffsar och att bada. På fritiden gillar jag att spela piano, leka med tamagochis, byta hockeybilder och spela med poggs eller gogos. Ibland är det också kul att gå på party. Mina favoritlåtar är Do You Believe in Life After Love och Crash & Burn. Hej då!"

Jag skrev det där brevet sägert trettio gånger, med varierande innehåll, men ovanstående variant känns nog närmast det jag skrev som 10-åring (även fast det säkert var ännu töntigare i verkligheten).

Åh! Tänk att få vara 10 igen, läsa KP och inte ens förstå vad pubertet är.



Snälla kan någon vara riktigt hygglo och skicka ett nummer till mig ASAP? Adressen är:
6 Lofting Road, Flat 5
N1 1ET
Islington
London

 

Tjejen med tre hem

Jag är hemma från Cheshire. Det var en intensiv minisemester med sova-på-soffan-sovande, gull med bebisar, kaffedrickande och i alla fall ett gäng pints. Deras nya nanny är jätteschysst och det var jättemysigt att vara hemma i mitt andra hem igen.

Efter en tre timmars tågresa möttes jag av ett Angel helt klätt i julbelysning och sen jag kom hem har jag badat, ätit och gosat med en Felicia. Det är lugnet före stormen, imorgon börjar plugghetsen. Två uppsatser, två låtar och en spelning skall hinnas med den här veckan, men tills imorgon ska jag bara sova må bra och tänka på hur kul det ska bli att se den här filmen.


Nytt på dödsfronten

Idag var min skoldag 13 timmar lång och fram tills nu har jag panikskrivit en låt. Bluäh, jag hatar när klockan är kvart i sent och det enda jag vill göra är att sova eller jobba effektivt, men det enda jag lyckas med är att trcka på shift tangenten tillräckligt många gåner för att få upp den där lilla rutan som frågar om man vill aktivera tröga tangenter. Eller nej, så dålig är jag inte. Jag har faktiskt skrollat lite upp och ner utan att fokusera blicken på någonting.

Något att se fram emot är att åka till Nantwich imorgon. Mitt tåg går två (tre? fyra? hmm..borde kanske kolla upp det) vilket betyder att jag måste skolka lite grann, men jag hinner med de viktigaste lektionerna och lite måste man väl offra för kuligheten kul?

Nu ska jag skriva klart den här jävla låten om fucking jävla Sverige och ta en nattmacka innan jag tvärdör.


Jag kommer hem från Nantwich på söndag, så tills dess kan ni ju följa mig på Twitter eller via telepati.


So no one told you life was gonna be this way? KLAPP KLAPP KLAPP KLAPP

Okej så hör på det här, jag åkte till skolan ikväll för att jobba stenhårt med mitt logic-projekt. Kommer fram till skolan, loggar in på datorn och öppnar min mapp... SOM ÄR TOM! Jag tokdör panikångestattacksdöden och ringer Adela medans jag hyperventilerar. Sju veckors jobb och tårar som bara försvunnit helt och hållet. VAD SKA JAG TA MIG TILL?!?!?!

Jag lägger på telefonen, andas ut och öppnar ett tomt logic-projekt. Dags att börja om från början.

Stefan berättade att något liknande hände Deep Purple när de skulle spela in ett album och banden brann upp. De var tvungna att göra om allt och det är därför Machine Head är så himla bra.

Vet ni? Mitt blev så jävla bra! Eller alltså jävla är kanske att ta i, men med tanke på hur katastrofal den förra inspelningen var så är det jag har nu rena rama Timbaland-produktionen. Jag berättade för twitter att jag vanligtvis brukar känna mig självmordsbenägen efter att jobbat med Logic, men nu känner jag knappt för att skära lite i handlederna. DET GÅR FRAMÅT SOM FAN!

Visserligen var jag tvungen att stanna i skolan till 23:30, men det var det så jävla värt.

FETT!

Nu ska jag sova.


TV? Vad är det?

Om mitt stream-missbruk av the Office inte räknas så har jag inte tittat på tv sen jag flyttade till London.
Jag känner mig som ett sånt där barn som bara leker med kottar och pinnar.

Det är mest skönt men jag känner mig lite pretantiös. Typ "TV är bara för pöbeln, jag läser Kafka, Poe och ägnar mig enbart åt aktiviteter som inte lider till intellektets förfall". Det känns inte riktigt som jag. Jag gillar ju liksom Ricky Lake.
 

Läskeblaskdags (säg det fem gånger på raken om du törs)

I England har de fortfarande cola light med limesmak, semesterläsken no:2 (no:1 är citron-Fanta, oj va gott och finns bara på semesterorter). Något som är irriterande är att den nästan bara säljs i megastora flaskor och eftersom det är så himla gott och smakar semester dricker jag nästan alltid upp hela på en gång. Det har jag gjort nu och är kissnödig precis hela tiden.

Lite jobbigt, men sjukt värt. Dessutom håller det mig alert och jag kanske faktiskt lyckas skriva en låt innan läggdags. Läggdags var visserligen en halvtimme sen, men 2 liter läsk tänjer lite på vardagsreglerna.

Jag kan twittra när jag går och lägger mig så kan vi se exakt hur lång tid det tar för 2 liter koffeinrik läsk att ta sig ur mitt system.


Sverige, Sverige, Sverige.

Den här veckan måste jag skriva en AABA-låt (typ vers, vers, något nytt/spännande, vers) i Structure Style & Content och i Solo Writing måste jag skriva en låt om vart jag kommer ifrån. Jag får välja hur specifik jag vill vara (typ Norden, Sverige, Stockholm, Lidingö, Mosstorp) och det uppmuntras att använda historiska referenser, eller lite av sitt språk. Just nu lyssnar jag på Tallest Man on Earth och tittar på bilder med svenska landskap.

Kom Sverige, kom! Du ska bli musik!


Bild tagen vid dasset på landet. Åh dasset på landet, kanske en av världens finaste platser att bajsa på.

Soon to be rockstjärna

Trots omänsklig klåda i ansikte och på armar blev måndagen den 21 november en riktig höjdare. Jag fick bekräftat att mitt produktionsprojekt inte är skitdåligt, "it's really just moderately terrible", vilket ändå är snäppet bättre än sämst, och jag har blivit erbjuden två spelningar. TVÅ! På samma dag! Den ena är som förband till Hattie som har en spelning på "The Troubadour" nästa vecka och den andra är en slags välgörenhetskonsert(/minifestival) för att stödja forskning inom alzheimers i Southampton den 10:e december. Båda två ska bli jättekul att vara en del av och jag kan inte fatta att någon faktiskt ber mig spela. Det är ju HUR FETT SOM HELST!

Jag stannade i skolan till halv tio, vilket betyder att jag haft en tolv timmar lång skoldag, men det kändes helt okej när den efterföljdes av några pint på puben med bästa kompisen Nathan och ändlösa musikanalyser. Det är liksom något alldeles speciellt med att komma hem helt utmattad och inse att man inte ätit på 13 timmar och att livet ändå känns ganska åssom.


Nu har ett plötsligt pirr flyttat in i magen och jag måste visst börja tänka på vilka låtar jag ska välja och vad jag ska göra för att inte kräkas av nervositet innan jag går på scen.

Sen pga köttfärsfejs

Jag har fått nässelfeber igen, pga att jag tydligen nu också är allergisk mot fest. Det är jättejobbigt och det kliar, kliar, kliar, kliar. Nu har utslagen spridit sig till ögonen och jag har därför döpt om ögonvitan till ögonrödan.
Klockan är 08.01 vilket betyder att jag är jättesen till skolan, men jag måste vänta på att svullnaden går ner innan jag kan sminka mig och sminka mig måste jag om jag inte vill satsa på Quasimodo-looken.

Det vill jag inte.



Ang äkta kärlek

Jag vet inte om det beror på att det är mörkare om nätterna, kallare om dagarna eller om jag bara börjar bli lite galnare än jag redan är, men jag har drömt väldigt märkliga drömmar de senaste två veckorna. Drömmer gör jag ofta och tokigt, men de här drömmarna har varit av den där sorten när de känns så verkliga att dagen efter kan jag nästan tänka "åh när det här hände" i säkert någon minut innan jag kommer på att det var en dröm.

I torsdags hade jag den absolut bästa drömmen. Jag drömde att det var min födelsedag och att Helena och Helena överraskade mig här i London. Helena Herb gav mig en alldeles ny MacBook "du behöver faktiskt en sån, och jag vet att du aldrig kommer köpa en själv" jag tokdog av lycka och tänkte "pffju va skönt nu behöver jag bara köpa Logic". Sen några timmar senare kom Helena CW med sin present, en väldigt stor låda, och när jag öppnade den hittade jag två små lurviga kaninisar som var ungefär det sötaste jag sett. "Jag visste hur gärna du ville ha en liten kanin...så jag köpte två" sa hon medans jag kliade den gråa kaninen bakom ena örat.

Tänk att jag har världens bästa kompisar som är precis lika bäst i verkligheten.


"Kul med barn" 2

Efter leran var det dags för lite mer avancerade hantverk, som strumpbebisar.



This is a hammer

Som ni alla vet jobbar min kära rumskamrat som nanny åt en rikemansfamilj. Idag var hon super-nannyn no1 och gjorde hemmagjord play-doh (dvs trolldeg med färg), men innan hon började bestämde hon sig för att hämta inspiration och framför allt snappa upp några sköna tips på youtube.

Till exempel den här videon var extremt hjälpsam:



HUR KAN JAG INTE REDAN HA SETT DEN HÄR!?

Om någon skulle fråga mig "Katarina, vad tycker du bäst om i hela världen", så skulle jag nog svara:

1. Harry Potter
2. Gulliga djur
3. Friday av Rebecca Black

Här har jag hittat en video som har precis just alla de tre punkterna.


Alltså Dobby. DOBBY! "Cry, cry, cry, cry". Haha. Åh lycka!

#13


Gamlingar ♥

Holidays are coming

Nevermind min bloggsvacka. Den beror lite på grund av att min dator är på väg mot en sakta död men mest beror den på att jag har väldigt mycket att göra och är på tok för lat för att göra saker som jag egentligen inte behöver.

Lite nytt på London-fronten med betyg;

- Pappa var på besök, 3 av 3 kvastar

- jag är fortfarande inte helt återhämtad från min mysteriska sjukdom,
0 av 3 kvastar

- I måndags började jag skolan igen efter en veckas lov,
2 av 3 kvastar

- Igår hittade jag en ny pub i vårat område som var bäst på alla sätt och vis. Jag satt vid en brasa i en stor skinnfotölj och läste poesi i flera timmar med honungsöl som värmde på ställen dit lågorna inte nådde. Henrik och jag har varit i jakt efter vårat alldeles egna MacLarens (från HIMYM ni vet) och jag är helt övertygad om att The Duchess of Kent, som puben hette, helt klart är vår bästa kandidat.
3 av 3 kvastar

- Jag har bokat biljetter till Nantwich nästa helg för att fira Theas födelsedag
3 av 3 kvastar

Det har varit en bra vecka. Jag känner mig relativt inspirerad och låtskrivandet går ganska bra. Det enda som är jobbigt (bortsett från läxor) är att jag börjar få julsug och har inte råd att köpa massa julsaker. Just nu är jag inne på ebay och letar efter begagnade plastgranar.

Jag vill så gärna ha en liten gran.


...och så vill jag ju hemskt gärna ha en liten katt. Jesus vad jag saknar den här lilla krabaten.

Virus schmirus

Min dator har drabbats av ett nytt virus. Det här viruset har förstört antivirusprogrammet och har blockerat alla antivirushemsidor så jag kan inte ladda ner ett nytt.

Tur att Felicia har en Macbook som är gjord av drakfjäll och enhörningshår. Den är oförstörbar.


Nu planerar jag julmys. Något i den här stilen kanske skulle vara ett schysst substitut för en julgran?

Ett stycke pappa

Vet ni vad? MIN PAPPA ÄR I LONDON!

Det är ungefär bäst och helt ålrajt. Han har varit här sen i onsdags på affärsresa men har sen några timmar tillbaka bytt ut sitt fräscha business-rum på the Victoria Plaza till rockigt studentrum för två dagars intensivsemester med mig. Vi har spenderat kvällen runt Covent Garden med gott vin, god whiskey, skaldjurspasta och kollegan Linus. Nu är jag glad, gladare och helt redo för att sova gott.

Imorgon ska jag leka turist.


Det regnar i London. Jag gillar det.

I jakten på det perfekta namnet

För att kunna bli en superstar är det viktigt att bygga sig en mäktig webprofil och etablera sig själv som artist. Något jag har kommit fram till är att det är ganska svårt att marknadsföra min musik under namnet "Katarina Gunnerholm". Det är liksom på tok för långt och låter helt efterblivet när det inte uttalas på svenska. Alltså behöver jag komma på ett sexigt artistnamn. Något som går hem över hela världen och som inte är för genrespecifikt. Till exempel K.Gun, är mitt smeknamn men att använda det som artistnamn funkar inte riktigt när jag skriver folkmusik.

Nu uppmanar jag därför alla läsare till att hjälpa mig hitta på ett helt fantastiskt artistnamn. Taket är högt och luften är fri! Alla förslag är välkomna och ingenting är fel, det handlar om att det måste kännas rätt.

Här är en lista på artister som jag tycker har helfeta namn:

Russian Red
Tallest Man on Earth
Daughter
City & Colour
Hello Saferide
Feist (även fast det bara är hennes efternamn)
Iron & Wine

Nu förstår ni kanske vad jag gillar så chop, chop, spring iväg och krafsa ner lite schyssta namn och skriv dem i kommentarsfältet.


Det är nog så här det känns när man försöker bestämma sig för vad man ska döpa sitt barn till.

Everything is Illuminated?

Nästa veckas uppgift i Solo Writing är att skriva en låt om en händelse som lett till...upplysning (vänta heter det så på svenska? Jag vet inte längre. NEJ! Jag har blivit en sån person som inte kan svenska längre bara för att de bott utomlands i två sekunder. Usch, jag kräktes nog lite i min mun). Så här lyder vår "brief":

This Week the brief is to write a song on the subject of "Experiences and Personal Enlightenment". Write about something that has happened to you or you have experienced that you feel has been interesting or significant. For example; travel, a political/religious/philosophical experience or a moment of realisation.

Usch! Det är jättesvårt! Det första jag gjorde var att bläddra i bloggarkivet i jakt på ett inlägg av liknande karaktär, men än så länge har jag inte snubblat på ett endaste lilla eureka eller aha-ögonblick.

Jag kanske inte är särskilt upplyst?


Säg gärna till om ni har några tips. Jag är ett vitt papper i väntan på att bli färglagd.

Tacka gudarna för katter

Jag är sjuk och deppig, men katter gör mig glad.


Saknar du inspiration? Låt Ane Brun ta ton!

Det finns inget bättre än att ta en pluggpaus med Ane Brun och en hink te en dimmig eftermiddag i ett höstigt London.


Tänk om man var lika cool som henne vavavavava??!?

Ang Twilight 2

Slutsats efter att ha sett trailern till Breaking Dawn.


Ang Twilight

Efter en ganska intensiv hatdebatt om Twilight i lördags bestämde jag mig för att se trailern till senaste filmen.

Så här reagerar tydligen de flesta människorna som ser den:


Det här var min reaktion:


03:26

Kom hem och var så nöjd över att klockan bara var 01.00.

Hatar när klockan på torget luras. Det är ju megasent!


Kemun, nu sover vi!

Bitches gettin ready

Ikväll är det bonfire night i England! Det ska vi fira med hemmafest på en takterrass i Westminster.

Just nu fiffar vi oss så jävla mycket. Precis så här:


Har du fortfarande ingenting att göra?

Se det här youtubeklippet.

It's the tits!


Bäst är sista ungarna "Well good for you, you're probably gonna have a belly ache".

Har du inget att göra just nu?

Gör det här:

http://www.kalkyleramera.se/skoj/snoppstorlek-om-kvinna-var-man/result


Jag hade haft 19 cm.

What makes a genius?

Jag äter sen frunch i sängen och försöker skriva lite musik. Jag tänkte ha som mål att skriva minst två låtar i veckan utöver mina skolprojekt för att hålla igång kreativiteten och på något sätt få in vanan att skriva mycket hela tiden. Vår History of Songwriting-lärare Tony Moore säger alltid att det krävs bara 10 000 timmar av hårt arbete för att bli ett geni och att om man skriver 100 låtar kommer en av dem vara bra.

Jag jobbar på det helt enkelt.


Det går 8765 timmar på ett år.

Den eviga ensamheten

Jag och Felicia har spenderat fredagskvällen åt att älta den ouppnåbara kärleken och den förbannade ensamheten. Det har gått två år sedan mitt senaste förhållande och det börjar kännas ganska deprimerande. Visserligen är det heltoppen att vara singel, men oftast tänker jag att det hade varit trevligt att vara ena halvan av något helt istället för att vara ett ensamt litet havregryn som inte får vara med i gröten.
Problemet är att människor (läs karlar) är idioter och att jag inte vet hur jag ska bete mig när jag är intresserad av någon.

Tips?


Nu har jag druckit lemsip och tänker ge mig fan på att sova bort den här förkylningen till imorgon.

Ibland går Katarinahissen inte hela vägen upp

Loggade nyss in på facebook och möttes av ungefär 15 statusar som påminde alla om att systembolaget är stängt imorgon.  "Åh va tur, det hade jag helt glömt bort" tänkte jag och började genast planera helgens spritinköp.

Två sekunder senare kom jag på att jag bor i London och kan köpa sprit precis när jag vill.

LÄTT ATT VINNA (svårt att komma ihåg var man bor)!

Eftersom jag är sjuk och tvingas vara hemma kände jag att jag ändå behövde vara lite produktiv så jag har städat lägenheten, organiserat min garderob och tvättat mina fina lakan.


Finaste strumporna i London.


Visst att dem är lite töntigt tjejiga, men jag gillar dem!

Guttilina, ett vattentätt kärleksrecept

Man vet att det är en bra dag när man får prata med Gutti och Elina på skype.


Oj va jag vill kramas!

#12

Det bästa med Harry Potter är att han alltid finns där när jag behöver honom.



Känner du deppen?

Prova Ellen De Generes-peppen!


Alltså jag kan inte sluta skratta.

RSS 2.0