Oktober - December

Oktober började med införskaffande av iphone. Väl spenderade pengar! Varför har jag väntat så länge?
 
Vi hade inget internet i tre veckor vilket innebar bra ursäkter att gå till diverse caféer för att snylta internet och äta god mat jag egentligen inte hade råd med.
 
Danny övertygade mig om att han var världens bästa kille när han ordnade superdejten på Alexandra Palace. Var typ i sjunde himlen hela dagen.
 
Promenerade mycket och plockade fickorna fulla av kastanjer.
 
Var ganska full en del.
 
Hängde på stan med Olivia och hade på mig den här outfiten typ jämt.
 
Fotade Hanna Rose Platt nere i Crystal Palace inför hennes resa till Nashville.
 
Gick på kattparty.
 
Pluggade hela tiden....
 
...lärde känna den sköna bruden Jamie. Hon har flyttat från Manhattan till London för att hitta en brittisk judisk kille att gifta sig med. Tänkte följa med henne till New York någon gång och bo i hennes föräldrars lyxvåning.
 
Dagarna var långa men vi hade kul i skolan och allt kändes lite som att vara med i Glee (om Glee hade varit regisserat av Ricky Gervais).
 
Jag åt svenska pepparkakor, hade dille på pocherat ägg och fick vykort från Hogwarts.
 
Jag höll på att bli dunderkär, men vågade inte säga något. Jag var mest väldigt glad hela tiden och fick utforska Walthamstow.
 
Det åktes en hel del nattbuss och hösten var vackrare än någonsin.
 
Oktober avslutades med min tuffa sminkning och ett helvetesregn.
 
Vi hade diplomceremoni för förra årets diplomkurs och hade världens fest efteråt.
 
Danny fortsatte överraska med roliga dejter. Till exempel otippade frukostträffar och Beach House konsert.
 
Julskyltningen satte igång redan första veckan i November (whart?!??!).
 
Jag lekte masterchef, fick leka i nya studion och spelade på the Wheelbarrow en del.
 
Helena hälsade på i nästan en hel vecka och vi gjorde massa roliga grejer. Till exempel såg vi Matraca Berg på Bush Hall och gick på Victoria & Albert.
 
Hittade nya kompisar i lägenhetshuset och spelade in en ny demo.
 
Bonfire night i Walthamstow och födelsedagsmys hemma hos Nadine.
 
Tasha hade sin födelsedagsfest på en båt vid Themsen. Verkligen jättecoolt! 
 
Sen kom familjen och hälsade på! Vi åt på lyxrestaurang varje dag, kramades och gick på Winter Wonderland.
 
Jag blev tiotusen kronor rikare och fattigare på ungefär en timme. Fast vad är pengar värt om man jämför med världens finaste gitarr?
 
December kom och julstämningen sköt i taket med första luckan på julkalendern.
 
Jag såg Thea Gilmore på Union Chapel och hade songwriter's circle hemma hos Hattie.
 
Resten av december var jag ganska dålig på att blogga, men ni vet vad som hände ändå. Favoriten var helt klart julklappsdagen med Danny på Horniman Museum. Älskar ju djur och instrument.
 
Dagarna innan jag åkte hem till Sverige åkte vi skridskor och åt middag på Jamie Olivers restaurang.
 
Jag kom hem till Sverige och var i extas över all snö och under vår gran låg ett hav av julklappar.
 
På julafton tände vi ljus på gravarna, satte rosett på djuren och jag och syrran ansvarade för julklappsutdelningen.
 
Julafton avslutades med fest hela natten hemma hos Nisse och Mollys föräldrar. Bästa julen på länge!
 
Det var nästan allt som hänt de senaste 12 månaderna. Nu är det bara några timmar kvar på 2012 och jag känner på mig att 2013 kommer bli ett toppenår. BRING IT ON!
 

Ang. kul

Den här dök upp i min tumblrfeed häromdagen med rubriken "did anyone else notice the half second when Scarlett Johansson was a man?". Kan inte sluta skratta.
 

Den stora sjusovarsjukan och vägen till Hollywood.

Jag har drabbats av den stora sjusovarsjukan och vaknade kvart över två nästan helt utan anledning (jag drack bara en flaska vin igår). Nattens alla drömmar vävdes samman till något som liknade ett extremt bisarrt avsnitt av dr Who. Tiden imploderade, zombies tog över skolgårdsplanen och jag försökte bara lösa ett trollkarlsproblem och en stor rymdefråga.
 
Nu är jag tröttare än innan jag somnade och lyssnar på Chocolate Jesus av Tom Waits. Det hjälper. Tror jag.
 
Igår var jag på middag hemma hos Helena. Hon hade lagat megagod cannelloni med fetaost/spenat-fyllning.
 
Anna och Elin var där...
 
och efter maten kom Matilda. Jag har aldrig varit särskilt förtjust i de här små ettorna på Gärdet men Helena har det så himla fint i sin lägenhet att jag smäller av. Hur mysigt som helst.
 
Bara en sån sak som att hon har sina vinylplattor i brandgul back. 
Glasen fylldes på fortare än fortast och jag fick lila läppar.
 
Jag hade tagit med mig mitt nya spel som jag fick i julklapp. Det heter POPKULT och var jätteskojigt. Som ett TP fast bara med roliga frågor och det går framåt på ett annat sätt. Jag var The Bride från Kill Bill (såklart Uma Thurman är ju min favvo), Matilda var the Dude, Elin Stig Helmer, Anna var Carrie och Helena var Alex från Clockwork Orange.
 
Sen kom Nisse och vi pratade om slampighet och förintelsen.
 
Himla fin fredag tycker jag. Någon gång vid tre halkade jag hem på de istäckta gatorna och somnade som en stock. Jag har världens bästa kompisar.

It's not desperation, it's just a need we're feeding.

Nej men usch vad länge sedan det var jag langade ett schysst musiktips. Här kommer det! 
 
Andrew Bird är helt fantastisk. Hans texter är spännande, musiken känns helt naturlig och jag älskar liveframträdandet av Tenuousness!

 


Sverige del 1

Det kändes så himla märkligt att komma hem till all snö och den bitande kylan. Det känns så avlägset när man är i London där vintervädret är trist regn och ca plus en grad.
 
"Home is where the cat is"
 
Mamma var trött på att jag såg så skruttig ut i håret och skickade mig till vår familjefrisör Sanna på Natasha Sthlm (humlegårdsgatan). Sanna är den typen frisör som alltid säger vad hon tycker och har jättebra öga för vad som passar en. Hon är dyr, men sjukt värd.
 
Träffade min gulliga Adam och tog igen all förlorad tid.
 
Jag och Matilda gick till BAR på Blaiseholmen för att dricka billig öl och gulla lite med Nisse som jobbar som bartender där.
 
En dag for jag in till stan för att träffa Danielle, Elina och Rasmus. De åt bentolåda...
 
...och jag fick en present.
 
EN ALLDELES ÄKTA CHOCOLATE FROG FRÅN HARRY POTTER WORLD I FLORIDA!!!!! Blev så himla himla glad. Supertufft ju! 
 

Fortsättningen

Jag dör den stora uppsatsdöden och lider av en släng post christmas depression. Vill i alla fall önska alla en god fortsättning och ber er tagga inför den stora bildbomben som snart smäller på bloggen.
 

Juli - September

Början på juli var slutspurten i skolan. Vi drack mycket öl och upptäckte the Paradise.
 
Sen blev det avslutningsfest och jag gjorde basdebut.
 
Jag och Nadine åkte ut på landsbygden för att filma Tashas musikvideo. 
 
Sen åkte jag hem till Sverige och landstället i skärgården för att fiska, vila och kramas med min pappa.
 
Veckan på Gotland med alla kompisarna var sommarens höjdpunkt. Vi var på Nisse och Mollys mormors gård och vi åt sjukt mycket mat, drack sleeping bulldog, sköt luftgevär, gick på loppis och spelade maffia till fyra på morgonen. 

Sen kom augusti och kantarellerna.
 
Jag fyndade min favoritkavaj på myrorna för 125 kronor och packade ner den i min stora väska för att flyga tillbaka till London.
 
Där träffade jag den här sköna bruden för första gången. Känns så konstigt att vi redan har bott ihop i fyra månader.
 

Det var sommarvärme i September och vi flanerade på Portobello Market.
 
Danny började dyka upp på bloggen i form av citat från gulliga sms och dejtinlägg.
 
September flög förbi och slutade med Olivias födelsedag som firades med hummingbird cupcakes, fem miljoner liter rom och dans på the Blues Kitchen.
 
Helt klart tre av årets bästa månader.
 

Restaurangbesök och skridskokul

Glömde visa lite vad som hände de sista dagarna innan jag åkte hem till Sverige.
 
Jag, Felicia och Olivia bestämde oss för att äta julmiddag på Jamie Olivers italienska restaurang i Angel.
 
Jag tyckte det kändes kommersiellt och var skeptisk, men Olivia var jättetaggad...
 
...och jag blev gladare när jag fick in min risotto med krabba. Nom nom.
 
Felicia åt tre olika sorters cannelloni.
 
Och Olivia åt ricottabollar med mögelost och annat smaskigt.
 
Dagen efter flätade Felicia mitt hår och jag tag i sista julhandlingen.
 
På kvällen åkte vi till Tower of London...
 
...vi skulle nämligen åka skridskor!!!
 
 Jag glänsde med mina svenska skridskoproffs-skills och gjorde alla avundsjuka. Det var så himla kul och det kändes så väldarns juligt.
 

April - Juni

 
 
April kom och jag köpte ett harmonium för ett korvöre (eller würsteuro som det heter på tyska) på ebay som jag tog med mig till Southampton där jag hade spelning med Bobby.
 
Trädet utanför våra fönster var knallrosa...
 
...och vi fyllde krukorna med lanvendel. 
 
Jag var en landshark.

Fotade Nadine på Vintage Emporium och Brick Lane.
 
I april åkte  jag hem till Sverige en snabbis för att gå på morfars begravning. Det var väldigt sorgligt men som tur är har jag världens bästa kompisar som hjälpte till att muntra upp mig.
 
Morfar fick hamna på min vägg i London för att vara lite närmare.
 
I Sverige passade jag på att köpa min favoritjacka i mocka med fransar och paisley på Weekdays second hand-avdelning.
 
Maj kom. Jag och Felicia promenerade i ett vårvackert Regents Park.
 
Islington var sjukt blommigt och vackert.
 
Jag var på cykelutflykt med Nathan och Harry i Hyde Park.
 
Det var för varmt för strumpbyxor och jag pluggade mest i parker.
 
Jag spelade på Proud i Camden typ varannan helg.
 
Hängde med Tova.
 
Klädde mig monokromt nästan hela tiden.
 
I juni firade drottningen jubileum och hela staden var täckt av union jack.
 
Mamma var i London i 26 timmar och levde lyxliv.
 
Egan fick träffa Bruce Springsteen.
 
Jag och Hanna skrev schlagerlåt och lekte med kameran.
 
...och jag dansade en hel del.

Julklappsdagen

Efter många om och men och en hel del tjatandes från min sida, lyckades jag övertala Danny till att vi skulle ha en speciell juldag full med roliga saker istället för att ge varandra julklappar. Så här såg det ut.
 
Vi möttes vid Highbury & Islington och åkte overground i 45 minuter, hela vägen till Forest Hill (så himla söder att man ba "är det här London??!?!"). Vi började på den här puben som hade himla fint julpynt.
 
Jag beställde lyxlunchen laxfilé och risotto med soltorkade tomater och vattenkrasse och ett pint landlord's ale.
Det bästa med supersödra London är att man får ett pint för 2 pund.
 
Mätta och belåtna fortsatte vi till Horniman Museum som jag velat besöka så himla länge. Alltså ni måste gå hit om ni har lite tid över och orkar åka långt utanför centrala London.
 
De har nämligen Englands största utsällning av musikinstrument. Här har vi en hypergammal miniorgel. Ett så kallat "positive organ".
 
Basfiol från 1700-talet.
 
Engelsk gitarr från 1760. De tandliknande knapparna användes för att göra ackord om man inte kunde forma dem med fingrarna. 
 
Ett Hurdy Gurdy (världens roligaste instrumentnamn).
 
Den här minifiolen från 1600-talet var det allra skojigaste instrumentet. Såg ut att vara typ Benjamin Syrsas cello.
 
Basfiol 1713, oboe 1690, tenor fiol 1600-talet, treble (vad heter det på svenska?) blockflöjt från 1740.
 
Supercool baryton. Den har strängar på båda sidorna av halsen. Fatta vad svårt att spela!
 
När vi var klara med lilla instrumentutsällningen gick vi till den bautastora. De hade över 7000 instrument. ALLA sorters instrument.
 
Danny är också världens instrumentnörd och var helt i extas. Han tjöt av frustrerad glädje "åååh varför är inte alla museum instrumentmuseum!??!" (fast på engelska förstås). 
 
Älskar alla tuffa blåsinstrument. De hade små datorskärmar där man kunde lyssna på inspelningar av några av instrumenten. Bland annat fanns en svensk näverlur och en svensk/norsk nyckelharpa.
 
Tufft snäckhorn.
 
Supergammal cello.
 
Sen hade de en liten hörna där man kunde prova på lite tokiga instrument. Vi trängdes lite bland alla barn och klagade lite över hur dåliga barnen var på att spela rätt.
 
Efter några timmar när vi var klara med alla instrument gick vi vidare till min nästa favoritgrej: naturhistoria.
 
Apskeletten var så himla läskiga. Man ser verkligen hur lika de är människor.
 
De har verkligen varit kreativa med hur de placerat alla djur och hur de har kategoriserat dem. De ville liksom vara lite skojiga. Här och var hade de till exempel satt små dinosaurier mitt bland djuren.
 
Fin apa som såg lite ut som Grinchen.
 
Älskar fladdermöss.
 
Den här tokiga filuren blev jag dödskär i. En släkting till igelkotten från Madagaskar.
 
Likaså den här supercoola ödlan. Värsta dinosaurien jue!
 
Alltså fåglar (alla sorter) i mitt hjärta.
 
De hade också en stor genomskinlig bikupa så man kunde se hur de gör honung.
 
Den här delen av utsällningen var inte så rolig, den visade djur i genomskärning. Grodan var väl okej men när djuren blev större (katter, apor osv) blev det lite för mycket för mig. Kändes så obehagligt att se ett lurvigt djuransikte samtidigt som man ser hela insidan, som om någon skalat av ryggen.
 
Sen var det stängningsdags och mina mobilbatterier dog. 
Vi fortsatte vidare till puben där vi gömde oss i hörnet i en mjuk soffa, drack ale och pratade om barnminnen och saker som stannar hjärtat. Sen tog tåget hem till Walthamstow där vi lagade romantisk middag och tittade på film. 
Dagen efter fortsatte julkalaset med frukost på sängen, vardagspoesi och lunch på turkisk restaurang. När det var dags att säga hej då ville ingen av oss släppa taget och regnet blandades med lite gråt och ett uppgivet "I'll see you next year". 
 
Men hallå ingen idé att vara ledsen! Världens bästa julklapp och världens bästa kille. Orkar inte saknaden, jag får skärpa till mig och dricka lite öl med mina kompisar istället. Jag ska ju faktiskt bara vara borta tre veckor.
 
 
 
 

Flygnerverna slår till igen

I natt drömde jag att det var totalt snökaos i London och att flyplatserna ställde in all flygtrafik. Jag flängde runt på stan i pyjamas och skrek "VARFÖR FATTAR NI INTE VÄDER?!?!", grät lite, sminkade mig lite och sprang/skrek lite till. 
 
I eftermiddag är jag hemma i Sverige igen. Under himlen, över havet, bland molnen, hela vägen hem.
 
Vi ses där!
 

Hej hej från ett stycke larvig brud

Jag har målat naglarna tomteröda och dekorerat med bling för att "jula" till det inför kvällens julfest hos Hattie. Känner mig lite som en larvig brud, men det är okej för jag är fett julig.
 
Putat och klart, nu saknas bara jultröjan. Känns som att jag måste sätta på mig min piercing för att inte tvärdö av larvighet. Tack och lov att man fortfarande kan vara lite tuff när man vill.

Januari - Mars

Januari började med några ordentliga baksmällor och ett besök till Fjärilshuset tillsammans med brorsbarnen.
 
De sista dagarna i Stockholm spelade jag tramsiga spel i Coolektivet med vackra pojkar och bästa kompisar.
 
Hemma i London hann jag knappt packa upp väskan innan jag fick besök av min gulliga pappa. Vi gick på gallerier och promenerade på Hampstead Heath.
 
Bästa Vera flyttade till London och bodde hemma hos oss i en hel månad. Vi åt mycket chips, drack rom & cola och pratade om killar.
 
Jag gick på dejter, men de flesta killarna visade sig vara idioter.
 
Jag läste alla Hunger Games-böcker på typ ingen tid alls och grät hela tiden.
 
Sen kom Februari och det blev dags att fira min födelsedag. Jag hade världens bästa party på Joe's i Camden och jag fick världens finaste salt och pepparkar av Felicia i present.
 
Hon gav mig också världens bästa födelsedagskort. Det här var min profilbild på facebook ganska länge och i några veckor var jag "in a relationship with Colin Firth". Åh Colin.
 
Några dagar senare kom världens bästa tjejgäng på besök och med sig hade de en så himla bra födelsedagspresent. Liksom hallå!!!! HP och mat är ju mina främsta intressen.
 
Alla hjärtans dag kom och jag åt choklad, drack vin och hatade kärleken.
 
Jag följde glitternagellackstrenden och målade rymden på mina naglar.
 
Spelade in en låt hemma hos Nathan som vi aldrig släppte (minns inte varför den var ju fett bra).
 
Större delen av Februari spenderade jag mina lediga stunder hemma hos Nathan och Harry. Vi drack obscena mängder billigt rödvin (tre flaskor för fem pund på butiken runt hörnet), hade fester och lyssnade på Robyn och Bruce Springsteen.
 
Helena Cantarell Westlife ritade det här fina porträttet och jag blev så där rörd som man bara blir när man är stolt över sina kompisar.
 
Sen hände den där fantastiska kvällen som jag aldrig kommer tro var på riktigt. Sista kvällen i Februari när jag tillsammans med Harry och Nathan lyckades komma in VIP på the NME awards och jag fick träffa mina tonårsidoler. På bilden står vi backstage och håller i Arctic Monkeys pris. Världens sjukaste kväll! Läs hela storyn i det här inlägget
 
Mars kom och det var så himla blommigt överallt.

Sista veckorna var det dödsvarmt och jag fick äntligen kramas med Elina och Gutti i en hel vecka. Så himla lyxigt.
 
Sista kvällen i Mars var det till och med så varmt att man kunde sitta så här avklädd på uteserveringar även fast det var mitt i natten. Åh vår. Längtar.

Jag lever, jag bara gör inget vettigt.

Alltså jag gör inte så mycket spännande för tillfället. För det mesta fryser jag bara, klagar, äter kex och tittar på tv-serier (/skriver uppsatts). 
En annan sak jag gör är att följa julkalendern. Tycker verkligen de gjort ett bra jobb med uppföljaren till Mysteriet på Greveholm och även fast den är inte riktigt lika spännande som orginalet eller förra årets julkalender (Tjuvarnas Jul) tycker jag verkligen att man borde se den. 
 
Ja det var väl inte så intressant. Jag jobbar på en årssummering. Det blir roligare. Hej hej!
 

Ang. STORA problem

Danny frågade förra veckan vad jag önskar mig i julklapp. Självklart svarade jag "ingenting" för jag vill inte ha något av honom och det blir bara jobbigt när man inte vet vad man ska köpa till varandra och så blir det stelt när man får något man inte gillar och sen måste man ha på sig saken eller använda den hela tiden för att visa hur mycket man tycker om varandra. Nej tack, usch. Jag vill inte vara med om det ska vara så. Tyvärr insisterar han på att köpa julklapp ändå och jag ba "MEN HALLÅ VAD SKA JAG KÖPA TILL DIG DÅ?!?!" och han ba "nothing" och jag ba "ta bort mig här ifrån". 
 
Nu måste jag alltså hitta på något riktigt skitbra att köpa till världens knepigaste person. Jag har såklart några jättebra idéer men de kostar alla ungefär femton miljoner spänn eller är helt omöjliga att få tag i. Helt plöstligt från ingenstans kom liksom värsta stressen och pressen. Vad hände med all I want for christmas is you och sånt skit? IS OUR LOVE NOT GOOD ENOUGH?!? Åh drama.
 
Är det möjligtvis så att någon ruvar på lite schyssta tips?!
 
Bara för att alla inlägg bör komma med en bild.

Hanna Beth

Alltså glöm inte att lyssna på Hannas (aka Västerviks finest) fantastiska musik. Hon kommer bli världsstjärna och jag vill att ni ska minnas var ni hörde henne först!
  

Sympativeggo, rockstjärnor och ännu mer julpepp.

Söndag igen?!?! Alltså jag fattar inte hur tid fungerar längre. Det liksom bara försvinner och det känns som att allt jag hinner blogga är veckosummeringar. Nåväl, här kommer den.
 
Veckofusk, den här bilden är från förra söndagen men jag ville bara visa alla fina grönsaker Danny hade med sig. Han är världens bästa sympativeggo och försöker hela tiden komma på nya vegetariska rätter att laga med mig. Från vänster till höger ser ni en prima squash, två zucchinis, rödbetor, spring onions, lök, lime, aubergine, paprika och vitlök. Vi gjorde currygryta av den här grönsaksfesten med kokosnötsmjöl och krossade tomater. Till eftis åt vi papaya.
 
I måndags efter skolan skyndade vi till Camden för att gå på decembers Songwriter's Circle som för första gången hölls på The Camden Lock Tavern. Jag var vrålis och beställde in en bönburgare. Den var ju god och så men alltså THE CHIPS! Godaste pommesen (va hur säger man?) jag ätit någonsin. Utan att överdriva. 
 
Kvällens tema var rock och Amy sjöng sina dängor.
 
Harry och Nathan var coola som vanligt.
 
Jay (min showcaselärare) var kvällens värd och spelade två av mina favoritlåtar.
 
Jag hade rosa läppstift nästan varje dag. 
 
Onsdagen började med elevrådsmöte (efter det tredje mailet från skolan anmälde jag mig som frivillig representant från vår klass med ett mail där det enda jag skrev var "I volunteer, I volunteer as tribute. Regards Katarina Gunnerholm"...tjejen som fick mailet fattade inte referensen). När vi var klara åt jag halloumipanini med soltorkade tomater, ruccola och coleslaw med dill (som smakade skagenröra, helt sjukt) på Belvedere Organic, ett polskt café som har prisvärd ekologisk mat.
 
På kvällen åkte jag till Kentish Town för att sjunga på en open mic med Bobby.
 
Fredagen var en lång julklappsjakt i centrala London. När jag kom hem till Angel hade det blivit mörkt och änglavingarna var så himla glittriga med all julbelysning.
 
Jag fick feeling och bakade havrekakor med russin, kanel, äpple och vanilj (halleluja) innan jag åkte till Walthamstow där jag hade för trevligt för att komma ihåg att ta bilder. Danny och jag åt pizza och drack Leffe i the village, promenerade i regnet och när vi kom hem tände vi julgranen i vardagsrummet. 
 
Lördagen gick också i julklappens tecken och jag hittade den här boken. Först trodde jag det var någon slags skämtbok men efter att skummat igenom några kapitel förstod jag att det här var en helt superseriös guide till Twilight-serien. Twilight måste vara det mest lättlästa påhittet i världshistorien och även fast det berör ovanligheter som vampyrer, varulvar och sånt så är det ganska svårt att inte förstå vad allt handlar om. Trots det kände någon behovet att langa en guide för att förklara böckerna. Alltså jesus i krubban; vad händer med världen?!?!
 
På kvällen filmade jag en flashmob på St Pancras som vi anordnade som marknadsföring av Nadines första singel som släpps innan jul. Planen var att Nadine skulle spela låten på ett av de offentliga pianon på stationen och i refrängen skulle alla kompisar komma från ingenstans och sjunga med.
När vi var klara gjorde vi samma sak i tunnelbanan (fast utan piano förstås) och sedan gick vi runt i Angel och sjöng på lite olika ställen (till exempel i Camden Passage där jag tog bilden).
 
Vi avslutade på The New Rose, just another pub på Essex Road där vi drack mulled wine och pale ale. Det var sjukt mysigt och superjuligt. Det ska bli så spännande att se hur det går för singeln när den släpps!
 
Idag har jag pluggat, städat och skrivit julkort (i know, jag är så himla flitig). Är väldigt nöjd över mina julkort i år. Man ser det inte så bra på bilden men de är liksom i flera lager (3D woho).
 
Nu smakar allt jag äter klister men om några dagar vet jag några svenskar som kommer bli väldigt glada. 

Ta en paus

Crikey! Ännu en vecka har flugit förbi och efter nästa är den här terminen slut. Helt plötsligt fick jag tusen saker mer att göra och allt måste vara färdigt NU NU NU. På mitt nattduksbord ligger en lista på 21 punkter. De allra viktigaste är följande;
 
1. Skriv uppsats
2. Skriv om terminens bästa låtar så de blir bättre och planera presentation
3. Producera/skriv hiphop-låt
4. Sök stipendier
5. Leta jobb
 
Väldigt viktiga grejer helt enkelt. Jag skulle/borde kanske börjat när jag kom hem från skolan, men istället har jag ätit mat, skrattat åt saker på tumblr, skypeat med gamla kompisar och sett Niceville. Det kanske låter dumt och oansvarigt, men ibland måste man få ta en paus från allt, bädda ner sig i sängen och gråta sönder ansiktet till en supersorglig film tills snoret och mascaran bildat världens äckligaste lilla pöl på kudden. Det måste man. Annars blir man knäpp.
 
Fakta.
 
 
Alltså Niceville hur bra var inte den!?!?! Folk får säga att den är klyschig bäst de vill, jag ger den tre av tre kvastar och tycker att allt folk som tycker annat kan "go fly a kite" som man säger i England.
 

JAG ÄR JU SÅ HIMLA ROLIG

Det märks att terminen närmar sig mot sitt slut när ens middag består av couscous med svartpeppar och frukost blir en lucka i chokladkalendern och en kopp te. Alltså så schaskigt är det inte, men jag längtar lite till det där fullproppade kylskåpet i Stockholm som jag återförenas med om bara två veckor. 
 
Jag kom precis hem från en open mic night i Kentish Town. Så här såg det ut ungefär.
 
Stället hette The Oxford och låg på 265 Kentish Town Road.
Den här killen var ljudtekniker och världens idiot, men jag fick ju snacka med bästa Bobby så jag brydde mig inte så mycket.
 
The Oxford är en himla trevlig pub (lite dyr kanske) med mysig inredning.
 
De hade verkligen gått all in med juldekorationer och mysfaktorn var så hög att jag ville bara gosa med allt.
 
Den här duden spelade dödspunk och såg lite ut som om han nyss rymt från ett mentalsjukhus. Jag var inte riktigt säker på om jag skulle vara livrädd eller tokdigga så jag gjorde lite både och.
 
Den här tjejen hette Fiona och hon var så himla toksöt. Hennes låtar behöver lite hjälp av ett proffs (eller mig, moahahha) men hennes röst var sjukt orginell och liksom hallå, vem gillar inte cute asians?!?!!?!?!?
 
Sen tog Bobby till scenen, gjorde sin grej och var bäst som vanligt. Jag blev mkt mkt avundsjuk på den perfekta Kalle Anka-granen. Kort och tjock och asamycket ljus.
 
De här typerna kallade sig själva för Albion och var ganska bra. Tillräckligt bra för att jag skulle känna "åh nej måste jag spela efter de här tuffingarna?!?!". 
I regel dricker jag aldrig innan jag sjunger för det gör att jag helt tappar kontrollen över mina nerver och blir typ jättefull på en munfull bärs, men ikväll var allt så juligt, trevligt och jag var tvungen att vänta så länge på min tur att jag kanske råkade dricka ett pint eller två. Min fullighet (yes jag får hitta på ord om jag vill) resulterade i att jag trodde att jag var världens skojis och varvade mina sorgsna låtar med något slags standup-nummer. Bobby såg lite orolig ut men det gick hem hos resten av publiken och jag varvade flera nya fans. 
 
Nu är det dags att kinesa, imorgon väntar världens längsta skoldag och kanske ett eller två nervösa sammanbrott. 
Önska mig lycka till!
 

Re: öppet brev till de högre makterna

För lite mer än tre månader sedan publicerade jag ett öppet brev till diverse högre makter här på bloggen där jag pratade lite om den totalt försvunna kärleken och den förbannade konflikten med att vara sig själv vs. hela tiden höra att man måste ändra på sig eller inte är tillräckligt bra. Brevet slutade så här:
 
 
Som på beställning kom han bara två veckor senare. Först var jag skeptisk och inte alls säker på att han var något för mig, för jag kände honom inte och tänkte att han säkert var en idiot (p.g.a. statistik i min dejtinghistoria), men nu vet jag vem han är, den här underbara, knäppa och fantastiska människan som gör hela insidan alldeles varm. Han får mig att skratta hejdlöst, inspirerar mig och tillsammans är vi bara så himla bra. Han gillar mig som jag är och jag behöver inte låtsas någonting en endaste sekund. Det är så ärligt, öppet och naturligt, som om vi på ett sätt alltid känt varandra.
Allt har gått så himla snabbt och det gör mig nervös och väcker den där bittra skeptikern i mig som vill göra listor, sakta ner och tänka saker som "om det är för bra för att vara sant så är det säkert det". Men jag vägrar låta den sidan fatta tyglarna och litar på att mitt sunda förnuft är tillräckligt stabilt för att låta hjärtat galloppera lite grann. 
 
Så om det visar sig, på räkenskapens dag, att det här mötet var arrangerat av någon slags matchmaker in the sky vill jag bara passa på att uttrycka min tacksamhet. För något annat vore ohyffsat. Here it goes; tack så jävla mycket högre makter, det gjorde ni bra.
 
Om allt går åt helvete så har det i alla fall varit toppen och i slutändan så är det väl ändå det som räknas?

Återföreningar, julpepp och en ny älskling.

Glad första advent! Den här veckan har varit galet hektisk men full av roligheter. Vi tar en titt!
 
Måndagslunchen på The Olive Tree var falafel med tahinisås , sötpotatisgryta med spenar och kokos och mumsig sallad.
 
I skolan fick vi leka med ny utrustning och vi tog en sväng in i studion för att kika på allt kul som finns där inne. Här har vi "the vocal booth", oj vad jag längtar efter att spela in där inne. Superproffsigt.
 
Polly imponerade som vanligt med sitt asatuffa gitarrspel!
 
Tisdag och dags för att skriva veckans låt till "Artist writing project". Briefen var att skriva en originell kärlekslåt med "Love" i titeln. Jag sabbade två strängar på gitarren och skrev istället på mitt harmonium. Jag blev nöjd med resultatet fast lyckades inte få med "love" i titeln.
 
På kvällen åkte jag till Hattie i Kensal Rise för att återförenas med gamla klasskamrater, äta pasta och spela ny musik. Här har vi hela vackra gänget i Hatties fina kök.
 
Hattie bor i ett superfint hus med sin man och sina tre döttrar. Första gången jag var där såg jag den här tavlan och sa "wow Hattie, I really love your painting, it's so Rauschenberg inspired" och hon svarade "Kat, it is a Rauschenberg". Snacka om att jag blev paff, en helt äkta Rauschenberg framför mina ögon. 
 
Hattie var först ut att spela för oss. Oj vad jag saknat hennes röst och låtar.
 
Efter henne spelade Hadas. Hadas är från Jerusalem och har det extra tufft nu eftersom hon är orolig för sina nära och kära där nere. Jävla krig alltså.
 
Bobby. Killen som sjunger som England och spelar gitarr som hela världen. Vi bestämde att jag och Nadine ska sjunga stämmor på hans EP som han ska spela in i vinter. PEPPEN!
 
Georgia, skolans alldeles egna Joan Jett. Hon är så jävla cool.
 
Alex, killen som lyckats få till bäst mustasch under Movember.
 
Jag var superpömsig och låg på golvet medans Nadine pillade mig i håret. Märkte inte förrän efter hon tagit bilden att jag låg på en liten dalahästkudde. 
 
Caroline spelade en hurtig låt på ukulelen och jag kunde inte sluta le.
 
Sophie fick spela sista låten innan jag var tvungen att skynda hem för att skriva en hitlåt via skype med Angela och Polly. Om det är något jag är säker på så är det att Sophie kommer vara delaktig i att skriva av några av de största soul/blues/pop-hitsen de kommande tio åren. Hon är grym!
 
På onsdagen kom kylan och jag hade på mig fuskpälskrage och hatt resten av veckan.
 
På kvällen skyndade jag från skolan till Islington för att se Thea Gilmore på Union Chapel. För er som inte minns eller inte vet så är Thea Gilmore mamman i familjen som jag var aupair åt. Jag jobbade med dem sammanlagt nästan ett år mellan 2009 och 2011. Det är tack vare dem jag är i London och satsar på mina drömmar och nu hade jag inte träffat dem sedan förra november så jag var sjukt peppad.
 
Union Chapel ligger precis runt hörnet från där jag bor och är en av de coolaste konserthallarna i London. Världens bästa ljud och oerhört stämningsfullt.
 
Jag har inte sett dem spela sen våren 2011 så jag var väldigt taggad och det var jättekul att se dem med det nya bandet. 
 
Thea är hon som står i mitten (förstås) och killen med gitarren är Nigel, hennes man. Nigel är en av mina bästa vänner i hela världen och jag grät lite grann när jag var tvungen att säga hej då.
 
Konserten var en succé och efteråt fick jag mingla backstage med skivbolagsgubbar och andra personer man måste imponera på. Vi bestämde att jag måste åka upp till Nantwich innan jul och jag blev bokad till att spela på deras Words & Music festival nästa höst (iiiihh!).
 
Torsdag; vi spelade upp våra indie anthems i studion (JÄÄÄVLAR VAD LJUDET ÄR BRA) och jag fick högsta betyg och alla ba "woow vem är det som sjunger???!?" och jag ba "it's ma booooyfriend". 
 
Hemma hade min klädstång kollappsat och skapat värsta kaoset i mitt rum.
 
Så jag bestämde mig för att fly. Nere på Essex Road hade de öppnat en julaffär. Väldigt knäppt.
 
Jag tog bussen till Stoke Newington för att träffa Danny. Vi gick till The Jolly Butchers på 204 Stoke Newington High Street (som är specialister på ale) för att ta oss ett halvt pint innan middagen, men det var så varmt och mysigt på puben och alet var så himla gott att vi var tvungna att stanna två pints till. Jag drack en ale från Kernel som smakade mango. MUMMA!
 
Lagom lulliga skydade vi genom kylan till Rasa, en vegetarisk indisk restaurang på 55 Stoke Newington Church Street. Jag åt Nair Dosa, en slags pannkaka fylld med en curry på rödbetor, potatis, morrötter, chili, ingefära och typ allt indiskt som är gott. Till det åt jag sallad med citron, kokos och avocado. Allt mitt kostade sammanlagt 7.50 pund. 
 
På fredagen åkte jag till Wunjos på Denmark Street för att hämta min nya gitarr. Alltså jag har stannat inne hela helgen och bara spelat, spelat och spelat. Den låter helt perfekt för min spelteknik och jag är så lycklig att jag vet inte var jag ska ta vägen. Nu behöver jag bara döpa den.
 
Lördag och äntligen dags att öppna chokladkalendern som frestat mig sen mamma tog med den från Sverige.
 
Jag tog paus i gitarrspelandet och låtskrivandet för att handla lite på Upper Street. After Noah (där jag köpt nästan alla affischer till lägenheten) hade finaste julskyltningen.
 
Nu är vi här; söndag. Felicia har ingen kalender så jag lät henne öppna lucka två.
Nu stryker jag saker från min to-do-list och väntar på att Danny ska komma hit med varor så vi kan laga middag.
 
HEJ HEJ!
 
 
 
 

Here you are again

Så var det december igen. Helt plötsligt. Vad har hänt med det här året? Det liksom bara försvann. Är det verkligen möjligt att jag bott i London i ett helt år och mer? Är det verkligen sant att nästa år är 2013?
2012 har jag sagt hej då till Sverige flera gånger än någonsin, blivit en större människa och lärt mig otroligt mycket. Jag har lärt känna ansikten som blivit så himla viktiga för mig nu och jag har saknat gamla ansikten mer än jag trodde var möjligt.
Jag tänker på morfar varje dag och hoppas han vet det. Jag hoppas mamma och mormor vet att jag är här för att här är jag lyckligare än någonsin och inte för att jag vill vara taskig. Jag tänker på mycket, kanske för mycket, men så får det vara, för sån är jag. 
 
Hej december! Vad händer nu?

RSS 2.0