Vissa dagar tar aldrig slut
Idag hade jag mitt första möte med Amy Studt. Hon är ungefär det trevligaste jag mött på två fötter, och det ska bli jätteintressant att se hur det här förhållandet kan hjälpa mitt låtskrivande.
Musicality-grejen gick helt okej. Jag hörde inte mig själv ordentligt i monitorerna och jag var så förvirrad över vart jag skulle titta, in i kameran, på publiken, på ljudkillen. Pffhu. Trött tjej, med trötta fötter, trött skalle och trötta stämband. Jag försöker skriva en låt till imorgon, men mitt huvud är äggröra.
Vi lämnar det här så återkommer jag när jag kan formulera en ordentlig mening.
Musicality-grejen gick helt okej. Jag hörde inte mig själv ordentligt i monitorerna och jag var så förvirrad över vart jag skulle titta, in i kameran, på publiken, på ljudkillen. Pffhu. Trött tjej, med trötta fötter, trött skalle och trötta stämband. Jag försöker skriva en låt till imorgon, men mitt huvud är äggröra.
Vi lämnar det här så återkommer jag när jag kan formulera en ordentlig mening.
Jag måste skaffa lite schyssta bilder att ha på min artistsida. Problemet är bara att jag alltid är sjukt obekväm framför kameran om det inte är jag själv som tar bilden. What to do? Tips?
Nytt från artistplaneten
Mina vänner!
Visst är det trist att ni bor ända borta i Sverige och aldrig kan gå på mina spelningar? Astrist, verkligen, därför ska jag ha en webspelning imorgon som sänds via "Musicality". Spännande va?
Om ni surfar in på den här webadressen; http://musicality.tv/music/the-institute-of-contemporary-music-performance, imorgon klockan åtta (svensk tid) så kan ni låtsas att jag står och sjunger i ditt vardagsrum/kök/badrum/din trädgård.
Visst är det trist att ni bor ända borta i Sverige och aldrig kan gå på mina spelningar? Astrist, verkligen, därför ska jag ha en webspelning imorgon som sänds via "Musicality". Spännande va?
Om ni surfar in på den här webadressen; http://musicality.tv/music/the-institute-of-contemporary-music-performance, imorgon klockan åtta (svensk tid) så kan ni låtsas att jag står och sjunger i ditt vardagsrum/kök/badrum/din trädgård.
Nu ska jag fortsätta spela in min electrolåt. Vet ni...det låter faktiskt ganska coolt.
Premiär för bara ben
Hey peeps! Spelningen igår blev tyvärr inställd, men jag ska få spela där igen snart så det känns helt okej.
Nu ska jag iväg till skolan, men tills jag har något viktigt att berätta (/en gullig kaninbild att visa) kan ni titta på några bilder från spelningen i lördags.
Vädret fortsätter att överraska och idag har jag bestämt mig för att låta mina bländade vita ben smaka på solen (läskigt, spännande, etc.).
Nu ska jag iväg till skolan, men tills jag har något viktigt att berätta (/en gullig kaninbild att visa) kan ni titta på några bilder från spelningen i lördags.
Helschysst att spela utomhus med gratis Carola-fläkt. Det ger lite extra feeling liksom.
Hard Work Work
Wuff! London svettas bort i 30-graders värme och jag har precis haft spelning i solskenet på Proud i Camden. Det var helt underbart! Fin publik som klappade mycket, gratis öl, gratis mat och pengar rakt i fickan. Det vill jag lova inte är varje dag man får betalt för att skråla sina låtar i en halvtimme. Mkt mkt välkommet.
Nu ska jag sträcka ut benen och vila rösten. Imoron har jag spelning i Chelsea på the Hollywood Arms och då ska jag spela i en och en halv timme (!!!!).
Nu ska jag sträcka ut benen och vila rösten. Imoron har jag spelning i Chelsea på the Hollywood Arms och då ska jag spela i en och en halv timme (!!!!).
Under the Apple Tree
Idag har det varit 29 grader här i London och nu sitter jag utmattad på golvet med en tjejcider i handen och väntar på att en hitlåt skall spottas ut ur min kropp.
Det känns som att det här kan bli en lång kväll.
Här är en bild Lovisa tog när jag spelade i måndags, med en redigering jag gjorde via nya grejen "remby".
Kall läsk och Jakob Hellman i gräset
Imorse lät jag bli att borsta håret och sminka mig.
Istället satte jag på mig min finaste klänning och bestämde mig för att gå på skrivutflykt.
Till parken vid Highbury & Islington där gräset var så högt att man kunde gömma sig.
Jag köpte en "Lemonade Lolly" från glassbilen...
och hade på mig mina fina skor som jag köpte när mamma hälsade på mig i Liverpool förra våren.
Det var najs.
Veckans låtskrivarutmaning
Den här veckan har jag tre låtar jag måste skriva.
1. I Structure, Style & Content måste jag skriva en electronicalåt. Det kan vara allt mellan electropop till techno och house.
2. I Write to Brief (som är typ som co-writing) ska jag skriva introlåten till en påhittad tv-serie som heter "Hillside". Målgruppen för serien är mellan 15-25 och det viktigaste är att låten skall tålas att spelas tusen gånger om utan att bli irriterande.
3. Till Solo Writing den här veckan har jag fått två titlar av min mentor (om ni inte minns vad det är kan ni läsa det här inlägget), Under the Apple Tree och Tomorrow Never Comes. Meningen är att jag ska välja en av titlarna och skriva en låt till den. Just nu lutar det åt första alternativet, men vi får väl se vad som händer när magin kickar in.
1. I Structure, Style & Content måste jag skriva en electronicalåt. Det kan vara allt mellan electropop till techno och house.
2. I Write to Brief (som är typ som co-writing) ska jag skriva introlåten till en påhittad tv-serie som heter "Hillside". Målgruppen för serien är mellan 15-25 och det viktigaste är att låten skall tålas att spelas tusen gånger om utan att bli irriterande.
3. Till Solo Writing den här veckan har jag fått två titlar av min mentor (om ni inte minns vad det är kan ni läsa det här inlägget), Under the Apple Tree och Tomorrow Never Comes. Meningen är att jag ska välja en av titlarna och skriva en låt till den. Just nu lutar det åt första alternativet, men vi får väl se vad som händer när magin kickar in.
Min mentor är Amy Studt som är singer/songwriter. Misfit som är en av hennes hits var min en av mina favoritlåtar när jag var 11. Den där åldern när jag hade ficklampan som mikrofon och vickade på höfterna framför spegeln och låtsades att jag var på Wembley Stadium.
Jag har inte träffat Amy än men vi har mailat och hon verkar jätteschysst så det ska bli superkul att få jobba med henne. PEPPEN!
Solsken, cyklar och bästisar
Vädergudarna måste läsa min blogg, för vad vaknade jag upp till imorse om inte strålande sol, sommarvärme och världens vackraste dag.
Jag svettades som en galning på väg till bussen, trots att jag var nästan naken.
Precis så här vill jag att ingången till mitt framtida drömhus ska se ut.
Bussresan tog mig till Hyde Park där jag hyrde cykel med Nathan och Harry.
Aka Londons bästa killar.
Vi kikade på monumentet vid Royal Albert Hall.
Harry♥
Nathan♥
Vi hade det skönt i gräset.
Tittade på himlen.
Sen fick vi sällskap av Lauren...
...och Nathans kompis.
Det var typ det vi gjorde. Vi bara cyklade runt, åt vindruvor, matade korpar och hade det bäst. Efteråt var jag modig nog att cykla hela vägen hem genom stan (MITT I TRAFIKEN!!!!!!!!) och nu dricker jag en Leffe till tonerna av Rysslands eurovisionbidrag. Snart ska jag skriva en hitlåt. Snart.
KÄRLEKSMÅNDAG
Åh jag har haft en världsabra kväll med spelning som gick toppenbra trots trasig röst och bäst av allt var att vännerna Lollo, Julia, Micke, Mathilde och Maggan var där och hejade sitt allra bästaste.
Imorgon väntar låtskrivarstuga och pizza. Det är dags för det tänkte jag. Pizza alltså.
Det är så fint när personer man träffar så sällan helt plötsligt dyker upp i London och öser kärlek och svenskhet över den annars gråtrista vardagen.
Imorgon väntar låtskrivarstuga och pizza. Det är dags för det tänkte jag. Pizza alltså.
Paris je t'aime
Ännu en dag med ogenomtränglig, kall, grå himmel här i London. Träden är gröna och blommorna är många, men det verkar som att våren inte förstått att den ska vara här nu. I såna här stunder kan jag inte låta bli att längta till förra året när jag var i ett sommarvarmt Paris. Guldiga soldagar i Le Marais, prunkande trädgårdar med rosor stora som knytnävar, superfet morgonyoghurt, rosé vid kanalen, superblondt hår, kyrkor som får en att tappa andan, ömma fötter i Montmartre, biofilmer från 50-talet och en Mimmi som är det allra vackraste Paris har att erbjuda.
Sen sist vi hördes har jag...
...varit på releasespelning för Jonathan Whiskerds nya EP
...tappat rösten pga dålig belting och förkylning
...jag skämts över att min lärare bestämt sig för att para ihop mig med en gammal elev
...ätit ägg
...blivit bokad för en spelning på måndag via killen läraren försöker gifta bort mig till
...sett Legally Blonde
...skrivit en halv hit
...bestämt mig för att bli bäst i världen på allt jag tar mig för
Optimism baby, it's all about optimism.
Torsdag, Thursday, Donnerstag.
Adela och jag har pyjamasparty hemma hos mig. Vi har lagat thaimat, druckit rödvin och tittat på Tintin.
Snacka om fet torsdag.
Snacka om fet torsdag.
Om du vill kan du adda mig på MSN
|
Från Man 45, Ämne: Hey Hey Hey Hoppas du mår bra.... |
Mvh /Katarina, elak men kul.
Igår, idag, nu.
Igår var jag på 50-årsfest, drack för mycket gin, provade whiskey med äppeljuice (hur gott som helst), dansade swing på Joe's med Martin och Olivia tills jag hade ont i hela kroppen, bytte nummer med en kille som såg ut som John Snow i Game of Thrones, dansade till "I've had the time of my life" och kom hem precis när det började bli ljust.
Det var åssom. Helt åssom.
Idag har jag legat i koma, städat, handlat nödvändigheter som spenat och läsk, och i affären träffade jag på en gammal kompis från gymnasiet. Helt sjukt. Världen är liten etc.
Nu ska jag äta glass, kramas med Felicia och titta på the Departed.
Det var åssom. Helt åssom.
Idag har jag legat i koma, städat, handlat nödvändigheter som spenat och läsk, och i affären träffade jag på en gammal kompis från gymnasiet. Helt sjukt. Världen är liten etc.
Nu ska jag äta glass, kramas med Felicia och titta på the Departed.
Det var jättekul att vara ute med Martin och Olivia igår. Olivia är världens bästa wingman och superbra på have-you-met-Ted-metoden, hade det inte varit för henne hade jag aldrig vågat snacka med snyggaste killen på klubben.
God morgon
Kom igen, vi dansar lite!
Nytt från låtskrivarverkstan
Åh jag kan inte slita mig från
hur kul det är med min nya mikrofooon.
Allt som saknas nu till min hemmastudiå
är en och en annan xylofon
Smygprovar nya leksaken så här mitt i natten. Bara för att det är så svårt att låta bli.
Visade mamma hur man kommenterar...
God morgon modebloggen (!?!)(identitetskris etc.)
Flanellskjorta från MQ's herravdelning, mammas gamla mockajacka, kjol från H&M och väska från Myrorna i Hjorthagen.
En dag i Regent's Park
I lördags var jag och Felicia på långpromenad i Regent's Park.
Hypernöjda över att solen sken för första gången på en månad.
Det var så himla fint överallt och fullt av kära personer...
...gulliga fik.
...och ekorrar förstås.
Ett stycke utmärkt bro att ta posebilder vid.
Och en till hoppbild såklart.
KOLLA ALLA TUSENSTJÄRNOR! Så värt pollenchocken.
Sen tittade vi på alla tranor, de är så fina och häftiga när de flyger.
(OBS! Duva! Inte trana)
Sen tog parken slut och vi tog sista bron...
...förbi blåblåa blombuskar...
...ner på Marylebone high street. Där är det otroligt "posh" och fullt av fina butiker.
Till exempel Bonpoint, där de har de allra puttigaste kläderna i hela England.
Sen fick kameran åka ner i väskan och vi tog bussen hem till Angel där vi åt burritos och gottade oss åt hur bra vi hade det.
Hur mycket är för mycket?
Ibland brukar jag fråga mig själv "spenderar jag och Felicia för mycket tid tillsammans?".
Till exempel i morse när jag sminkade mig och Felicia åt frukost...
Svaret är alltid nej. Det går inte att få nog av den här bruden. Hon är ju ursnygg, kan allt om Afrika och är en hejare på alfapet.
En livs levande my little pony
Den här tjejen satt mittemot mig på overground tåget häromdagen.
Hon var som en levande pastelldröm, eller en my little pony. Allt var i ljusrosa, mintgrönt, babyblått och ljuslila.
Jag tror hon försökte matcha sina nya docs.
Det gjorde min dag och jag drömmer nu i hemlighet om turkosa ögonbryn och rosa sockervaddshår.
Att hon läste feministisk kursliteratur gjorde ju henne bara ännu coolare.
Ska vi leka doktor?
|
Jag vet att alla väntat på nästa läbbiga dejtmejl men jag har inte riktigt orkat rota runt i den inkorgen på ett tag. Men nu har jag samlat på mig en del och här kommer den senaste favoriten: Man 28 år, Ämne: ... Hej, |
"Öppnar upp privata praktiken"(!??!?!). Det är lite skämmigt att ha kul åt internetcreeps, men det är svårt att låta bli.
Kanske är jag bara lite rädd
Det här med att jag ska stanna i London i två år till börjar sjunka in i min hårdkokta skalle. Att bara skriva det får hjärtat att börja klappa tokhetsigt och jag känner helt plötsligt att jag måste gå ut och ta en nypa luft.
Jag vill inte gärna beskriva mig själv som en velig person, velig överlag känns som ett väldigt osexigt karaktärsdrag, men jag har alltid blivit nervös över att fatta beslut, allt från att välja utbildning till vilken sorts kaffe jag ska beställa. Nu när jag fattat ett av de största besluten i mitt liv (drama, drama, drama) är det inte mer än naturligt att mina veliga idiotdrag får fnatt och ålar runt i kroppen som en slemmig orm.
När jag var liten ville jag bli brandman, häxa eller poet. När jag sedan som förvirrad 10-åring såg Coyote Ugly för första gången var jag säker på att jag vill bli bordsdansande bartender låtskrivare. Det var som att Violet Sanford visade mig en möjlighet som jag aldrig tänkt på tidigare. Lite som att upptäcka att storken inte levererar syskon i farstun insåg jag att musik inte bara finns, det är någon som skriver den. Jag minns att jag satt vid mitt piano när alla sov och tänkte att jag satt på ett tak i New York och allt jag ville sjunga på engelska lät jättebra och inte alls påhittat.
Våren i nian blev jag dumpad för första gången och jag skulle uppträda på en nationaldagskonsert inför massa pensionärer och barnfamiljer i Kyrkviken. Det var första gången jag ensam spelade en av mina egenskrivna låtar inför en stor publik. Jag spelade "Gasoline" en låt om hur ont det kan göra i ett 15-årigt hjärta, och jag kommer ihåg hur tyst det var precis innan alla började klappa. Efteråt kom en journalist från lokaltidningen och ville intervjua mig för hon tyckte att jag var bra. JAG VAR BRA! Det var bästa känslan någonsin och jag tror att jag visste då (även fast jag skulle börja teaterprogrammet till hösten och aldrig trodde jag var bra nog) att jag aldrig skulle vlija något så mycket som att berätta mina berättelser med gitarren på magen och hjärtat på rätt ställe.
Nu är jag här. Mycket större, mycket modigare och flera hjärtesorger senare och jag är på väg att bli det jag velat sen ljusen släcktes och Violet Sanford drog på sig sina läderbrallor och började sjunga "Can't Fight the Moonlight".
Precis som Violet.
Jag vill inte gärna beskriva mig själv som en velig person, velig överlag känns som ett väldigt osexigt karaktärsdrag, men jag har alltid blivit nervös över att fatta beslut, allt från att välja utbildning till vilken sorts kaffe jag ska beställa. Nu när jag fattat ett av de största besluten i mitt liv (drama, drama, drama) är det inte mer än naturligt att mina veliga idiotdrag får fnatt och ålar runt i kroppen som en slemmig orm.
Varför är det så ångestladdat?
När jag var liten ville jag bli brandman, häxa eller poet. När jag sedan som förvirrad 10-åring såg Coyote Ugly för första gången var jag säker på att jag vill bli bordsdansande bartender låtskrivare. Det var som att Violet Sanford visade mig en möjlighet som jag aldrig tänkt på tidigare. Lite som att upptäcka att storken inte levererar syskon i farstun insåg jag att musik inte bara finns, det är någon som skriver den. Jag minns att jag satt vid mitt piano när alla sov och tänkte att jag satt på ett tak i New York och allt jag ville sjunga på engelska lät jättebra och inte alls påhittat.
Våren i nian blev jag dumpad för första gången och jag skulle uppträda på en nationaldagskonsert inför massa pensionärer och barnfamiljer i Kyrkviken. Det var första gången jag ensam spelade en av mina egenskrivna låtar inför en stor publik. Jag spelade "Gasoline" en låt om hur ont det kan göra i ett 15-årigt hjärta, och jag kommer ihåg hur tyst det var precis innan alla började klappa. Efteråt kom en journalist från lokaltidningen och ville intervjua mig för hon tyckte att jag var bra. JAG VAR BRA! Det var bästa känslan någonsin och jag tror att jag visste då (även fast jag skulle börja teaterprogrammet till hösten och aldrig trodde jag var bra nog) att jag aldrig skulle vlija något så mycket som att berätta mina berättelser med gitarren på magen och hjärtat på rätt ställe.
Nu är jag här. Mycket större, mycket modigare och flera hjärtesorger senare och jag är på väg att bli det jag velat sen ljusen släcktes och Violet Sanford drog på sig sina läderbrallor och började sjunga "Can't Fight the Moonlight".
Varför är det så jobbigt att stanna? Kanske jag saknar min katt, kanske längtar jag lite efter min familj eller kanske jag vill känna hur kallt det är att doppa fötterna i Östersjön innan sommarsolen hunnit göra sitt? Kanske undrar jag vad som händer hemma hos Helena ikväll eller vem som hånglade med vem på Debaser. Kanske är det för att jag vet att det är så svårt. Kanske är jag bara lite rädd.
Precis som Violet.
Saker som smälter hjärtat
Den här videon gjorde mig nyss precis lika varm och luddig på insidan som jag blev när jag såg Juno första gången.
Lonely is a freedom that breathes easy and weightless, and lonely is healing if you make it.
Billigaste manikyren
Igår efter middagen när jag och Felicia tittade på Pocahontas bestämde jag mig för att jag ville ha rymdnaglar.
Jag har aldrig gillat lösnaglar och alltid när jag fixar naglarna förstörs de nästan med en gång eftersom jag spelar gitarr, men när jag såg att de här superspexiga framtidsnaglarna från Primark bara kostade ett pund (!!!) så kunde jag inte låta bli att testa.
Jag känner inte riktigt igen mina händer och blir lite lätt distraherad av att man kan spegla sig i dem, men jag känner mig astuff! Bäst är att de inte är särskilt långa, de är nog precis lika långa som mina naturliga naglar, och limmet verkar sitta stenhårt med tanke på att jag spelat gitarr hela morgonen och de har inte åkt av än.
Sexy in suede
Anledning två till varför jag får salta pastan med tårar den här månaden är den här vackra skapelsen.
En grön mockajacka!!!
Med fransar!!!!
Och paisleymönstrat foder!!!!!
Den är så bäst på alla sätt! Den luktar tant/vintagehipster men är hypercool och får mig att känna mig som värsta countrystjärnan. Jag hittade den inne på Weekdays mörka second hand-avdelning och jag tänkte... när man hittar en föräldralös grön mockajacka med paisleyfoder och fransar är det nästan ens skyldighet som människa att ge den ett hem.
Jesus Henry Christ
Det bästa med några dagars ledighet är att helt plöstligt finns hur mycket tid som helst att se massa bra filmer. Idag blev det Jesus Henry Christ som syrran tipsade om. Den var väldigt fin och gosig. Jag tycker ju att Toni Collette är heltoppen och alla filmer med smarta barn är i regel underbara.
Se den nu!
En dag i solen
Idag kom solen fram för första gången på en månad här i London och jag släppte genast alla skolböcker för att ge mig ut på stan. Jag promenerade bort till Soho, jag såg kanske Robert Downey Jr. men det var för bra för att vara sant så jag intalade mig att det bara var någon som var väldigt lik, köpte lyxsträngar till gitarren, dreglade över en handgjord australiensisk gitarr för 13 000 kronor som jag lyckades pruta ner till 10 000, men jag köpte den inte (jag är ju pank) och sedan råkade jag stöta på vännen Tova igen (ödet vill att vi ska hänga verkar det som). Jag gick och gick och gick in i Hyde Park där jag hittade parkens finaste träd. Där under det trädet satte jag mig med en flaska lemonad och lyssnade på She & Him, Jakob Hellman och Moldy Peaches, bara för att det är allra bästa solskensmusiken.
Sen åkte jag buss hela vägen genom stan (det allra bästa).
Sen åkte jag buss hela vägen genom stan (det allra bästa).
Nu lyssnar jag på Winter Wilson och tittar på djur.
Den här dagen får fem av fem toasters.
Love love love
Lovers!
Den här veckan måste jag möta den stora utmaningen att tillsammans med Alex skriva eftertextlåten till nästa stora brittiska rom-com (som till exempel Notting Hill, Love Actually och Fyra Bröllop och En Begravning).
Alex är från Arizona och har aldrig sett de här filmerna så med uppdrag att utbilda honom i vad som kan översättas till "ostighet" åker jag nu till nordvästra London för att introducera Hugh Grant till Amerika och potentiellt skriva en hitlåt. Vem vet, det kanske blir precis som i Music & Lyrics.
Den här veckan måste jag möta den stora utmaningen att tillsammans med Alex skriva eftertextlåten till nästa stora brittiska rom-com (som till exempel Notting Hill, Love Actually och Fyra Bröllop och En Begravning).
Alex är från Arizona och har aldrig sett de här filmerna så med uppdrag att utbilda honom i vad som kan översättas till "ostighet" åker jag nu till nordvästra London för att introducera Hugh Grant till Amerika och potentiellt skriva en hitlåt. Vem vet, det kanske blir precis som i Music & Lyrics.
Var tvungen att köpa de här filmerna....enbart i akademiskt syfte förstås.
Hot in hatt
När jag var i Sverige blev jag sådär helt övertygad om att jag var på semester i ett utomlandsland, vilket betyder att jag kunde luta mig tillbaka på den klassiska logiken "om man är utomlands så räknas det inte" och låta studentplånboken fläka ut sig till max när jag flanerade runt i diverse trendiga butiker.
Den här skepparhatten är en av alla anledningarna till varför jag nu inte kommer ha råd med mjölk till frukostgröten den här månaden.
Men det kan jag ju känna var fett värt.
Den får hänga på väggen bredvid min andra skepparkeps och bilden på morfar där han har en likadan på sig.
Min allra finaste morfar♥
Totally bejkis
Oj va kul jag hade igår! Nu blir det ostmackor och Kill Bill för hela slanten. Bakisgrisa är ju trots allt det enda vettiga man kan göra på en söndag. Fakta.
En kväll med favoriterna
Jag och Felicia lyssnar på Britney, Robyn och Beyonce, och dricker rom med cola. Ikväll ska jag dansa. It's a jolly good day in London town.
Dancysexy time
Någonstans mellan total förvirring och evig lycka
Jag trodde jag kom till skolan med en halvdålig låt idag. Min lärare tyckte det var en av de bästa jag någonsin skrivit.
Jag fattar ingenting.
Istället för att försöka begripa mig på allmänheten har jag stannat inne med en flaska ginger ale och börjat skriva på nästa låt, men nu vankas sängdags och jag vaggar mig själv till sömns med Elvis Presley och Bon Iver.
Jag fattar ingenting.
Istället för att försöka begripa mig på allmänheten har jag stannat inne med en flaska ginger ale och börjat skriva på nästa låt, men nu vankas sängdags och jag vaggar mig själv till sömns med Elvis Presley och Bon Iver.
God natt min fina värld.
Med risk för att bli en disneyklyscha
Det är torsdagkväll och som alltid är min panna i djupa veck över låten som måste spelas upp imorgon. Jag har redan skrivit två låtar den här veckan; en till jazzuppgiften och en co-write med Adela som skulle vara låten i eftertexterna till en film med titeln "The Dancer", men som alla vet räcker det inte med bara två låtar i veckan om man vill gå på ICMP.
Den här veckan i solo writing måste jag skriva en låt med titeln "make my own way", vilket jag direkt associerar med antingen dålig skatepunk, låtarna i disneyfilmer som sjungs av huvudkaraktären precis innan vändpunkten i dramat händer (typ "I'm on my way", "Just around the riverbend", "Little Town" och "Just can't wait to be king") eller något slags eurotrashnummer från någon artist vi alla önskar vi kunde glömma. Men eftersom det inte känns lämpligt att jag skriver en Disney/Les Miserables/Avril Lavigne/Björn Ranelid-låt och "My Way" redan är skriven så är det lite klurigt att få fram något alls.
Jag satsade på att skriva något peppigt, men det är än så länge enbart klämkäckt och tamt. Blö. Jag får väl slänga in lite känslor eller nåt. Kanske sjunga om nåt jävla ex eller något annat som triggar känslodammen att brista.
Vi ses på andra sidan den här långa natten.
Jag bor med de sämsta radiokanalerna
Att bo med Felicia är ungefär som att bo med Lugna Favoriter på morgonen och Mix Megapol på kvällen. Tidigare idag har klassiker som "Everything I do I do it for you", "There You'll Be", "You say it best when you say nothing at all" och "Love Lifts Us Up Where We Belong". Nu när middagen står på spisen ersätts den här smörparaden av hits ur eurovision-biblioteket och allt som Anastacia någonsin släppt.
Snälla skjut mig.
Snälla skjut mig.
Alltså England ♥
Jag måste göra det här.
How to be sexy on the internet
Alla säger alltid "Åh K! Du är så jävla foxy!!!!!!!!" "Hur är det att vara så läcker som du är?!?!" och "you put the babe i babe den lilla grisen!". Självklart är det inte lätt att make this all happen (gestikulerar frenetiskt runt fejjan), allt är en skön kombination av bilder som ljuger, mästerliga posekunskaper och en hel del svettigt arbete med sminkborsten.
Tack vare dessa färdigheter kan jag relativt kvickt förvandlas från det här...
Till det här...
Eyeliner; getting people pregnant since Mesopotamia.
Mitt bästa skönhetstips är att om du är snyggare med smink så sminka dig för guds skull (om du orkar och vill). Det finns ingen skam i att vilja vara så hot som möjligt. Det handlar inte om att hata sig själv och spackla bort sitt utseende tills man är någon annan, jag tycker bara det är helt rimligt att få vara sitt allra snyggaste om man vill.
Eller har jag fel? Heja ytligheten och att internet är en plats där alla får vara så snygga som de önskar att de var hela tiden!
