November-December
November kom snabbare än blixten och Bonfire Night firades med Felicia...
...och Henrik med start på mysigaste baren på andra sidan floden.
Där sov en liten katt på en stol i hörnet...
...och borden var fulla av vänner som drack rödvin och spelade kort.
Kvällen fortsatte på hemmafest hos Felicias skolkompisar som har den coolaste takterrassen med Londons kanske häftigaste utsikt.
Under höstlovet passade pappa på att kombinera lite affärer med nöjesweekend hos mig.
Vi fikade på St Christopher's place...
...promenerade vid kanalen...
...och hittade en helt ny kompis.
Efter lovet blev skolan galet stressig och jag gjorde nästan ingenting förutom att plugga. Innan jag hann förstå att det var november hade december redan sagt hej och jag gjorde julmysigt i mitt rum med den här lilla körsbärsbusken med elljus.
Julkalendern gjorde det lättare att stiga upp om de mörka morgnarna och jag fick gråtfläckar på min pyjamas flera gånger.
Skolan avslutades med ett brak och en världsabra spelning på the Westbury.
KABOOM! Julchocken och hemkomstchocken var inte att leka med, men jag klarade av båda två ganska bra.
Vi drack julkaffe hos farmor och beundrade fint julpynt.
Helena förlorade tomteluvekriget och fick vara Sad Santa, medans jag var super-happy-sexy-psycho Santa.
Det var den julen och det året. Nu är det bara nyårsafton kvar innan vi alla kan slänga ett till år i samlarsäcken och se fram emot vad som egentligen kommer hända 2012. Årshoroskopet i Elle sa att jag hade hittat min väg och 2012 är året då jag kommer lyckas med mitt nya åtagande. Typ. Vi kan ju hoppas att det stämmer och att mayaindianerna har fel.
Augusti-Oktober
Augusti är månaden då jag drack fasansfullt mycket öl och hängde i nästan alla parker i Stockholm. Bland annat blev det några turer till Bastuparken...
...och några utomhusbiokvällar i Rålis med sköna personer som Helena Cantarell Westlife...
...och snygg-Lena.
Jag gick på ett gäng kräftskivor och lagade paj.
Var extremt bakfull på Pride, men dansade hela vägen till Kungsträdgården ändå.
Jag gjorde mål (rakt i krysset) och hjälpte mitt lag att vinna Kung-cupen.
Vi såg Frida Hyvönen på konsert i Vitabergsparken.
Rasmus var snygg...
...och Elina och Gutti var ungefär fem centimeter ifrån att bli ihop.
ACE hade nypremiär och jag grät hela kvällen för det var ju snart dags att åka.
Sista helgen firade vi Eriks födelsedag och jag sa hej då till världens bästa gäng...
...packade halva garderoben...
...och sa hej till min nya adress.
England hade fortfarande sommar och rosorna luktade så gott så gott.
Felicia fyllde år och vi överraskade med festlig fest.
Oktober kom och jag spelade in en låt som fick flera hundra lyssnare på bara några dagar.
Jag spelade in en musikvideo till Frank Oceans låt tillsammans med Lisa och Chris.
Hampstead Heath såg ut som Lothlorien och jag var barbent i sommarklänning men svettades ändå.
Felicia länsade grönsaksmarknaden och vi lagade höstig mat.
Sen blev det dags för Halloween och vi hade fest med alla kompisar från skolan.
Och jag fick en helt ny bästis.
Ett annorlunda träd
Vi har ju de nya discofåglarna i lila, rosa och neongrönt.
De viktiga juleskorna...
...och självklart den fantastiska julfotbollen. Det är ingen rikgtig jul utan julfotbollen. Den har allt.
Juni-Juli
Jag vet att jag inte har uppdaterat särskilt mycket sen jag kom hem, men det är inte för att jag hatar världen, det är för att jag varit extremt upptagen med att se massa julfilmer med Tim Allen, gå upp tre kilo och gosa med katten. Snart kan jag berätta något spännande, men än så länge kan ni väl nöja er med fortsättningen på årssummeringen.
Under juni jobbade jag mest men vi hann med en roadtrip till Linköping för att överraska Lotta på hennes födelsedag.
Jag fick träffa Elina för första gången på flera månader och grät av lycka.
Efter falafelpizza och ett gäng Kung gick vi mot parken för att överraska Lotta.
Zarah var skön som en dag.
Gutti var finaste prinsen i Sverige.
Och Thessan var den vackraste prinsessan jag sett.
Där i gräset låg vi hela dagen med toner från gamla stenkakor. Vi drack kung, spelade crocket och upptäckte precis hur jobbigt det är att ha på sig jumpsuit när man ska kissa bakom en buske.
Juni fortsatte och jag lärde mig pochera ägg...
...hängde med gänget utanför min lägenhet där bästa utsikten var alldeles rosa nästan varje kväll...
Jag firade midsommar på landet med vänner och kusiner jag inte sett på väldigt länge.
Juli tog mig med storm och Umami Experience spelade in en EP med balkan-tema...
...vi hade hemmaboda...
...jag var sommarfin... 
...och mitt i alltihopa vann jag två biljetter till Hultsfred och åkte ner med Blixten för att genomgå tortyr och himmelrike.
Det var helt fantastiskt kul och jag duschade inte på tre dagar.
Väl hemma igen fick jag en present av min katt...
...Nisse bjöd på releasefest för sin nya frisyr...
...där vi drack för mycket tequila...
...var sjukt snygga i håret och jag började inse att jag skulle lämna alla fina kompisar väldigt snart.
Hemma?
Det är ungefär lika underbart som konstigt. Mest konstigt för att allt känns så vanligt och precis som alltid, men ändå inte.
Jag kan liksom inte blogga ordentligt för hjärnan hänger inte riktigt med. Jag vet bara att jag är hemma och att kramas är najs.
Hej
Hemma liksom.
Hemma är där djuren finns.
Tre, två, ett...
Snart ses vi. Så så så så himla snart.
Jag längtar lite.
Bubububutterflies
Alltså, fjärilar i magen deluxe.
Singel 4-life...eller?
Åh livet är så svårt när man aldrig blir utfrågad på dejt och sedan helt plötsligt blir utbjuden på en superseriös dejt. Jag lovar att jag kommer trilla, ha snor i näsan hela tiden, skratta på fel ställen och säkert av misstag slå min dejt i ansiktet. Det känns liksom mer logiskt att något av de sakerna skulle hända än att allt går superbra och jag hittar mitt livs kärlek.
Eller hur?
Håll tummarna, jag lovar en missödesrapport imorgon.
2
Snart ska vi våga oss ner på stan för att trängas med resten av London som sista-minuten-handlar.
På tisdag kommer jag hem.
April-Maj
Mamma hälsade på mig i Liverpool över en helg. Vi gjorde typiska tjejgrejer som att shoppa, dricka drinkar och bada bubbelbad. Vi gjorde också typiska kulturgrejer som att besöka kyrkor och Beatlesmuséet.
I mitten av april närmade sig turnén med Thea sitt slut så jag sa hej då till ett blommande Nantwich...
...och hej till ett sommarvarmt London och en vacker Felicia.
Vi hängde ganska mycket vid kanalen och jag tänkte "oj tänk va häftigt att bo med gångavstånd till det här paradiset". Fniss.. jag visste så lite då.
Vi hängde på alla gaybarer i Soho och jag låtsasflörtade med massa snygga tjejer.
Jag rökte Felicias kubanska cigarrer på fest i Shoreditch...
...och träffade den här killen för första gången.
Jag hade ingen aning om att vi skulle bo tillsammans och äta pizza från favoritstället på söndagar bara några månader senare.
Det var ett väldigt ståhej kring kungabröllopet men jag tog sovmorgon och missade vigseln. Vi firade med vattenpipa och massa god libanesisk mat på Edgware Road.
Första dagarna i Maj var strålande och jag lämnade London bakom mig för att tas med storm av Paris.
Jag missade körsbärsblommorna, men det gjorde inget, för rosorna hade precis slagit ut.
Rosors skönhet i all ära, men det skönaste Paris kunde bjuda på var såklart kära Mimmi.
Vi åt superfet yoghurt dagarna i ända...
...beundrade Montmartre...
...och gick in i ungefär hundra kyrkor.
Solen sken varje dag och Mimmi såg ut som en filmstjärna.
I Sverige var det fortfarande kallt men jag lämnade jackan i väskan även fast klockan var efter åtta.
Vi gick på bio och såg en klassiker från 50-talet (guuud så retro).
Vi satt vid kanalen, drack rosé, åt macarons och skålade för hur fantastiskt livet är när man precis kommit in på en musikskola i London och får vara på semester i Paris.
Sen vinkade jag av Paris för att åka hem till det nya jobbet på en Montessori-förskola. Där spenderade jag resten av maj och juni och hade hur kul som helst. Barn! Alltså om någon skulle sagt till mig att jag skulle älska att jobba med barn för några år sedan skulle jag sagt att de var sjuka i huvudet, men nu... barn är så himla roliga att jobba med och särskilt när man får göra det på en så underbar förskola som jag jobbade på.
Tjuvarnas Jul
Har du inte sett den kan du se alla avsnitt på svt.se/tjuvarnasjul. Gör det nu! NU SA JAG!
Även fast berättelsen kan kännas förutsägbar tycker jag ändå att den är oerhört sevärd. Mvh prettot.
Januari till Mars
Januari skålades in i en snödröm med festlig stormiddag hemma hos Filip. 
Sista bilden i kameran från kvällen var på världens bästa kille i världens bästa tillstånd.
Resten av Januari var jag ganska arbetslös och spenderade dagarna mest åt att göra drinkar...
...laga mat...
...gosa med katten...
...och dricka kaffe hos mormor och morfar.
Elina bestämde sig för att plugga till sjuksyster i Linköping så vi passade på att kramas hela tiden och sova över så ofta vi kunde innan det var dags för henne att flytta.
Februari inleddes med hummertortellini på Sewito. Jag kan fortfarande minnas smaken. DÖDSGOTT!
Och efter det såg jag Keep Company på Nalen.
Jag fyllde år och fick en överraskningsweekend i London av mamma och Stefan. Här står jag bakom ett träd i Hyde Park och har ingen aning om att jag skulle flytta dit bara några månader senare.
Syrran följde såklart med och var pangsnygg som vanligt.
Halva Londons klädbutiker fick följa med mig hem i resväskan och jag fyllde garderoben med favoriter.
Den lite mindre glamourösa födelsedagen firades med lasagne och efterfest på Dovas med de här busungarna. Kanske inte lika fancy som en weekend, men väldigt rockigt och helt klart värt lunginflammationen som kom på köpet.
Jag lärde mig göra egna tryfflar och bäst av dem alla blev scalesly-tryfflarna "med smak av Scales".
Resten av månaden jobbade jag mest och lekte att jag flyttat hemifrån i pappas tomma lägenhet. Farmor blev sjuk och jag fick ta hand om fina lilla Pricken som tyvärr inte finns längre.
I mars hade jag fina naglar varje dag.
Jag var Marie Antoinette på fest.
Ingen hade byxor på sig förutom jag, för jag hade ju lunginflammation och var nykter. Nykter? Jag? Jo jag vet, men det var ju för att jag skulle flyga dagen efter...
...till England och mitt älskade Nantwich för att jobba i lite mer än en månad. Där hade våren redan blommat ut även fast Sverige fortfarande var helt täckt av snö.
Jag fikade mig tjockare och tjockare för varje dag...
...sa hej till hundra nyckelpigor i Oxford...
...och de fina ugglorna såklart.
Egan började bli för tung för att bära och jag Big Bunny var smutsigare än någonsin.
Kusinen Chloe fyllde tre och vi gick på födelsedagskalas klockan 10 på morgonen.
Jag skickade brev hem till Sverige och berättade om allt kul jag haft för mig och började peppa inför några veckor i London och Paris.
Allt känns så länge sedan
Jag kan inte förstå att de här månaderna har gått så fort och hur länge sedan det känns sen den där natten innan första dagen när jag inte kunde sova för allt var så pirrigt. Nu är liksom allt det där som jag var orolig för borta. Jag fick massa kompisar, ingen är dum och jag har fått bekräftat att jag inte är världens sämsta låtskrivare. Jag bor med världens bästa människor i en lägenhet som känns som ett hem och jag har aldrig varit lyckligare.
Ibland förstår jag inte hur allt kunde gå så bra och vilken otrolig tur jag har haft. Ibland förstår jag inte hur jag lyckats undvika att bli utbränd eller inte slita ur allt mitt hår efter alla nätter av ångest och hårt arbete. Ibland förstår jag inte att jag lever en dröm jag trodde var omöjlig.
Slutsats: livet är rätt fett.
Och jag missade sista tåget hem
Igår, bakis och jävlig som jag var, åkte jag hem till Hattie på kvällen för att delta i vår grupps låtskrivarcirkel. Hattie bor i världens finaste hus i Kensal Rise tillsammans med sin man, sina tre döttrar och en liten katt. Huset är som hämtat ur en film med vacker inredning, engelsk brasa, ett enormt kök och den mest fantastiska julgran jag sett på länge. Det bjöds på prosecco, marockansk gryta och många skratt vid matbordet. Min grupp är helt underbar och tanken på att vi kommer splittras inför den nya terminen gjorde att alla fyllde på vinglasen lite kvickare än vanligt.
Efter middagen satte vi oss vid brasan och granen i vardagsrummet för att börja spela upp våra låtar. Hattie började med en låt på ukulele och skickade sedan vidare turen till nästa låtskrivare. Det var jättekul och efter några låtar kunde vi inte låta bli att spela med i varandras låtar och det resulterade i en extremt klichéartad jamsession. UNDERBART! UNDERBART! UNDERBART! Jag är så lycklig över att vara i en miljö där alla är precis lika knäppa och fjantiga som mig själv. Där alla slåss om vem som får spela glockenspiel och där alla vet direkt hur låten skall transponeras för att vara i A så att vi kunde spela munspelssolo till. ÅH! MUSIK!
Vi fortsatte i flera timmar med glögg, mince pies och ännu mer musik. Vi glömde bort tiden och jag missade sista tåget hem så vi köpte två flaskor vin för fem pund (jepp det var kräksäckligt) och snöade in oss hemma hos Nathan och Harry med Joni Mitchell, Dylan och fnitterfniss hela natten.
Nu städar jag.
Hej då!
Ibland glömmer jag bort att jag har hela himlen utanför mitt fönster. Det gör mig alltid lika glad när jag kommer ihåg det. Särskilt dagar som denna när solen hittar tillbaka till London.
Det är viktigt att komma ihåg bra dagar
Till exempel förra veckan när jag ville vara extra piffig i min nya fina blus.
Jag hade lockat håret extra noggrant och sminkade mig extra fint.
Lockarna gör jag med plattång efter att ha smetat in massa värmeskyddande klet.
Sen rullar jag upp luggen och fäster den med två hårnålar innan jag hårsprejar ett hål i atmosfären.
Superlätt och supersassy.
Totally bejkis
Asså... jag tror jag inte kan beskriva vilken episk kväll jag hade igår. Bästa kvällen på väldigt länge och jag betalar för det idag med övertrasserat konto och baksmällan från helvetet. Det började med ett lyckat sista showcaseuppträdande, följdes av en flera timmar lång spelning med några av de allra bästa låtskrivarna från skolan. Bland annat spelade George Frakes Hannah Platt Franco och Daughter. Daughter läste min kurs förra året och är nu på väg att bli megastjärna. Hon sjunger som en gudinna och har ungefär planetens ballaste frisyr. George Frakes är min nya idol, han spelar gitarr som en tok och har planetens mest flippade frisyr.
De flesta från min klass var på spelningen och jag hade även bjudit dit Joel som jag och Bobby träffade i Southampton i helgen. Joel skriver fantastisk musik och sjunger så hjärtat smälter, men han tycker det är mycket roligare med teater så han jobbar som regissör. Joel bor också i Angel så efter spelningen åkte vi till Upper Street och drack tequila på en bar där det hängde hundra bh:ar i taket. Där pratade vi om Ibsens storhet och dansade till Bruce Springsteen tills jag såg i kors och var tvungen att kräksdäcka.
Det var en helt fantastisk kväll och Joel är ett alldeles ypperligt tillskott till min vänskapssamling (saker jag säger som får mig att framstå som en psycho killer). När jag kommer tillbaka från Sverige ska vi gå på teater. TAGGA!
Det är ett under att jag ens kom hem igår. Nu ligger jag i sängen och dör lite långsamt.
Our hands would touch
Det är mitt i natten och jag kramar gitarren. Livet när det är som bäst.
Brev är som email fast kul
..ett brev med massa fina tomteklistermärken, guldhjärtan och...
...HÄSTFRIMÄRKEN! Jag som visst är heltokig i hästar blev tokglad och tänkte "wow, det här måste vara ett riktigt superbrev".
Det var ett hyperfint julkort smockfullt med rara ord från underbara Zarah. Hon älskar att skriva brev och när jag läser det hon skrivit hör jag hennes lilla röst som låter som att den alltid har ett litet skratt bakom varje ord. Jesus va glad jag blev! Imorgon tänkte jag vara duktig och skicka iväg mina julkort och skriva ett svar till Zarah. Hörni... va mysigt det är med brev!
Två tågresor, några pints och 12 timmar sömn senare.
Nu har jag renskrivit ackordtabeller, låttexter och repat inför morgondagens betygsbedömning i Showcase. Jag är nervös och trött, men jag är glad. Allt är värt när man är glad.
Adrian hade laddat upp den här på facebook och jag tokdog gråtdöden. Djur är det finaste som finns.
Livet som rockstjärna
Hörni! Efter många om och men så åker jag till Southampton imorgon för att spela på en välgörenhetsfestival tillsammans med Bobby från min klass. Det välgörande ändamålet är forskning inom alzheimers och det känns angeläget eftersom min morfar har det.
Jag är jättetaggad på att spela, men mest av allt ska det bli kul att höra Bobby spela. Han låter lite som en brittisk José Gonzalez och han är en av mina favorit-låtskrivare på kursen.
Vi tar tåget från Waterloo någon gång vid lunch och kommer hem senare på kvällen. Håll tummarna för att det går bra så ska jag göra mitt allra bästa för att vara bäst.
Kolla in Bobbys musiksida på facebook: http://www.facebook.com/#!/bobbygoodevansmusic.
Han är verkligen toppen.
Ta en kaka och chilla för fan
Friends! Jag har precis avslutat terminens viktigaste dag. Sudioprojektet är inlämnat, sista Solo Writing-låten har spelats och jag tror jag har klarat mitt prov i Transcribing.
Just nu firar jag med en whiskey i badkaret och känner mig väldigt lättad och ganska nöjd.
The Bonfire Band – Crash Hat
You're not hardcore, unless you live hardcore.
Tuffa tider på rockskolan, men snart är det lov. Då ska jag äntligen få sova.
Vad skulle Beatles göra?
Trots dementor-skräcken är det ändå Solo Writing som gör mig mest nervös. Vi har blivit ombedda att välja vår bästa låt från den gångna terminen och skriva om den till perfektion. Låten ska inte bara vara den bästa, den måste vara den som representerar oss allra bäst som låtskrivare. Lite som om låten vi väljer är vår signaturmelodi, låten som alla väntar på att få höra, låten med stort L.
Jag tror jag vet vilken låt som bäst fyller de kriterierna men den känns inte färdig och jag trots att jag försökt skriva om den i flera dagar nu så känns den ändå inte rätt. Åh lidandet! Jag vet att det bor en hit någonstans där inne i den här melodin men jag vet inte vad jag ska göra för att den ska kläcka sig ur min tröga skalle och bli det jag vill att den ska bli.
Vad det än är måste jag fundera ut det snart...uppträdandet är klockan elva imorgon bitti.
What would the Beatles do?
Jag och mat ♥
Alla vet kanske inte det, men jag är lite utav en master chef.
Enjoy!
Kanske den godaste kantarellpastan jag någonsin lagat. Det var säkert tack vare allt smör, vitlök och vin.
Rostad butternut squash, fänkål, palsternacka, färskpotatis och sötpotatis med rostad vitlök och apelsin.
Jordgubbar marinerade i mynta och lime med marräng, grädde och vit choklad.
Svampstuvning med rödvin och purjo. OJ VA GOTT!
Soppa gjord på tomater, sötpotatis, morötter, chili och vin...
...med krutonger frästa i vitlök och persilja, med lite parmesan på toppen.
Couscousberg med lök, aprikoser, jättespenat och curry.
Det bästa jag vet är när Felicia blir hurtig och springer iväg till Sainsbury's på söndagsmorgonen för att köpa lyxfrukost till oss alla. Hon knackar försiktigt på min dörr och väcker mig med doften av varma pannkakor och äggröra.
Snacka om att jag drog högvinsten i rumskompislotteriet.
Leaving Without Gold
Så varsegod! Här har ni min senaste skattkista av musik; Leaving Without Gold. Det är en saftig musikfärd med de skönaste folktonerna och de varmaste rösterna.
Vad har ni lyssnat på den senaste tiden? Kan ni inte vara jättesnälla och skicka en liten liten spellista med lite av det bästa ni kan komma på för stunden, bara för att det är så kul att byta med varandra.
HÅR ♥
Helt plötsligt känns det som att den här dagen balanserar ett stort glansigt körsbär på toppen och jag blir lite extra mysig inombords.
Tack Elsa för toppen inspiration och för att jag fick vara med.
Här är mina favoritfrisyrer från inlägget;
Den här frisyren måste jag prova! Superspexigt och väldigt tjusigt. Kanske något för julafton?
Åh hatten, kjolen, håret! Vilken ärtig tjej! Jag blir nästan toksugen på att bleka håret superljust igen, bara för at kunna spela sval blondin.
I'm sorry, I'm thinking about cats again
Jag tror personligen problemet är att det här är jag;
Låtskrivarpeppen
Kom igen! Det här blir svinkul!
Varsegue, här är ett smakprov på spellistan jag håller på att snickra ihop; The Head And The Heart – Winter Song
Writers may wither but words never die
Martin frågade mig igår varför jag inte känner hemlängtan när de flesta bokar om biljetter för att komma hem så tidigt som möjligt. Jag vet inte varför, men det kanske är svårt att känna hemlängtan när jag har fyra väggar som är bara mina och när jag kan sitta uppe om nätterna bara för att klappa på Felicias kind eller klaga på att det gör ont när hon flätar mitt hår. Hon är lika mycket hemma som något annat.
Självklart ska det bli jättekul att komma hem till Stockholm, men just nu trivs jag i mitt minihem här borta. Mitt egna lilla gryt, min koja, mitt slott.
Nu skriver jag stor musik. STOR musik, med de bästa orden jag kan komma på. Det är oftast de bästa orden som är bäst.
Men visst längtar jag lite till att få kliva ut från tunnelbanan och se världens vackraste stad medans vintervindarna blåser in från kajen. Det är svårt att inte längta lite efter precis just det.
Gråt en skvätt, det gör dig gott!
Jag har hittat en ny låt som får mig att känna världens starkaste hemlängtan. Den heter "Hometown" och ger mig så där gråten-i-halsen-känslor som på något sätt är det finaste som finns.
Ana Silvera – Hometown
Ana Silvera.
Julpeppen
Jag har tagit en timmas pluggpaus för att äta lite mat och cruisa runt lite på internet. Det är gott/kul och jag har halkat in på massa bloggar som har lagt upp mysiga julbilder och jag kände helt plötsligt hur hjärtat började klappa lite hårade och en liten röst som pep till i huvudet och sa "JULPEPPEN". Ja jävlar i min lilla låda, jag är så peppad inför lite hederligt julemys efter de här intensiva skolveckorna att jag snart blir tokig om jag inte får lägga vantarna på en lussebulle och en liter glögg snart.
Imorgon börjar tentaveckorna men förhoppningsvis kommer jag ha lite tid över i helgen och nästa vecka för att julfixa i lägenheten och kanske baka en plåt pepparkakor eller kuta bort till Totally Swedish och köpa juleskum.
Åh va det ska bli juligt! KEMUN!
I julklapp önskar jag mig massa kramar, någon att hångla med, en macbook och en tam korp som kan sitta på min axel och nafsa mig i örat när han vill ha lite uppmärksamhet.
Pluggförsök nr 2
The Future
Livet som låtsasvuxen
Fast någonstans i huvudet sitter en gnällig dagmamma eller en vädjande mormor och säger "glöm inte att äta lite grönt". Det visar sig i en tapper samling äppelskivor vid sidan av tallriken som gör resten av målet lite mer hälsosamt. Men alltså.. vin är ju som fruktjuice, bara lite roligare, och att ha kul är ju det nyttigaste som finns.
Youtube är alltid kul
Följande klipp är ett prima exempel på youtube-kul, en japansk dolda kameran-show där de byggt ett minispa på en skidresort med massagestolar som skjuts rakt ut i backen. Om du tycker det är kul i början av klippet, vänta bara tills de byter till superstolen ungefär tre minuter in.
Brb, ska bara plugga lite först
Hörni....
...va bra det gick.
Nu vill jag dödsdö i sängen men först måste jag skriva en låt till morgondagens SSC-lektion. Rockigt, men jag vill hellre sova.
